söndag 29 januari 2017

I spåren av ett flyttat hus

Förra sommaren blev det problem med avloppet i Gamla domprostgården i Linköping. Det är gården som ligger alldeles intill Akilles-parkeringen invid Storgatan, uppe vid slottet. För att laga avloppet grävdes ett djupt schakt ner till ledningen i en grönyta mellan Storgatan och Gamla domprostgården.

Vi börjar gräva i grönytan.
Platsen där schaktet placerades motsvaras av tomt nr 45 på 1696 års stadskarta. Den tomten tillhörde då tullskrivare Darell. Tomterna intill ägdes av personer kopplade till stadens och/eller kungsgårdens förvaltning. David Besökare ägde tomt 46, direkt norr om tullskrivarens. Förmodligen var han en kollega till Darell då besökare är en tjänstetitel inom tullen. Intill de båda tulltjänstemännen fanns Lars Slotzknechts (47), Jonas Slotzknechts (48) och Sven Wachtmästares (49) tomter. De tre senare arbetade nog på slottet strax intill.

Utsnitt ur 1696 års stadskarta. Det blå krysset markerar vårt schakt.
Schaktet vi grävde upp var egentligen inte särskilt spännande. Där fanns sandiga gråbruna och ganska fyndfattiga kulturlager. Vi hittade några skärvor 1700-talskeramik och ett par skaftbitar till kritpipor. På 70 cm djup stötte vi på ett lager med spridda, både kluvna och obearbetade, gråstenar. De var allt från 15 cm och upp till 1 m stora. Under stenarna fanns ett kraftigt sandlager. Sanden har förts till platsen av något skäl – kanske som underlag till något (en gårdsplan, en gata eller en husgrund?). Det hela bildade inte någon tydlig konstruktion, men det retade min nyfikenhet. Det var då jag började gräva bland de historiska kartorna och i museets arkiv.

Ett foto på Gamla domprostgården från 1902 från Östergötlands museums arkiv.
Ganska snart kunde jag konstatera att Gamla domprostgården har flyttat på sig och Storgatan har breddats. Bostadshuset på gården byggdes 1805-1810 på den tomt som tullskivaren hade ägt drygt 100 år tidigare. I en inventering över Linköpings bebyggelse noteras att byggnaden flyttades några meter i samband breddningen av Storgatan 1953. När jag gick igenom de historiska kartorna från första hälften av 1900-talet och tittade foton och pressklipp museets arkiv framgår att huset måste ha flyttats minst 35 m (!) norrut.

Utsnitt ur stadskarta från 1898-1900. Det blå krysset visar var vårt schakt var placerat.
Det här innebar ju att schaktet vi grävde egentligen var placerat på en punkt som ursprungligen låg inne på gården alldeles invid entrén till domprostens bostad. Byggnaden har alltså legat ungefär där stenlagret fanns. Troligen var stenarna rester av den gamla grunden.

Storgatan år 1911 på ett foto från Östergötlands museums arkiv. Till höger syns 
gaveln på Gamla domprostgården. Bakom den skymtar Konsistorienotariegården 
som revs 1963 när Storgatan breddades än en gång.
Att flytta ett så stort hus var inte alldeles enkelt och många var nyfikna. Kanske finns det en massa linköpingsbor som än idag minns när huset flyttades. Självklart skev tidningarna om flytten. Det var genom artiklarna och gamla foton som jag verkligen fick klart för mig hur långt man flyttat huset. Östgöta Correspondenten följde arbetet och rapporterade i tidningen. Av en av tidningsbilderna kan vi ana att murarna som arbetade med den nya husgrunden började bli trötta på frågan om varför dom inte murade rakt. Påpassligt fotograferade tidningens fotograf skylten som satts upp vid den nybyggda grundmuren – O.B.S! MUREN SKALL VARA KROKIG!

Tio år efter flyttningen av Gamla domprostgården revs bebyggelsen på Konsistorienotariegården (ett riktigt tungvrickande gårdsnamn). Gårdens bostadshus ska, enligt en artikel i Corren, ha varit från omkring år 1810 och var placerat längs med Storgatan, väster om domprostgården. Det är det huset som skymtar bakom domprostgården på äldre foton.

När man flyttade Gamla domprostgården passade man på att förse huset med en källare. Vad som finns i källaren? Ja, den spännande historien ska jag berätta en annan gång.

Ann-Charlott Feldt 
Arkeolog

Är någon intresserad av att läsa mer om den arkeologiska undersökningen? Länk till rapporten finns här.