onsdag 31 december 2014

Vad hände hos oss 2014?

Keramikskärva från kv Mässingen  Norrköping.
Så är man där igen. Ett nytt årsskifte är strax här och man funderar över vad vi gjorde under året. Det hände en hel del och vi gjorde en massa olika saker. Nu ska jag försöka skaka fram något ur minnet så här på nyårsafton. Det blir mest arkeologi så jag får nog be våra byggnadsantikvarier om en komplettering nästa år.

Året inleddes med ett chefsbyte. Marie Ohlsén slutade som vår avdelningschef för att istället bli chef för avdelningen Besöksmål och kulturarv. Mats Magnusson blev vår nye avdelningschef. Han har nu styrt oss arkeologer och byggnadsantikvarier i ett år och det har gått riktigt bra. Tack Mats för det här året.

Besiktning av ommurning av bogårdsmuren runt Törnevalla kyrka.
Arkeologin i stora delar av landet tycks gå och vänta på en viktig sak – Ostlänken. Detta infrastrukturprojekt kommer att påverka hela branschen med många och stora uppdrag under några år. Men när kommer de igång? Det har varit den ständiga frågan. I år startade faktiskt arbetet. Inventeringar längs den utvalda korridoren drogs igång i Östergötland och Sörmland. Vi på museet fick oss tilldelad sträckan från Linköping till Göta kanal. Inventeringen gjordes under hösten och rapporten ska vara klar strax efter årsskiftet. Sedan får vi se vad som händer med fortsatta utredningar och förundersökningar av de fornlämningar som ligger i vägen för järnvägen.

Röjningsröse vid ett jordfast block

När det gäller utgrävningar har dessa varit av blandad karaktär. På Farbror Mellins torg undersökte vi kulturlager och byggnadslämningar som huvudsakligen var från 1600- och 1700-tal (läs mer här). Strax intill, i Repslagaregatan, hittades stora mängder keramik – avfall som kom från de krukmakarverkstäder som fanns i närheten under samma tid.

Keramikavfall från Repslagaregatan i Linköping.

Precis efter semestern inleddes en undersökning i kv Mässingen, Sveaparken och Rodgagatan på Saltängen i Norrköping. Där fanns flera lager med byggnadslämningar från 1600- och 1700-tal (läs mer här). Det arbetet gjorde vi tillsammans med arkeologer från Jönköpings länsmuseum. 

Skaft till en kritpipa från 1600-talet hittad i en avfallsgrop utanför ett 1600-talshus i kv Mässingen.

Samtidigt som ett gäng arkeologer grävde i Norrköping hade vi ett annat gäng vid Åby Västergård (inte så långt från Ö & B) i Linköping. Där fanns lämningar från yngre järnålder/tidig medeltid och som en överraskning hittades dessutom en källare som daterats till 1630-tal (läs mer här).

Källaren vid Åby Västergård.
Under året har vi deltagit i olika samarbeten med forskande kollegor. De två spännande borgundersökningarna på Landsjö borg och Stensö kastal bör särskilt nämnas. De har letts Marin Rundqvist och en första avrapporteringen finns nu på länken. Vi har också haft många trevliga och lärorika besök i vårt arkeologiska magasin.

Uroxen i vårt arkeologiska magasin får besök av stenåldersarkeologen Patrik Gustafsson
Om några timmar är 2014 slut och vi ser fram emot ett nytt spännande år med fältarbeten, samarbeten, ett nytt intressant nummer av tidskriften Arkeologi i Östergötland är redan på gång och mycket annat. Arkeologer och byggnadsantikvarier på Östergötlands museum önskar alla ett Gott Nytt År

Ann-Charlott Feldt
arkeolog


onsdag 17 december 2014

Vinterbesök på Strand


I samband med Länsstyrelsens tillsyn på Strand den 8 december gjorde jag följande iakttagelser:


Jag vet inte om det finns något mer sönderfotograferat ställe än Strand. Nya böcker om detta stilbildande hem kommer i en jämn ström. Det är nästan alltid sommar och härligt grönt. Därför var det skönt att besöka Strand en gråmulen blåsig decemberdag med några minuters solglimt. Upplevelsen var ändå stark. Varje gång på Strand slås jag av beundran för tanten, 1910 var en kvinna i på 61 tant, för att hon byggde sitt hem på en så vacker men svårtillgänglig plats.

Man har två val som besökare. Att ta den långa serpentingången ner eller den hala trätrappan med handledare.  Här krävs bra knän. Väl framme går vågorna höga och man kan inte beträda den öppna men hala paviljongen. Men utsikten är bara fantastisk. 




Väl inne blir stela fingrar smidiga och kameran blixtrar.” Denna dag ett liv” och andra deviser på väggarna är ständigt lika aktuella.

