tisdag 25 november 2014

Slutundersökningen vid Åby Västergård (Ullevileden)

För några veckor sedan avslutade vi den andra av de båda undersökningarna inför Ullevileden. Om den första kan man läsa här.

Vid Åby Västergård undersökte vi en boplats (RAÄ 503) som vid förundersökningen hade daterats till yngre järnålder. En djurtand som påträffades i en möjlig gårdsplan daterades dock till 1200-tal, dvs medeltid.

På grävytan ligger även själva gården ”Åby Västergård” som efter laga skifte flyttades till platsen på 1860-talet. Ingenting i de historiska källorna skvallrar om någon bebyggelse på platsen under 1600- och 1700-talen. Till skillnad mot ett flertal andra platser runt Linköping verkade det utifrån förundersökningsresultaten inte finnas någon kontinuitet från yngre järnålder fram till historisk tid på denna plats.

En av målsättningarna med slutundersökningen var att se om platsen övergavs under medeltiden och kunde vi i så fall hitta några ledtrådar till varför?

En stor del av ytan låg i en svag sydsluttning ner mot ett låglänt område som så sent som i början av 1900-talet ofta översvämmades och var en perfekt fångstplats för gädda.

Del av undersökningsytan med nuvarande Åby Västergård i bakgrunden.


Efter avbaning framträdde en stor mängd stolphål som tillhörde olika slags hägnader samt två mindre huskonstruktioner som troligtvis har fungerat som ekonomibyggnader. Förutom stolphål innehöll ytan lager, gropar och ett fåtal härdar och kokgropar.

I nordvästra hörnet av slutundersökningsområdet undersöktes den möjliga gårdsplanen som påträffades vid förundersökningen. Den bestod i södra delen av större stenar för att på så vis jämna ut den svaga sluttningen och göra ytan plan. Strax norr om packningen, precis i kanten av undersökningsområdet, påträffades två kraftiga stenskodda stolphål som med stor sannolikhet ingår i en större huskonstruktion. Eftersom resten av byggnaden ligger utanför det nu aktuella vägområdet hade vi tyvärr inte möjlighet att undersöka lämningen vidare. Tolkningen som gårdsplan är dock rimlig och i norr angränsar alltså lämningen sannolikt till ett större bostadshus.


Gårdsplanen



Ett av de kraftiga stenskodda stolphålen.
Undersökningsytan innehöll få fynd men en blå glaspärla samt tidstypisk keramik vittnar ändå om yngre järnålders/tidigmedeltida aktivitet på platsen.

Prover i form av 14C och makrofossil är än så länge inte analyserade men utifrån resultatet av själva fältarbetet pekar det mesta mot att ytan utgör utkanten av en boplats från yngre järnålder/tidig medeltid. Här har man haft mindre ekonomibyggnader, hägnader och odlade ytor. Under vissa tider på året har man säkerligen kunnat fiska i det angränsande låglänta området i söder som periodvis var översvämmat. Själva bostadshusen antas vara placerade strax norr om det nu aktuella området.

När övergavs då platsen? Under undersökningens sista fältdagar, när den extraanställda personalen redan hade slutat och då alla tankar egentligen bara var inriktade på att ta in allt material och avveckla fältetableringen, kom den stora överraskningen.   

Den sista anläggningen som undersöktes utgjorde en svåravgränsad diffus mörkfärgning och tolkades först som ett kulturlager eller möjligtvis en brunn. När vi undersökte lämningen närmare noterades huggna kalkstensbitar. Efter ytterligare ett tag blev det uppenbart att anläggningen även var mycket djupare än förväntat och när väl lämningen var helt utgrävd stod vi med faktumet att vi hade hittat en källare med kalkstenstrappa!


Källaren


Källarens väggar var kallmurade, till stor del med stora stenblock. Ena sidan bestod  av en berghäll. Trappan var fint lagd med huggna kalkstensbitar som trappsteg. Dörrtröskel samt troliga golvreglar av trä var välbevarade och skickades iväg för dendrokronologisk analys. Vi antar att källaren ursprungligen har haft ett trägolv som senare har plockats bort och återanvänts. Liksom resten av lämningarna innehöll källaren knapphändigt med daterande fynd.

