onsdag 31 december 2014

Vad hände hos oss 2014?

Keramikskärva från kv Mässingen  Norrköping.
Så är man där igen. Ett nytt årsskifte är strax här och man funderar över vad vi gjorde under året. Det hände en hel del och vi gjorde en massa olika saker. Nu ska jag försöka skaka fram något ur minnet så här på nyårsafton. Det blir mest arkeologi så jag får nog be våra byggnadsantikvarier om en komplettering nästa år.

Året inleddes med ett chefsbyte. Marie Ohlsén slutade som vår avdelningschef för att istället bli chef för avdelningen Besöksmål och kulturarv. Mats Magnusson blev vår nye avdelningschef. Han har nu styrt oss arkeologer och byggnadsantikvarier i ett år och det har gått riktigt bra. Tack Mats för det här året.

Besiktning av ommurning av bogårdsmuren runt Törnevalla kyrka.
Arkeologin i stora delar av landet tycks gå och vänta på en viktig sak – Ostlänken. Detta infrastrukturprojekt kommer att påverka hela branschen med många och stora uppdrag under några år. Men när kommer de igång? Det har varit den ständiga frågan. I år startade faktiskt arbetet. Inventeringar längs den utvalda korridoren drogs igång i Östergötland och Sörmland. Vi på museet fick oss tilldelad sträckan från Linköping till Göta kanal. Inventeringen gjordes under hösten och rapporten ska vara klar strax efter årsskiftet. Sedan får vi se vad som händer med fortsatta utredningar och förundersökningar av de fornlämningar som ligger i vägen för järnvägen.

Röjningsröse vid ett jordfast block

När det gäller utgrävningar har dessa varit av blandad karaktär. På Farbror Mellins torg undersökte vi kulturlager och byggnadslämningar som huvudsakligen var från 1600- och 1700-tal (läs mer här). Strax intill, i Repslagaregatan, hittades stora mängder keramik – avfall som kom från de krukmakarverkstäder som fanns i närheten under samma tid.

Keramikavfall från Repslagaregatan i Linköping.

Precis efter semestern inleddes en undersökning i kv Mässingen, Sveaparken och Rodgagatan på Saltängen i Norrköping. Där fanns flera lager med byggnadslämningar från 1600- och 1700-tal (läs mer här). Det arbetet gjorde vi tillsammans med arkeologer från Jönköpings länsmuseum. 

Skaft till en kritpipa från 1600-talet hittad i en avfallsgrop utanför ett 1600-talshus i kv Mässingen.

Samtidigt som ett gäng arkeologer grävde i Norrköping hade vi ett annat gäng vid Åby Västergård (inte så långt från Ö & B) i Linköping. Där fanns lämningar från yngre järnålder/tidig medeltid och som en överraskning hittades dessutom en källare som daterats till 1630-tal (läs mer här).

Källaren vid Åby Västergård.
Under året har vi deltagit i olika samarbeten med forskande kollegor. De två spännande borgundersökningarna på Landsjö borg och Stensö kastal bör särskilt nämnas. De har letts Marin Rundqvist och en första avrapporteringen finns nu på länken. Vi har också haft många trevliga och lärorika besök i vårt arkeologiska magasin.

Uroxen i vårt arkeologiska magasin får besök av stenåldersarkeologen Patrik Gustafsson
Om några timmar är 2014 slut och vi ser fram emot ett nytt spännande år med fältarbeten, samarbeten, ett nytt intressant nummer av tidskriften Arkeologi i Östergötland är redan på gång och mycket annat. Arkeologer och byggnadsantikvarier på Östergötlands museum önskar alla ett Gott Nytt År

Ann-Charlott Feldt
arkeolog


onsdag 17 december 2014

Vinterbesök på Strand


I samband med Länsstyrelsens tillsyn på Strand den 8 december gjorde jag följande iakttagelser:


Jag vet inte om det finns något mer sönderfotograferat ställe än Strand. Nya böcker om detta stilbildande hem kommer i en jämn ström. Det är nästan alltid sommar och härligt grönt. Därför var det skönt att besöka Strand en gråmulen blåsig decemberdag med några minuters solglimt. Upplevelsen var ändå stark. Varje gång på Strand slås jag av beundran för tanten, 1910 var en kvinna i på 61 tant, för att hon byggde sitt hem på en så vacker men svårtillgänglig plats.