Det är skönt och vardagligt att se Strand i dvala. Blomsterbordet gapar tomt, mattan skyddas av en väv, tavlorna är bortplockade och sittbänkarna är inplockade och trängs i hallen.

Lite funderingar och diskussioner uppstår om golvet på övervåningen. Kan Ellen verkligen ha lagt in ett lackat smalt grangolv a la 40-tal? Knappast.  Jugendtapeterna på baksidan av garderobsdörrar väcker ett stort intresse, i blekt gult slingrar rankor och ramar in solflickan och karyatider.





Vinden rymmer som så ofta spännande fynd. Förutom rejäla bolstrar och täcken från Ellens tid, finns flera rullar strukturtapet i ljust grönt. Var kan dessa suttit? Bitar av korkmattor med ett regelbundet mönster i gråblått kan ha legat i köket.  Ytterligare en bit korkmatta, stänkmönstrad blir synlig.  



























Även en städhistorisk tyst föregångare till dammsugaren står troget kvar. Säkert var den populär. Det är de små detaljerna, omsorgen om det lilla som gör Strand till en upplevelse som symboler över handdukskrokarna och strömbrytaren i porslin.








































Marie Hagsten
Byggnadsantikvarie

tisdag 2 december 2014

Bostadsrummet på Smedstorp.


Ja nu börjar bostadsrummet på Smedstorp ta form. Det är mer är 60 år sedan det gjordes någon större åtgärd i rummet. 1951 byttes golvet till ett smalt lackat grangolv, fönster-bågarna slängdes ut och ersattes med kopplade fönster, dock med fast spröjs och samma indelning av rutorna. Foder och lister invändigt byttes till smala standardiserade lister. På 1970-talet tapetserades rummet om med en grön tapet. Snygg om du frågar mig, men har man sett samma tapet i 40 år kanske man vill byta.


Med hjälp av medel från Länsstyrelsen kunde arbetet finansieras. Det var nu inte bara ytskikt utan även undersökning av väggar, tak och bjälklag som nu fick en översyn. Bjälklaget var friskt och fint. Blindbotten fick en ny papp och den gamla sågspånsfyllningen ”toppades” med kutterspån.


Det nya furugolvet är från skog som vuxit på Smedstorp. Så ska det vara. Kilsågat ligger det där med lös fjäder i sponten, då kan golvet röra sig. Det är torrt men torrare lär det bli. Om ett år i stugvärmen kommer det att spikas. Det var inget fel på det pappspännda taket mer än att det var lite trasigt här och där. Enligt den duktige målaren Janne Crantz som är målare i femte generation så skulle det gå att laga. Av olika anledningar blev det inte så utan det spänndes ett nytt papptak som målades med limfärg. Väggarna kläddes med tidningar som är ett bra underlag för tapeterna. Vimmerby tidning, Land och Tranås tidning sitter nu bakom tapeten med årtalet 2014.


Nya foder runt dörrar och fönster samt en ny bredare golvlist gjorde rummet rättvisa och känns historiskt rätt. Bottenvåningen är byggd 1797. De ursprungliga listerna satt uppspikade på väggarna för att hålla gammal papp på plats och jämna till väggarna. De blev en bra förlaga när nya lister hyvlades fram. Handhyvlat såklart. Vitmålat fick det bli. ”Ljust och fräscht” har spridit sig även på Smedstorp. Tapeten blev kronan på verket, lite herrgårdsinspirerad med ränder och blommor. De boende minns en 30-talstapet som hade lite av samma färgsättning. En klok tanke att inspireras av ett äldre mönster. Vackert och trevligt blev det.



Under arbetet kastade snickaren sina blickar på den smala dörren mellan köket och rummet, klädd med masonit. Och visst var det en spegeldörr, pålagd såväl upptill som nertill och med speglar som har huggits ner med handyxa inför masonit inklädningen, vilket barbari! Vi får återkomma till hur vi valde att fixa med dörren längre fram.

Marie Hagsten
Byggnadsantikvarie

tisdag 25 november 2014

Slutundersökningen vid Åby Västergård (Ullevileden)

För några veckor sedan avslutade vi den andra av de båda undersökningarna inför Ullevileden. Om den första kan man läsa här.

Vid Åby Västergård undersökte vi en boplats (RAÄ 503) som vid förundersökningen hade daterats till yngre järnålder. En djurtand som påträffades i en möjlig gårdsplan daterades dock till 1200-tal, dvs medeltid.

På grävytan ligger även själva gården ”Åby Västergård” som efter laga skifte flyttades till platsen på 1860-talet. Ingenting i de historiska källorna skvallrar om någon bebyggelse på platsen under 1600- och 1700-talen. Till skillnad mot ett flertal andra platser runt Linköping verkade det utifrån förundersökningsresultaten inte finnas någon kontinuitet från yngre järnålder fram till historisk tid på denna plats.

En av målsättningarna med slutundersökningen var att se om platsen övergavs under medeltiden och kunde vi i så fall hitta några ledtrådar till varför?

En stor del av ytan låg i en svag sydsluttning ner mot ett låglänt område som så sent som i början av 1900-talet ofta översvämmades och var en perfekt fångstplats för gädda.

Del av undersökningsytan med nuvarande Åby Västergård i bakgrunden.


Efter avbaning framträdde en stor mängd stolphål som tillhörde olika slags hägnader samt två mindre huskonstruktioner som troligtvis har fungerat som ekonomibyggnader. Förutom stolphål innehöll ytan lager, gropar och ett fåtal härdar och kokgropar.

I nordvästra hörnet av slutundersökningsområdet undersöktes den möjliga gårdsplanen som påträffades vid förundersökningen. Den bestod i södra delen av större stenar för att på så vis jämna ut den svaga sluttningen och göra ytan plan. Strax norr om packningen, precis i kanten av undersökningsområdet, påträffades två kraftiga stenskodda stolphål som med stor sannolikhet ingår i en större huskonstruktion. Eftersom resten av byggnaden ligger utanför det nu aktuella vägområdet hade vi tyvärr inte möjlighet att undersöka lämningen vidare. Tolkningen som gårdsplan är dock rimlig och i norr angränsar alltså lämningen sannolikt till ett större bostadshus.


Gårdsplanen



Ett av de kraftiga stenskodda stolphålen.
Undersökningsytan innehöll få fynd men en blå glaspärla samt tidstypisk keramik vittnar ändå om yngre järnålders/tidigmedeltida aktivitet på platsen.

Prover i form av 14C och makrofossil är än så länge inte analyserade men utifrån resultatet av själva fältarbetet pekar det mesta mot att ytan utgör utkanten av en boplats från yngre järnålder/tidig medeltid. Här har man haft mindre ekonomibyggnader, hägnader och odlade ytor. Under vissa tider på året har man säkerligen kunnat fiska i det angränsande låglänta området i söder som periodvis var översvämmat. Själva bostadshusen antas vara placerade strax norr om det nu aktuella området.

När övergavs då platsen? Under undersökningens sista fältdagar, när den extraanställda personalen redan hade slutat och då alla tankar egentligen bara var inriktade på att ta in allt material och avveckla fältetableringen, kom den stora överraskningen.   

Den sista anläggningen som undersöktes utgjorde en svåravgränsad diffus mörkfärgning och tolkades först som ett kulturlager eller möjligtvis en brunn. När vi undersökte lämningen närmare noterades huggna kalkstensbitar. Efter ytterligare ett tag blev det uppenbart att anläggningen även var mycket djupare än förväntat och när väl lämningen var helt utgrävd stod vi med faktumet att vi hade hittat en källare med kalkstenstrappa!


Källaren


Källarens väggar var kallmurade, till stor del med stora stenblock. Ena sidan bestod  av en berghäll. Trappan var fint lagd med huggna kalkstensbitar som trappsteg. Dörrtröskel samt troliga golvreglar av trä var välbevarade och skickades iväg för dendrokronologisk analys. Vi antar att källaren ursprungligen har haft ett trägolv som senare har plockats bort och återanvänts. Liksom resten av lämningarna innehöll källaren knapphändigt med daterande fynd.

Det ovannämnda talade för en äldre, kanske rentav medeltida, datering. Om källaren fylldes igen under 1800-talet borde massorna innehålla ”skräp” i form av spik, glas, porslin, fajans m.m.

De efterlängtade analyssvaren på dendroproverna anlände för bara några dagar sedan och visade att trämaterialet i källaren sannolikt kan dateras till 1630-tal! Analysen var svår att genomföra och vi kommer därför även att komplettera med 14C-analys.

Dateringen till 1630-tal är en intressant överraskning. Enligt de historiska källorna ska det inte finnas någon bebyggelse på platsen under 1600- och 1700-talet. Källaren är alltså något av en gåta.  Nu får vi studera det historiska källmaterialet på nytt och se om vi kan hitta någon ledtråd. Med hjälp av ytans övriga 14C-analyssvar kommer vi också kunna se om det finns en kontinuerlig bebyggelse på platsen mellan yngre järnålder och 1600-tal eller om källaren vittnar om ett tredje bebyggelseskede.   