Det ovannämnda talade för en äldre, kanske rentav medeltida, datering. Om källaren fylldes igen under 1800-talet borde massorna innehålla ”skräp” i form av spik, glas, porslin, fajans m.m.

De efterlängtade analyssvaren på dendroproverna anlände för bara några dagar sedan och visade att trämaterialet i källaren sannolikt kan dateras till 1630-tal! Analysen var svår att genomföra och vi kommer därför även att komplettera med 14C-analys.

Dateringen till 1630-tal är en intressant överraskning. Enligt de historiska källorna ska det inte finnas någon bebyggelse på platsen under 1600- och 1700-talet. Källaren är alltså något av en gåta.  Nu får vi studera det historiska källmaterialet på nytt och se om vi kan hitta någon ledtråd. Med hjälp av ytans övriga 14C-analyssvar kommer vi också kunna se om det finns en kontinuerlig bebyggelse på platsen mellan yngre järnålder och 1600-tal eller om källaren vittnar om ett tredje bebyggelseskede.   



Tanken var från början att vi skulle filma grävningen med en minihelikopter och lägga ut filmsekvensen här på bloggen. Tyvärr blåste och regnade dock dagarna för filmningen bort. Som en liten kompensation gjorde vi i stället en s.k. photosphere (se ovan). Om man vill kan man även ta en titt på undersökningsytan vid Aspegården.

Vi som grävde: Tim Schröder, Mattias Johansson, Madeleine Forsberg,
Roger Lundgren, Fredrik Samuelsson...
...och Viktoria Björkhager!


Fredrik Samuelsson och Roger Lundgren

Projektledare

fredag 14 november 2014

På besök hos kollegor i kloster

Efter en ganska hektisk höst har några av oss arkeologer på avdelningen slagit oss lösa och besökt våra kollegor från Riksantikvarieämbetet UV Öst som just idag avslutar undersökningen i kvarteret Eddan i Linköping. Platsen som undersökts är den stora parkeringen vid korsningen Drottninggatan – Djurgårdsgatan som brukar kallas gamla-gamla busstorget.
 
UV Östs arkeolog visar och berättar.

Platsen tillhörde sannolikt stadens franciskanerkonvent på medeltiden och bland fynden fick vi se föremål som tolkades som avfall från konventet. En bit av ett tegel kom från en hypocaust, d v s en medeltida värmeanläggning. Sådana har funnits i bl a S:t Olofs kloster i Skänninge och i både Vadstena kloster och Vadstena biskopshus. Andra fynd var ribbtegel från tegelvalvens valvribbor och en fin ljusstake i keramik.


I fyndbacken ligger ett stort tegel med ett
runt hål. Det kommer från en hypocaust.
Riktigt spännande var det breda och djupa dike som fanns inom området. Det kan vara spår efter en begränsning - en vallgrav - runt konventsområdet. Redan vid en utgrävning 1988 hittades spår efter ett rejält dike i Nygatan. Vid en georadarundersökning som gjordes i våras i kv Ekollonet (strax öster om Hospitalstorget) fanns ett kraftigt stråk på radarbilderna. Det tolkades vi då som ett dike som kan ha avgränsat konventsområdet åt öster. Kanske hänger diket i Eddan samman med det som hittades i Nygatan och det vi såg som en skugga på radarbilderna i våras.

Våra kollegor på UV Öst har hittat nya pusselbitar till franciskanerklostrets historia och det ska bli spännande att se resultatet av den bearbetning av fältmaterialet som nu tar vid.







Vi önskar lycka till och tackar för visningen vi fick.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog


Mer att läsa: 

Utgrävningarna på busstorget har en egen facebooksida

I Corren kan man också läsa om vallgraven och se bilder från undersökningen

Mer om hypocauster kan du läsa i Nils Johanssons magisteruppsats från Uppsala universitet:

Här kan du läsa om hyocausten i biskopshuset i Vadstena