Hus i kvarteret Mässingen och Rodgagatan

Den arkeologiska undersökningen i Norrköping fortskrider och vi undersöker nu hus från både 1600-talet och 1700-talet. För att nå ner till dessa måste vi ta bort de kraftiga grunderna av sprängsten som hör till bebyggelsen från mitten av 1800-talet.

En tegelmur som vilar på en grund av stora sprängstenar. Muren fanns mellan 

två hus från 1855 respektive 1874 vilka låg utmed Slottsgatan

Det är en hel del jobb även med de där ”moderna” husgrunderna som vi egentligen inte är särskilt intresserade av. Först måste de schaktas fram. Sedan ska de rensas upp så att vi med säkerhet kan avgöra att de hör till den senaste bebyggelsen. Därefter mäter vi in grunderna och fotograferar dem innan de grävs bort med maskin och de stora stenarna kan fraktas iväg från undersökningsområdet.

Idag har vi grävt fram och grävt bort den här grunden som hört till ett gårdshus från 1855.

Anledningen till att de dokumenteras så pass noga är att de i flera fall har hört till tvåvåningshus och därmed är grundläggningen nedgrävd genom de äldre lagren med dess olika konstruktioner. De är, precis som olika moderna ledningsschakt, störningar i den fornlämning vi vill undersöka och de inmätta murarna kan förklara varför det kanske saknas delar av de äldre konstruktionerna.

I ett hus från 1874 fanns rester av en halvkällare murad med tegel och försedd med kalkstensgolv.

1800-talets bebyggelse fanns kvar långt in på 1900-talet och i rivningsmassorna hittar vi många skärvor av hushållsföremål från den tiden då husen var bebodda. Där finns trasiga kaffekoppar, skålar och tillbringare i flintgods, bitar av gamla pilsnerflaskor och nubbeglas samt skärvor av enklare skålar av glaserat lergods. Det är fynd som vi inte kommer att spara annat än i undantagsfall. Fast visst blir man ibland lite sugen på att ta med en fint mönstrad tallriksskärva från 1800-talets slut eller en vacker formad hals till en glaskaraff.

En glaskanna tillhör de mer moderna fynden.

Ann-Charlott Feldt

Arkeolog