Man har två val som besökare. Att ta den långa serpentingången ner eller den hala trätrappan med handledare.  Här krävs bra knän. Väl framme går vågorna höga och man kan inte beträda den öppna men hala paviljongen. Men utsikten är bara fantastisk. 




Väl inne blir stela fingrar smidiga och kameran blixtrar.” Denna dag ett liv” och andra deviser på väggarna är ständigt lika aktuella.

Det är skönt och vardagligt att se Strand i dvala. Blomsterbordet gapar tomt, mattan skyddas av en väv, tavlorna är bortplockade och sittbänkarna är inplockade och trängs i hallen.

Lite funderingar och diskussioner uppstår om golvet på övervåningen. Kan Ellen verkligen ha lagt in ett lackat smalt grangolv a la 40-tal? Knappast.  Jugendtapeterna på baksidan av garderobsdörrar väcker ett stort intresse, i blekt gult slingrar rankor och ramar in solflickan och karyatider.





Vinden rymmer som så ofta spännande fynd. Förutom rejäla bolstrar och täcken från Ellens tid, finns flera rullar strukturtapet i ljust grönt. Var kan dessa suttit? Bitar av korkmattor med ett regelbundet mönster i gråblått kan ha legat i köket.  Ytterligare en bit korkmatta, stänkmönstrad blir synlig.  



























Även en städhistorisk tyst föregångare till dammsugaren står troget kvar. Säkert var den populär. Det är de små detaljerna, omsorgen om det lilla som gör Strand till en upplevelse som symboler över handdukskrokarna och strömbrytaren i porslin.








































Marie Hagsten
Byggnadsantikvarie

tisdag 2 december 2014

Bostadsrummet på Smedstorp.


Ja nu börjar bostadsrummet på Smedstorp ta form. Det är mer är 60 år sedan det gjordes någon större åtgärd i rummet. 1951 byttes golvet till ett smalt lackat grangolv, fönster-bågarna slängdes ut och ersattes med kopplade fönster, dock med fast spröjs och samma indelning av rutorna. Foder och lister invändigt byttes till smala standardiserade lister. På 1970-talet tapetserades rummet om med en grön tapet. Snygg om du frågar mig, men har man sett samma tapet i 40 år kanske man vill byta.


Med hjälp av medel från Länsstyrelsen kunde arbetet finansieras. Det var nu inte bara ytskikt utan även undersökning av väggar, tak och bjälklag som nu fick en översyn. Bjälklaget var friskt och fint. Blindbotten fick en ny papp och den gamla sågspånsfyllningen ”toppades” med kutterspån.


Det nya furugolvet är från skog som vuxit på Smedstorp. Så ska det vara. Kilsågat ligger det där med lös fjäder i sponten, då kan golvet röra sig. Det är torrt men torrare lär det bli. Om ett år i stugvärmen kommer det att spikas. Det var inget fel på det pappspännda taket mer än att det var lite trasigt här och där. Enligt den duktige målaren Janne Crantz som är målare i femte generation så skulle det gå att laga. Av olika anledningar blev det inte så utan det spänndes ett nytt papptak som målades med limfärg. Väggarna kläddes med tidningar som är ett bra underlag för tapeterna. Vimmerby tidning, Land och Tranås tidning sitter nu bakom tapeten med årtalet 2014.


Nya foder runt dörrar och fönster samt en ny bredare golvlist gjorde rummet rättvisa och känns historiskt rätt. Bottenvåningen är byggd 1797. De ursprungliga listerna satt uppspikade på väggarna för att hålla gammal papp på plats och jämna till väggarna. De blev en bra förlaga när nya lister hyvlades fram. Handhyvlat såklart. Vitmålat fick det bli. ”Ljust och fräscht” har spridit sig även på Smedstorp. Tapeten blev kronan på verket, lite herrgårdsinspirerad med ränder och blommor. De boende minns en 30-talstapet som hade lite av samma färgsättning. En klok tanke att inspireras av ett äldre mönster. Vackert och trevligt blev det.



Under arbetet kastade snickaren sina blickar på den smala dörren mellan köket och rummet, klädd med masonit. Och visst var det en spegeldörr, pålagd såväl upptill som nertill och med speglar som har huggits ner med handyxa inför masonit inklädningen, vilket barbari! Vi får återkomma till hur vi valde att fixa med dörren längre fram.

Marie Hagsten
Byggnadsantikvarie