söndag 13 juli 2014

Många upptäckter på Landsjö borgholme

Christian Lovéns plan över Landsjö borgruin med 
våra schakt markerade.
Efter två veckor i borgruinen vid Stensö på Vikbolandet lade vi nöjda igen schakten där och flyttade vårt högkvarter till Landsjö säteri i Kimstad socken. Det ligger i närheten av Norsholm och drivs följdriktigt av förre sologitarristen i reggaerockbandet Norsholms Befrielsefront, en genomtrevlig man som hela projektstyrkan tagit till sitt hjärta.

Säteriet ligger vid stranden av den lilla Landsjön och där ute ligger Landsjö holme. Det är en sagolik plats som mycket få människor har besökt. Inte ens när fornminnesregistret skulle revideras lyckades man ta sig ut dit, då ”ingen båt kunde uppbringas”. 

Holmen är hög, brant och fullständigt övervuxen med grova gamla körsbärsträd, ekar, furor och vinbärsbuskar. Över allt anar man rasmassor, och ur den tjocka skogsförnan tittar här och var de starkt nedrivna resterna av en mycket ambitiös borganläggning fram. Vi har som de första arkeologerna här ute öppnat fyra schakt under den gångna veckan.

Omkring 1280 var Landsjö sätesgård för Kristina Fastesdotter, änka efter riddaren Holmger Folkesson Ama. Denna koppling till det kungatrogna högfrälset förklarar att vi här, liksom vid Stensö, ser ett av de sällsynta fall där Kronan tillät en privat familj att bygga ringmur under det sena 1200-talet. Och vilken mur sedan! Den västra sträckan som kan spåras idag är 59 meter lång. För att ta sig in i högborgen i holmens norra ände var man, vad vi nu vet, tvungen att ta sig ut till holmen (på en träbro?), över en torrgrav (via ett porthus och en vindbrygga?), genom ringmuren, uppför den branta förborgen och genom högborgens bastanta sydmur. Här uppe kunde man verkligen vara i fred och lugnt iaktta omgivningen.

Ethan Aines och Ola Lindgren i schakt C med högborgens nyfunna södra mur.

Högborgens tidigare okända sydmur hittade vi i förra veckan i vårt schakt C. Den är anlagd i samband med ett hus eller torn i högborgens sydöstra hörn, en likaledes bastant och tidigare okänd byggnad som hade putsad fasad. 

Silvermynt från omkring 1360 av typen strålkrans-
brakteat, påträffat i högborgens nyfunna sydöstra 
hörnbyggnad, schakt C.
De golvlager vi har hunnit undersöka har givit ett silvermynt slaget omkring 1360 i Stockholm för kung Magnus Eriksson. Det är överraskande eftersom borgen enligt de bevarade skriftliga källorna redan flera årtionden tidigare hade övergått från frälsesäte till landbogård. Det vill säga att gården nu verkar ha varit bebodd av ofrälse arrendatorer som garanterat inte tilläts bo på borgen eller hålla den i försvarbart skick. När jag underrättade Christian Lovén om fyndet föreslog han att Bengt Philipusson Ulv kan ha ägt Landsjö omkring 1360 och upplåtit borgen till kung Albrekt under upproren mot Magnus Eriksson vid denna tid.

Utöver den putsade byggnaden i schakt C har vi ännu inte lyckats få fatt på ringmurens saknade östra sträckning. Både schakt A och schakt B är utlagda för detta syfte och båda har givit mängder av rasmassor och djurben men ingen murfot. Genom dem vet vi dock att ringmurens sträckning inte har varit rektangulär, utan snarast kilformad med sin största bredd i norr.

I schakt D har vi funnit en depå om sju plus-formade järnbeslag som vi hoppas kunna funktionsbestämma efter konservering. Men schaktet har ännu inte besvarat vår huvudfråga här, nämligen varför den synliga södra sträckningen av ringmuren slutar där den gör. Ur denna södra mursträckning sticker dock de nedrivna och inte tidigare iakttagna resterna av en bred mur eller bro över torrgraven. Var detta borgens ingång, ett fundament till den tidigare antydda vindbryggan?

Vid markeringen E på planen ovan använder vi till sist en metod som är omtyckt inom stenåldersforskningen och som jag lärt mig av mina forskarkollegor Roger Wikell och Mattias Pettersson: att sålla en rotvälta. När ett träd faller drar det upp en massa jord och rör om den, vilket innebär en gratis provgrop utan att man skadar fornlämningen ytterligare. Min förhoppning är att den lägligt placerade rotvältan i torrgravens västra ände kan ge keramik och annat avfall.

Till Landsjö holme går man inte torrskodd.
I skrivande stund återstår en av två veckors grävning på Landsjö holme denna sommar. Om den andra veckan blir lika givande som den första kan vi känna oss mycket nöjda.

Martin Rundkvist
Arkeolog & projektledare

Läs mer om undersökningarna på:
scienceblogs.com/aardvarchaeology

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar