fredag 31 januari 2014

Bygg + Arkeologi = Sant

Nu har arkeologer och byggnadsantikvarier varit en gemensam avdelning i två år. Det har varit tyst från oss men det är det slut med från och med nu.

Vi: det är Anita Löfgren Ek och Marie Hagsten, båda med 30 års erfarenhet från det bebyggda kulturarvet i Östergötland. De senaste åren har vi utökats med Anna Wåtz som dessutom har en gedigen erfarenhet som snickare. Tillsammans kommer vi att delge er blogginlägg från våra besök runt om i länet från såväl bensinmackar, hönshus som herrgårdar, simhallar och kyrkogårdar, d v s allt som är vår vardag.

Marie, Anna och Anita i utställningen Uppdrag - dokumentation.

Just nu håller vi oss inne för att skriva rapporter och förbereda årets byggnadsvårdsaktiviteter med stadsvandringar, kurser och byggnadsvårdsdagar. Där vi också hoppas att få träffa våra läsare. Men det hindrar inte att det även nu blir ett och annat snötyngt besök ute i länet.

På bilden poserar vi i utställningen Uppdrag – dokumentation som vi tillsammans med arkeologer och konservatorer producerat. I utställningen berättar vi om vårt uppdrag, att dokumentera vad vi åstadkommer i vårt arbete. Byggnadsantikvarierna dokumenterar bebyggelsen genom inventeringar som i framtiden är en stor tillgång, om man vill återskapa kvaddade byggnader till ursprungsskick.

Du kan läsa mer om utställningen Uppdrag dokumentation i tidigare blogginlägg 20 mars och 7 november. Utställningen står i Dahlgrenssalen till den 9 mars 2014.

Vi hörs.
Marie Hagsten 
Byggnadsantikvarie

Länkar till inläggen om Uppdrag - dokumentation:




tisdag 21 januari 2014

Lite nytt om ett gammalt biskopshus i Vadstena

Baksidan på biskopshuset med privéten hängande på väggen.
Innanför finns den s k Brasks kammare
I oktober berättade jag på vår blogg om ett projekt där vi ska försöka reda ut Vadstena biskopshus byggnadshistoria. Fältarbetet med fotografering och provtagning på murbruket klarades av i höstas och nu är en genomgång av alla murbruks-prover gjord. Nu kan vi skriva om en del av husets historia.

Vi har nu kunnat konstatera att det ursprungliga husets väggar bestod av stenmurar och det hade plant trätak i botten-våningen. Hypocausten (värmeanläggningen) i ovan-våningen hör till detta första hus. Biskopens första hus förstördes i en brand, troligen stadsbranden 1423. Det återuppbyggdes i samma kvadratiska form och försågs med kalkstensgolv i källaren och gavlar åt söder och norr.

Förlängningen av källartrappan                                                     
På 1470-talet byggdes huset ut av biskop Henrik Tidemansson. Det är denna utbyggnad som kalk-stenstavlan på fasaden, med årtalet 1473 syftar på. 

Utbyggnaden åt norr var bara ett par meter och källartrappan förlängdes med motsvarande längd. Mer omfattande var tillbyggnaden av fint murad tegelmur som uppfördes åt öster. Samtidigt slogs tegelvalv i källaren och gavlar murades åt öster och väster. Sovkammaren med eldstad och privét, som tidigare har kallats biskop Brasks kammare, hör till denna utbyggnad.







Tegelutbyggnaden åt öster har tidigare ansetts vara utförd på uppdrag av Gustav Vasa. Nu visar det sig att den tveksamhet jag nämnde i blogginlägget i höstas var befogad. Vi har sett Gustav Vasas murverk i andra sammanhang, t ex på Linköpings slott, och de har sällan kännetecknats av ett enhetligt prydligt tegelmurverk. Snarare kan man väl säga att han levt upp till sitt rykte som den som lät riva kloster och kyrkor för att använda byggnadsmaterialet till sina egna byggnadsverk. På Linköpings slott tycks han ha låtit använda olika byggmaterial allt eftersom de levererats, vilket gett hans delar av slottsbygget ett närmast tvärrandigt murverk. Nu verkar det vara så att Gustav Vasas bidrag till biskopshuset i Vadstena år 1528 endast är en vidgning av fönstren, vilket skulle ske ”lika dem som gjordes året innan på Linköpings biskopsgård” d v s Linköpings slott. 

Ett av de fönsteröppningar som Gustav Vasa lät vidga. Det syns tydligt
på fönstrets högra sida hur murverket slagits upp och sedan putsats över. 

I förra inlägget om biskopshuset nämnde jag den försvunna dokumentationen från den undersöknings som gjordes i golvlagren för snart 30 år sedan. Det uppmärksammades av en kollega, Elisabet Regner, som bl a arbetar med samlingarna på Historiska museet i Stockholm. Hon har lyckats återfinna fynden från undersökningen och en kopia av en fyndlista i Statens Historiska Museers magasin. Bland fynden finns nycklar, skärvor av glasbägare, keramik, tappkranar till vin- eller öltunnor m m. Det verkar vara ett riktigt spännande material som vi hoppas få möjlighet att titta närmare på framöver. Nu fortsätter arbetet med att försöka återfinna resten av dokumentationen. Någonstans måste den finnas. Frågan är bara var.

Biskopshusets gavel åt öster med ett prydligt tegelmurverk från 1470-talet.
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Länk till förra inlägget om Biskopshuset i Vadstena



tisdag 7 januari 2014

Hedenhös och många små blivande arkeologer

Nu har det nya året tagit fart och idag är nästan alla kollegorna tillbaka efter sin julledighet. Vi var dock några som arbetade lite i mellandagarna. I fredags (den 3 januari) hade vi vår årligen återkommande programpunkt Arkeolog för en dag och den här gången hade vi Familjen Hedenhös som tema. 

Under ett par timmar i mellandagarna fick ett 40-tal barn och ungefär 25 vuxna prova på att gräva fram fynd, träffa ett skelett, tillverka skinnpungar, läsa om forntiden, måla, göra pärlor m m. 







Givetvis fick de också hälsa på vår alldeles egna stenåldersfamilj här på museet. Familjen i Bergsgraven som är från stridsyxetid och är drygt 4000 år gammal hittades vid nuvarande Bergsrondellen i Linköping 1953. Den består av en kvinna, en man, ett spädbarn och en hund som begravts tillsammans med en hel del föremål.


Det var full fart på museet och en massa flitigt arbetande småarkeologer. Många var frågorna om det som hittades. I grävlådorna fanns allt från bearbetad flinta till mynt och kritpipor från 1700-talet. Precis som på en ”riktig” undersökning då man också kan hitta det mesta på samma yta. Både sånt som kastats bort av någon Hedenhösare på stenåldern och sånt som tappats av 1700-talets bönder och torpare eller nutidens svampplockare.


Skelett var givetvis som alltid en spännande programpunkt som väckte stort intresse hos barnen. Dom fick se skillnaden på tänderna hos gris, ko och människa och kunde raskt konstatera att vi människor har nästan likadana tänder som grisarna. Så är vi ju också allätare, både vi och våra vänner grisarna. Vi pratade om varför skeletten inte har några näsor (större delen av näsan består ju av brosk istället för ben) och varför en del leder i kroppen har runda kulor (för rörligheten förstås).


Vi vill nu tacka alla som kom och hoppas att vi ses igen.

Ann-Charlott Feldt, 1:e antikvarie

torsdag 2 januari 2014

Nya avdelningschefen och familjen Hedenhös

Mats i kv Rosen i Norrköping
Som jag berättade i det sista blogginlägget 2013, så byter vår avdelning för Arkeologi och byggnadsvård chef vid årsskiftet. Nu vill jag passa på att hälsa Mats Magnusson välkommen som ny avdelningschef. Han får en riktig rivstart med Arkeolog för en dag med tema Hedenhös på museet i morgon eftermiddag (fredag 3/1). Nu är det ju inte första gången Mats arbetar med museipedagogik. Många har nog sett honom i medeltidsdräkt på Söderköpings gästabud. Inte heller är han ny här på museet. Han har arbetat som arkeolog på vår avdelning sedan 2006.

Under åren på museet har han arbetat med både våra arkeologiska samlingar och med ett stort antal utgrävningar runt om i länet. Ofta har han stått i ett schakt i någon av våra medeltidsstäder. Särskilt Söderköping har fångat hans intresse. Det har lett till att han för något år sedan fick i uppdrag att ta fram arkeologiskt underlag till boken En medeltida storstad som historikern Dick Harrison gav ut 2012 och som handlar om Söderköping.

Söderköpings gästabud
Under åren som arkeolog har han utvecklat en passion för mer eller mindre försvunna kyrkor. I Söderköping har han hittat spåren efter den försvunna S:t Ilians kyrka och letat efter en gravkrypta till stadens franciskanerkonvent. Kryptan gäckar honom fortfarande, men vem vet - den kanske ännu finns kvar där under marken vid Hospitalsgatan. I Skänninge har han funderat över den redan på 1500-talet rivna Allhelgonakyrkans grundplan. I Bjälbo har han, tillsammans med den tidigare kollegan Anders Lundberg, letat efter grunden till den äldsta kyrkan. Under 2013 ägnade han en stor del av fältsäsongen åt att undersöka lämningarna efter kyrkan i Nya Lödöse, vars grundläggning hittades under marken i Gamlestaden i Göteborg.

Förutom en massa arkeologiska rapporter har Mats bidragit med flera spännande artiklar i olika sammanhang. En alldeles ny artikel med de senaste rönen om S:t Ilians kyrka kommer under våren i årets årsbok för Stiftshistoriska sällskapet i Linköpings stift.

Mats är lätt att känna igen på sin dubbelvikta grävstil.
Här tillsammans med Lasse Norr i kv Rosen i Norrköping

Nu ska det bli intressant att se hur vår avdelning kommer att utvecklas under Mats ledning. Vi står inför en spännande tid med flera utvecklingsprojekt som ännu är i sin linda och så är det förstås Ostlänken som kommer att påverka oss under de närmaste åren. Men vi låter honom börja med att tillsammans med förre avdelningschefen Marie Ohlsén och en pedagog ägna sig åt ett gäng kanske blivande arkeologer imorgon eftermiddag.

Ta med barn, barnbarn eller småsyskon och passa på att träffa Mats, Marie och familjen Hedenhös imorgon 3/1, kl 13.00-15.00 på Arkeolog för en dag. Barnen får leta efter riktiga arkeologiska fynd, göra pärlor, titta på ben, göra skinnpungar och träffa museets egen stenåldersfamilj.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Arkeolog för en dag
http://ostergotlandsmuseum.se/posts/280

Vill du veta mer om undersökningarna i Nya Lödöse?
http://www.stadennyalodose.se/