Tanken var från början att vi skulle filma grävningen med en minihelikopter och lägga ut filmsekvensen här på bloggen. Tyvärr blåste och regnade dock dagarna för filmningen bort. Som en liten kompensation gjorde vi i stället en s.k. photosphere (se ovan). Om man vill kan man även ta en titt på undersökningsytan vid Aspegården.

Vi som grävde: Tim Schröder, Mattias Johansson, Madeleine Forsberg,
Roger Lundgren, Fredrik Samuelsson...
...och Viktoria Björkhager!


Fredrik Samuelsson och Roger Lundgren

Projektledare

fredag 14 november 2014

På besök hos kollegor i kloster

Efter en ganska hektisk höst har några av oss arkeologer på avdelningen slagit oss lösa och besökt våra kollegor från Riksantikvarieämbetet UV Öst som just idag avslutar undersökningen i kvarteret Eddan i Linköping. Platsen som undersökts är den stora parkeringen vid korsningen Drottninggatan – Djurgårdsgatan som brukar kallas gamla-gamla busstorget.
 
UV Östs arkeolog visar och berättar.

Platsen tillhörde sannolikt stadens franciskanerkonvent på medeltiden och bland fynden fick vi se föremål som tolkades som avfall från konventet. En bit av ett tegel kom från en hypocaust, d v s en medeltida värmeanläggning. Sådana har funnits i bl a S:t Olofs kloster i Skänninge och i både Vadstena kloster och Vadstena biskopshus. Andra fynd var ribbtegel från tegelvalvens valvribbor och en fin ljusstake i keramik.


I fyndbacken ligger ett stort tegel med ett
runt hål. Det kommer från en hypocaust.
Riktigt spännande var det breda och djupa dike som fanns inom området. Det kan vara spår efter en begränsning - en vallgrav - runt konventsområdet. Redan vid en utgrävning 1988 hittades spår efter ett rejält dike i Nygatan. Vid en georadarundersökning som gjordes i våras i kv Ekollonet (strax öster om Hospitalstorget) fanns ett kraftigt stråk på radarbilderna. Det tolkades vi då som ett dike som kan ha avgränsat konventsområdet åt öster. Kanske hänger diket i Eddan samman med det som hittades i Nygatan och det vi såg som en skugga på radarbilderna i våras.

Våra kollegor på UV Öst har hittat nya pusselbitar till franciskanerklostrets historia och det ska bli spännande att se resultatet av den bearbetning av fältmaterialet som nu tar vid.







Vi önskar lycka till och tackar för visningen vi fick.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog


Mer att läsa: 

Utgrävningarna på busstorget har en egen facebooksida

I Corren kan man också läsa om vallgraven och se bilder från undersökningen

Mer om hypocauster kan du läsa i Nils Johanssons magisteruppsats från Uppsala universitet:

Här kan du läsa om hyocausten i biskopshuset i Vadstena


lördag 18 oktober 2014

Färdiggrävt i Mässingen

Nu har vi flyttat in på kontoret med allt material från undersökningarna i kvarteret Mässingen, Rodgagatan och Sveaparken i Norrköping. Förra veckan var vår sista fältvecka och den var hektisk, så som det alltid blir mot slutet av en undersökning. Det är då alla lösa trådar ska knytas ihop och alla frågetecken rätas ut. Dessutom är det all logistik med en avetablering som ska fungera. Det är inte bara redskap, fynd och ritningar som ska packas ihop och flyttas in. Det är bodar, vatten och el som ska avbeställas, staket som ska bytas ut, transporter som ska ordnas och en himla massa annat.

Husgrund från 1600-talet efter ett regn.
För att röra till det ytterligare på slutet så var de vädergudar som hållit sin hand över undersökningen i nästan sju veckor helt plötsligt på dåligt humör. De bestämde sig för att ge oss och utgrävningen en rejäl rotblöta. En morgon stod en stor del av undersökningsytan under vatten. Med tanke på att den nya staden var byggd på lergrund så kunde vi inte förvänta oss att det skulle torka upp på ett bra tag. Den dagen fick inledas med att maskinen grävde en dräneringsgrop som vattnet leddes ner i. Undersökningen kunde slutföras och det gällde bara för arkeologerna att inte ta snedsteg och själva falla i gropen.

Annika Jeppsson, undersökningens kakelexpert, registrerar 
våra fina fajansfynd.
Nu, när vi kommit in på kontoret, tar nästa fas av arbetet fart. Fynden ska tvättas och registreras, ritningar ska renritas, kontextblanketter registreras, foton sorteras m m. Jordprover som vi samlat in ska skickas till arkeobotanikern Jens Heimdahl på RAÄ i Hägersten. Träprover från stolpar och golvbjälkar ska till Nationella laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi i Lund för datering.  Slaggen åker till Geoarkeologiskt laboratorium (UV GAL) på RAÄ i Uppsala. Djurbenen får stanna kvar på Östergötlands museum där vår osteolog Petter Nyberg ska analysera dem så att vi får veta vad som stått på menyn i hushållen i kvarteret.

