måndag 19 juni 2017

Arkeologi i Östergötland 2017 – ute nu!

Nu har årets nummer av Arkeologi i Östergötland lämnat tryckeriet och finns till försäljning. Den här gången är det ett temanummer med koppling till den nybyggda Vallastaden i Linköping. I ett antal artiklar får vi följa med tillbaka till vikingatidens början, men också besöka torpare och statare på Valla gård i början av 1900-talet.


Den nya stadsdelen Vallastaden växer nu fram för fullt och i september blir det ett Bo- och samhällsexpo. Det är en helt unik stadsdel mellan universitetet och Linköpings city.  Men det är inte en helt ny plats för människor att leva på. Här levde och verkade människor redan på 600-talet och här fanns en gård med ett långhus och flera andra byggnader under hela vikingatiden. Författarna har som vanligt valt att skriva om många olika spännande teman. Vad sägs om snuva, vävnader, lyxiga dryckesbägare, slitet på åkrarna, kreaturen och mycket annat.

Som vanligt är det ett samarbete mellan Arkeologerna på Statens historiska museer och Östergötlands museum och ni kan ni köpa tidskriften i butiken på Östergötlands museum och på flera andra ställen.

Perfekt för hängmattan!

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

lördag 3 juni 2017

Utanför stadens vall och grop

Vad finns egentligen utanför de medeltida städernas gränser? Några av våra östgötska medeltidsstäder har ganska otydliga begränsningar, som t ex Linköping, medan andra, som Vadstena, har haft en mycket tydlig stadsgräns med vallgrav (gropen) och vall. För de medeltida östgötarna var givetvis stadens gräns tydlig vare sig den var befäst eller ej. Regionala lagsamlingar nedskrivna på 1200-talet ersattes vid 1300-talets mitt av Magnus Erikssons landslag och stadslag. Innanför stadsgränsen gällde stadslagen, till skillnad från landslagen som landsbygdens befolkning skulle följa.

Rektifierat utsnitt ur 1705 års stadskarta (LMS D121-1:4) med 
undersökningsområdet och våra schakt markerade.
Vanligen är det 1600- och 1700-talskartorna, i kombination med resultat från gamla arkeologiska undersökningar, som använts när man försökt fastställa de medeltida städernas gränser. Det händer då och då att vi får möjlighet att göra arkeologiska undersökningar strax utanför det som anses vara den medeltida stadsgränsen i en stad. I höstas kom ett sådant tillfälle i Vadstena. Det var Vadstena kommun som arbetade med en detaljplan för kvarteret Åkermannen, direkt öster om Östra Rännevallen. Då behövdes en arkeologisk förundersökning av en tomt i kvarteret. Vi skulle ta reda på om det fanns fornlämningar där som skulle behöva undersökas om man ville bebygga tomten.

Östra Rännevallen har fått sitt namn efter det försvarsverk, i form av vall och grop, som funnits i området. Den här delen av försvarsverket tillkom troligen under 1460- och 1470-talen. Exakt var sträckningen gick i den östra delen av Vadstena är osäkert men sannolikt har den passerat strax väster om kv Åkermannen.


På tomten som undersöktes finns en transformatorstation.
Tomten som undersöktes ligger i hörnet Östra Rännevallen – Klosterledsgatan. Den sistnämnda gatan finns med på de äldsta historiska kartorna från 1600-talet. På stadskartan från år 1705 anges att området användes som ”Stadens Kåhltompter”, d v s trädgårdsodlingar. Kunde det då finnas spår efter odlingslotter eller odlingsbäddar, diken, staket eller andra lämningar kopplade till odlingen? Och hur gamla var i så fall de lämningarna?

Undersökningsområdet bestod av en gräsbevuxen tomt med en transformatorstation i en tegelbyggnad samt flera äldre fruktträd. Transformatorstationen innebar att det fanns en stor mängd elledningar på tomten. Det påverkade givetvis möjligheterna att välja var vi skulle gräva våra schakt. Till slut lyckade vi i alla fall klämma in fem schakt mellan alla elledningar.

Över hela tomten fanns ett tjockt matjordslager. Det innehöll hushållsavfall som enstaka skärvor av sentida flintgods och buteljglas samt matrester i form av djurben. Det innehöll också tegelkross och småsten. Närmast hörnet Klosterledsgatan - Östra Rännevallen hittades syllstensgrunden till en byggnad uppförd runt sekelskiftet 1900. Där fanns också raseringsmassor i form av byggskrot med trasigt tegel, murbruk och stenar.

Vattenhålet med de två stolphålen framträder som mörkare jord mot 
undergrundens ljusa lera. 
I schakten längre in på tomten hittade vi en avfallsgrop och ett igenfyllt vattenhål. Där fanns också ett par stolphål i kanten av vattenhålet. Kanske har stolparna, som en gång stod i stolphålen, burit upp ett tak över vattenhålet eller varit del av en hägnad runt om det. På 1700-talet var vattenhålet fortfarande öppet för då kastar man i en trasig skål och en fot till en trefotsgryta av lergods. Fynden hittades ganska högt upp i bottenlagret som avsatts under tiden vattenhålet fortfarande var öppet.

Skärvor från en skål med blomdekor som hittades i vattenhålet. 
På utsidan är den dekorerad med våglinjer och spiraler och har spår efter hankar.
Vi lät arkeobotanikern Stefan Gustafsson på Arkeologikonsult analysera ett jordprov från vattenhålets bottenlager. Jorden innehöll fragment av hinnkräftor, äggkapslar från hoppkräftor, mossdjur och snäckor. Det visar att lagret avsatts i öppet vatten. I jordprovet hittade Stefan även enstaka fröer från trampört, groblad och svinmålla. Det har alltså varit en trampad yta invid vattenhålet. Analysen tyder på att man hållit rent runt vattnet, något som innebär att det kan röra sig om en dricksvattentäkt snarare än ett vattenhål för djur. Artsammansättningen bland snäckorna gav tyvärr ingen klar indikation på vattenkvalitén. Flera arter förekommer i relativt näringsrika vatten vilket skulle kunna tyda på ett visst läckage av näringsämnen ner i vattnet.

Ett tvärsnitt genom vattenhålet. I botten anas ett mörkare lager som avsatts 
när vattenhålet fortfarande stod öppet.
Förundersökningen har gett oss en liten glimt av en del av ett stadslandskap, direkt utanför själva staden. Här finns stadens jordar med åkrar, slåttervallar och betesmarker och i just det här fallet fanns stadens kålgårdar här vid början av 1700-talet och kanske även långt tidigare. Kanske användes vattenhålet för bevattning av odlingarna.

Ann-Charlott Feldt
Antikvarie


Är någon intresserad av att läsa mer om den arkeologiska undersökningen? Länk till rapporten finns här.

söndag 29 januari 2017

I spåren av ett flyttat hus

Förra sommaren blev det problem med avloppet i Gamla domprostgården i Linköping. Det är gården som ligger alldeles intill Akilles-parkeringen invid Storgatan, uppe vid slottet. För att laga avloppet grävdes ett djupt schakt ner till ledningen i en grönyta mellan Storgatan och Gamla domprostgården.

Vi börjar gräva i grönytan.
Platsen där schaktet placerades motsvaras av tomt nr 45 på 1696 års stadskarta. Den tomten tillhörde då tullskrivare Darell. Tomterna intill ägdes av personer kopplade till stadens och/eller kungsgårdens förvaltning. David Besökare ägde tomt 46, direkt norr om tullskrivarens. Förmodligen var han en kollega till Darell då besökare är en tjänstetitel inom tullen. Intill de båda tulltjänstemännen fanns Lars Slotzknechts (47), Jonas Slotzknechts (48) och Sven Wachtmästares (49) tomter. De tre senare arbetade nog på slottet strax intill.

Utsnitt ur 1696 års stadskarta. Det blå krysset markerar vårt schakt.
Schaktet vi grävde upp var egentligen inte särskilt spännande. Där fanns sandiga gråbruna och ganska fyndfattiga kulturlager. Vi hittade några skärvor 1700-talskeramik och ett par skaftbitar till kritpipor. På 70 cm djup stötte vi på ett lager med spridda, både kluvna och obearbetade, gråstenar. De var allt från 15 cm och upp till 1 m stora. Under stenarna fanns ett kraftigt sandlager. Sanden har förts till platsen av något skäl – kanske som underlag till något (en gårdsplan, en gata eller en husgrund?). Det hela bildade inte någon tydlig konstruktion, men det retade min nyfikenhet. Det var då jag började gräva bland de historiska kartorna och i museets arkiv.

Ett foto på Gamla domprostgården från 1902 från Östergötlands museums arkiv.
Ganska snart kunde jag konstatera att Gamla domprostgården har flyttat på sig och Storgatan har breddats. Bostadshuset på gården byggdes 1805-1810 på den tomt som tullskivaren hade ägt drygt 100 år tidigare. I en inventering över Linköpings bebyggelse noteras att byggnaden flyttades några meter i samband breddningen av Storgatan 1953. När jag gick igenom de historiska kartorna från första hälften av 1900-talet och tittade foton och pressklipp museets arkiv framgår att huset måste ha flyttats minst 35 m (!) norrut.

Utsnitt ur stadskarta från 1898-1900. Det blå krysset visar var vårt schakt var placerat.
Det här innebar ju att schaktet vi grävde egentligen var placerat på en punkt som ursprungligen låg inne på gården alldeles invid entrén till domprostens bostad. Byggnaden har alltså legat ungefär där stenlagret fanns. Troligen var stenarna rester av den gamla grunden.

Storgatan år 1911 på ett foto från Östergötlands museums arkiv. Till höger syns 
gaveln på Gamla domprostgården. Bakom den skymtar Konsistorienotariegården 
som revs 1963 när Storgatan breddades än en gång.
Att flytta ett så stort hus var inte alldeles enkelt och många var nyfikna. Kanske finns det en massa linköpingsbor som än idag minns när huset flyttades. Självklart skev tidningarna om flytten. Det var genom artiklarna och gamla foton som jag verkligen fick klart för mig hur långt man flyttat huset. Östgöta Correspondenten följde arbetet och rapporterade i tidningen. Av en av tidningsbilderna kan vi ana att murarna som arbetade med den nya husgrunden började bli trötta på frågan om varför dom inte murade rakt. Påpassligt fotograferade tidningens fotograf skylten som satts upp vid den nybyggda grundmuren – O.B.S! MUREN SKALL VARA KROKIG!

Tio år efter flyttningen av Gamla domprostgården revs bebyggelsen på Konsistorienotariegården (ett riktigt tungvrickande gårdsnamn). Gårdens bostadshus ska, enligt en artikel i Corren, ha varit från omkring år 1810 och var placerat längs med Storgatan, väster om domprostgården. Det är det huset som skymtar bakom domprostgården på äldre foton.

När man flyttade Gamla domprostgården passade man på att förse huset med en källare. Vad som finns i källaren? Ja, den spännande historien ska jag berätta en annan gång.

Ann-Charlott Feldt 
Arkeolog

Är någon intresserad av att läsa mer om den arkeologiska undersökningen? Länk till rapporten finns här.