En holländsk Jonapipa från tidigt 1600-tal.
Också en del av föremålen ska ut och resa. Kritpiporna ska till Sveriges ledande expert på sådana – Arne Åkerhagen på Vendelsö. Föremål som behöver konserveras (metaller och organiskt material) får resa till Kalmar och konservatorn Max Jarehorn på Oxider AB. Ett urval av keramiken ska genomgå ICP-analys hos Torbjörn Brorsson på Kontoret för keramiska studier i Nyhamnsläge. En ICP-analys görs för att vi ska få veta varifrån råmaterialet, d v s leran, i skärvorna kommer. Det är extra spännande med tanke på att tomterna som vi undersökt tillhört mässingsbruket och sannolikt bebotts av utländsk arbetskraft. Om de kinesiska porslinsskärvorna ska ut och resa eller om de får hembesök vet vi inte än men vi vet att porslinsexperten Göte Nilsson Schönborg ska titta på dem. Kanske kommer fler experter att kopplas in när det gäller fynden. Om det behövs vet vi först när alla fynd är registrerade.

Nu ska vi pusta ut efter några intensiva veckor
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

måndag 29 september 2014

Tomtdike, gropar och tobak i kv Mässingen

Under de senaste veckorna har arbetet i den östra delen av kv Mässingen intensifierats och på sina ställen har vi kommit ner på ursprunglig marknivå. Det innebär att alla ovanliggande lager grävts bort, och att vi därmed fått en tydligare bild av de anläggningar som finns på platsen. En av många intressanta lämningar är återstoden av ett nedgrävt dike i nord-sydlig riktning. Diket finns bevarat till en längd av ca 12 meter, är 0,5 meter djupt och har uppskattningsvis varit 1-2 meter brett; uppskattningsvis eftersom ena sidan grävdes bort då ett avloppssrör skulle läggas ner. Intill och parallellt med diket hittade vi dessutom spår efter störar som stått på rad. Dessa visar att det tidigare stått ett staket på platsen.

Det delvis regnfyllda tomtdiket med raden av störhål 
markerade med gula pinnar. 
Så vad säger då detta? Jo, att diket är ett gränsdike som grävts för att markera gränsen mellan två tomter. Detta bekräftas också av en karta från 1728 som visar att tomtgränsen mellan tomt 3 och 4 på kv Mässingen låg på denna plats. Antagligen är tomtgränsen äldre än så och hänger troligtvis samman med den tomtindelning som blev aktuell efter 1655 års stadsbrand. När diket sedermera spelat ut sin roll som tomtgräns ersattes det av ett trästaket – därav spåren efter störarna intill diket.









Gropar av olika slag
Det var nu inte bara ett dike som grävts ner utan även ett par avfallsgropar, en mindre och en större. Den mindre gropen var ca 1,4 x 1,2 meter stor och 0,2 meter djup. I den hittade vi ett avfallsmaterial bestående av bland annat slaktrester, glaserat golvflis av tegel, kakel och keramikskärvor från olika slags sönderslagna grytor och kärl. En del av materialet kan dateras till 1600-talet.

I förgrunden syns den större gropen med stolphål runtom och bakom den ligger den mindre
gropen. Båda är vattenfyllda då de fotograferades förra veckan efter ett rejält regn. 
Den större gropen var nästan 3 meter stor och ungefär lika djup som den mindre. I lagret i den övre delen av gropen fanns kasserade hushållsföremål från 1800-talet, men lite längre ner hittade vi en bit svartglaserad taktegelpanna och keramikskärvor som kan vara från 1600-1700-talen. Det som är särskilt intressant med just den här gropen är att den omges av flera stolphål. Det betyder att det kan vara frågan om en liten byggnad av något slag och det ska vi nu undersöka vidare.

Tobaksodlingar
Det är inte alltid så att det som är av arkeologiskt intresse är synligt för blotta ögat utan uppdagas först på mikroskåpnivå. Det gäller till exempel förekomsten av fröer. Av den anledningen samlar vi in jordprover för analys från de lager och anläggningar vi gräver. En sådan analys utfördes nyligen av Jens Heimdahl, vår inkallade expert på makrofossilt växtmaterial. I ett tjockt odlingslager som vi undersökt hittade han fröer efter tobaksväxter.

”Tobakslagret” undersöks på hackbord. Eftersom tobaksodlingarna gödslades med dynga och hushållsavfall
kan vi hitta föremål i lagret, till exempel kritpipsskaft, glasbitar och keramikskärvor av olika slag. 

Att hitta äldre spår efter tobaksodling i Norrköping är inte unikt för kv Mässingen utan har också påträffats vid arkeologiska undersökningar inom till exempel kv Ruddammen och kv Skeppet vid Nya Torget. Dessa undersökningar visade att tobaksodling förekommit i staden under perioden 1725-1775. Tillsammans med de nya fynden från kv Mässingen får vi en ännu bättre bild av ”tobaksstaden” Norrköping på 1700-talet. Norrköping var för övrigt en av de främsta städerna i Sverige när det gällde odling av tobak, och tobaksodlingar för kommersiellt bruk fanns kvar ända fram till 1940-talet.  

Kristina Jansson
Arkeolog

tisdag 23 september 2014

Ett litet underligt hus vid Rodgagatan i Norrköping

Första skymten av det lilla huset.
För snart en månad sedan berättade vi om ett litet hus vi hittat i Rodgagatan i Norrköping. Det dök upp direkt under de sentida fyllnads- och bärlagren. Kulturlagret som omger byggnaden kan utifrån fynden dateras till 1600-talet. Husgrunden är grävd ner genom 1600-talslagret och det odlingslager som finns därunder.

Nu har vi undersökt byggnaden och dokumenterat dess konstruktion. Grunden består av två skift naturstenar lagda i kallmur och nergrävda ca en halv meter i den naturliga leran under odlingslagret. Nedgrävningen utanför muren var fylld med lera. Inuti byggnaden fanns överst några plankor, därunder sandiga lager över ett rejält trägolv. 




I springorna mellan golvplankorna hade man stoppat ner träflisor och mossa som en tätning. Där golvplankorna anslöt mot stengrunden fanns dessutom en lertätning. Golvet vilade på golvbjälkar som varierade i utseende. Åtminstone en golvbjälke var återanvänd, d v s den hade suttit någon annanstans innan den kom att användas som golvbjälke.


Ett rejält trägolv.
Byggnaden är liten, bara 2,90 x 1,65 m invändigt. Vi har inte hittat några fynd som kan hjälpa oss att datera den eller att förstå vad den användes till. Golvbjälkar och golvplankor kan ge oss en idé om dateringen genom en dendrokronologisk analys. Den kommer tyvärr inte att bli helt säker då en del av virket återanvänts. Genom en analys av makrofossil hoppas vi få veta vad byggnaden använts till. Tills analyserna är klara får vi fortsätta att gissa.

Golvbjälkar av varierande form under trägolvet.

Nu är huset bortgrävt och schaktet i Rodgagatan har redan börjat fyllas igen. Utgrävningen fortsätter dock även hela nästa vecka men då är den helt koncentrerad till kvarteret Mässingen.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

måndag 15 september 2014

Hus i kvarteret Mässingen och Rodgagatan

Den arkeologiska undersökningen i Norrköping fortskrider och vi undersöker nu hus från både 1600-talet och 1700-talet. För att nå ner till dessa måste vi ta bort de kraftiga grunderna av sprängsten som hör till bebyggelsen från mitten av 1800-talet.

En tegelmur som vilar på en grund av stora sprängstenar. Muren fanns mellan 
två hus från 1855 respektive 1874 vilka låg utmed Slottsgatan
Det är en hel del jobb även med de där ”moderna” husgrunderna som vi egentligen inte är särskilt intresserade av. Först måste de schaktas fram. Sedan ska de rensas upp så att vi med säkerhet kan avgöra att de hör till den senaste bebyggelsen. Därefter mäter vi in grunderna och fotograferar dem innan de grävs bort med maskin och de stora stenarna kan fraktas iväg från undersökningsområdet.

Idag har vi grävt fram och grävt bort den här grunden som hört till ett gårdshus från 1855.
Anledningen till att de dokumenteras så pass noga är att de i flera fall har hört till tvåvåningshus och därmed är grundläggningen nedgrävd genom de äldre lagren med dess olika konstruktioner. De är, precis som olika moderna ledningsschakt, störningar i den fornlämning vi vill undersöka och de inmätta murarna kan förklara varför det kanske saknas delar av de äldre konstruktionerna.

I ett hus från 1874 fanns rester av en halvkällare murad med tegel och försedd med kalkstensgolv.
1800-talets bebyggelse fanns kvar långt in på 1900-talet och i rivningsmassorna hittar vi många skärvor av hushållsföremål från den tiden då husen var bebodda. Där finns trasiga kaffekoppar, skålar och tillbringare i flintgods, bitar av gamla pilsnerflaskor och nubbeglas samt skärvor av enklare skålar av glaserat lergods. Det är fynd som vi inte kommer att spara annat än i undantagsfall. Fast visst blir man ibland lite sugen på att ta med en fint mönstrad tallriksskärva från 1800-talets slut eller en vacker formad hals till en glaskaraff.

En glaskanna tillhör de mer moderna fynden.
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog


onsdag 10 september 2014

Arkeologi och kemi i kvarteret Mässingen

Det är full fart på utgrävningen i kvarteret Mässingen, Rodgagatan och Sveaparken i Norrköping. För en besökare kan det se ut som ett fullständigt kaos med flera uppgrävda ytor, grävmaskiner, arkeologer, murar, högar med sprängsten och jordhögar överallt. Jordhögarna gör att det ser ut som ett gäng jättemullvadar varit i farten, men högarna har sin förklaring.

Här grävs husgrunder från 1800-talet fram för att mätas in och sedan schaktas bort
så att vi kommer ner till 1700-talet. I bakgrunden syns några av alla våra jordhögar.
Innan undersökningarna inleddes hade Norrköpings kommun låtit analysera ett antal jordprover från området och det visade sig att det fanns en del otäcka föroreningar i marken. Det innebär att vi under utgrävningen måste ha ordentlig kontroll på de jordmassor vi gräver upp. Vi måste ta reda på vilka massor som vi kan använda för att fylla igen en del av schakten och vart vi kan skicka de övriga.

Kontrollen sker i nära samarbete med experter från Sweco Environment AB, som nästan dagligen är ute hos oss och tar jordprover i våra högar. För att få tillförlitliga analyser måste de olika jordlagren hållas åtskilda – vilket förstås inte är något konstigt för oss arkeologer eftersom att vi vanligen gräver lagervis. Problemet är bara att högarna måste mellanlagras till analyserna är klara och vi vet vart de olika högarna ska ta vägen. Här gäller det att logistiken fungerar så att vi snabbt får svar (det brukar gå på ett eller två dygn) och att vi därefter får dit lastbilar som kan köra bort högarna. Blir dom för många blockeras grävmaskinerna och nu när den ännu inte undersökta ytan stadigt minskar blir det också allt mindre plats att lägga upp nya högar på. Jag trodde faktiskt aldrig att jag som arkeolog skulle känna en genuin lyckokänsla av att se en jordhög lastas på lastbil men det här är en utgrävning där en bortkörd jordhög känns nästan lika bra som en framgrävd huskonstruktion.

Jordhögarna finns överallt i väntan på analysresultat och transport.
Nu har vi hittills haft tur med våra jordhögar. Det har inte varit så många lager som innehållit några större mängder bly, nickel eller andra otäckheter men visst några fått åka iväg för sanering. För oss arkeologer som hanterar massorna gäller det att ha handskar när vi arbetar och låta bli att stoppa otvättade fingrar i munnen. Annars gräver vi på som vanligt och vi återkommer och berättar om vad vi hittar i kommande blogginlägg.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

fredag 5 september 2014

Skog & Historia-seminarium i Östergötland!

Förra veckan avslutades med ett seminarium här i Östergötland. Vårt län hade fått i uppdrag att arrangera ett Skog & Historia-seminarium som bl a riktade sig till alla de arkeologer som arbetar med kvalitetssäkringen av materialet runt om i landet. Seminariet kom att besökas av ett drygt 60-tal deltagare från Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, länsstyrelser, länsmuseer och privata arkeologiska aktörer. Det var särskilt roligt att stå som värd för ett Skog & Historia-seminarium i år eftersom det var många år sedan ett sådant anordnades senast. Arrangörer var Östergötlands museum, Länsstyrelsen Östergötland, Skogsstyrelsen Östergötlands distrikt och Riksantikvarieämbetet.   

Fokus låg denna gång på antikvarisk bedömning av lämningar i förhållande till den förändring i kulturmiljölagstiftningen som ägt rum i samband med årsskiftet. I Kulturmiljölagen, som började gälla fr o m 1 januari 2014, har fornlämningsbegreppet förtydligats med att omfatta en tidsgräns. Lämningar som antas ha tillkommit före år 1850 bedöms numer som fornlämningar. Syftet med tidsgränsen är att öka tydligheten och rättssäkerheten.

Seminariet varade i tre dagar varav inlednings- och avslutningsdagarna åtgick till föreläsningar som anknöt till teman med fornlämningar och skogsbruk. Under första kvällen gjordes också en utflykt till Gruvstugan i Hällestad för guidning och information om Östergötlands bergslag samt trevligt umgänge.

Några av seminariedeltagarna vid en av fältdagens sex stationer.
Under mellandagen delades alla seminariedeltagare upp i grupper för att genomföra gemensamma kalibreringsövningar utefter en vandringsslinga utanför Slätmon i Kinda kommun. Deltagarna fick diskutera och svara på 25 frågor utplacerade vid sex stationer. Bl a besöktes lämningar efter torp, backstugor, tjärdalar och kolbottnar; lämningar som är vanligt förekommande i Skog & Historia-materialet och samtidigt svåra att bedöma i förhållande till den nya lagstiftningen. Övningarna genomfördes i stålande solsken och med engagerade seminariedeltagare. Fältövningarna blev mycket lyckade och frågeställningarna väckte ytterligare frågor som behöver arbetas vidare med. Responsen från deltagarna blev god och upplägget med kalibreringsövningen uppskattades. Det visar att det är viktigt med återkommande övningar i framtiden. För den som är intresserad av att läsa ett längre referat från seminariet kan man följa denna länk: Riksantikvarieämbetets referat

Nu ser vi fram emot årligt återkommande Skog & Historia-seminarier i framtiden. Dessa seminarier är utmärkta tillfällen för arkeologer med liknande arbetsuppgifter att träffas, umgås och diskutera problem och svårigheter som man stöter på i sitt yrke.

Kjell Svarvar

Arkeolog

onsdag 3 september 2014

Slutundersökningen vid Aspegården (Ullevileden)

För några dagar sedan avslutade vi undersökningen vid Aspegården och rullade vidare mot Åby Västergård. Ytan vid Aspegården (RAÄ 342:1) visade sig vara en mycket strukturerad boplatsyta inom vilken fyra olika delområden rymdes.

Ytan mot norr. I bakgrunden skymtar Gärstadverken.

Längst ned åt söder hade vi ett område med svartgråa gropar och lagerrester som vi tolkar som en avfallsyta. På en liten platå, strax norr om detta område, påträffades ett antal härdar och kokgropar vilket tyder på att det var här som matlagningen ägde rum. Norr om denna matlagningsyta löpte resterna efter en förhistorisk väg och norr om vägen, på ytans krön, låg tre hus.
Den förhistoriska vägen löpte tvärs över halva ytan.

Förvånansvärt nog var två av husen ”tvåskeppiga”, dvs bestod av en rad takbärande stolpar som delar huset i två delar, två ”skepp”.  Denna typ av huskonstruktion är den äldsta och kan framför allt dateras till stenålder – äldre bronsålder. Det finns dock även fåtaliga exempel från järnåldern. Under yngre delen av bronsålder ersätts vanligtvis de tvåskeppiga husen av treskeppiga, vilka består av två parallella rader av takbärande stolpar. På så vis tillkommer ytterligare en del, ett ”skepp”, i huset.   


Ett av de tvåskeppiga husen markerat med käppar. I mitten står en rad med fem
takbärande stolpar. Längs med sidorna finns några bevarade väggstolpar.  

Med tanke på ytans dateringar från förundersökningen till äldre järnålder är närvaron av tvåskeppiga hus alltså något förvånande. Vid denna tid borde husen vara treskeppiga. Vi ser verkligen fram emot analyssvaren från våra inskickade 14C-prover. Antingen har vi en äldre, okänd, fas i Aspegårdens historia eller så har vi att göra med ovanliga tvåskeppiga hus från järnåldern.     

Fredrik Samuelsson
Arkeolog


lördag 30 augusti 2014

Besök 1600- och 1700-tal på Arkeologidagen!

Nu har vi nått 1700-tal i kvarteret Mässingen. I torsdags och fredags rev vi grunden till ett hus från 1865 och ett kraftigt spis-/skorstensfundament till huset bredvid, som var från 1874. Båda husen har varit stenhus i två våningar med fasaderna ut mot Slottsgatan. Skorstensfundamentet var byggt av stora sprängstenar och det har grävts ner genom äldre byggnadslager.

Spisfundament med en bit av en tegelbelagd golvyta framför.
Under det ena huset har vi nu grävt fram grunden och spisfundamentet till en byggnad från 1700-talet. Då var det inte något stenhus på platsen. Den ganska enkla syllstensgrunden antyder att det rör sig om ett trähus eller möjligen ett korsvirkeshus. Strax intill finns ytterligare ett hus med syllstensgrund och ett rejält spisfundament. Fynden runt husen tyder på att de är från 1700-talet.

Syllstensgrund med ett stort spisfundament.
I Rodgagatan är vi redan nere på 1600-talet. Det beror på att gatan schaktades ut när 1800-talsbebyggelsen på platsen revs och 1700-talslagren har ersatts av ett 80 cm tjockt bärlager under asfalten. Nu när vi nått ner till kulturlagren har vi hittat syllstensgrunden till en mindre byggnad – troligen ett uthus av något slag.

Den lilla husgrunden i Rodgagatan grävs fram.
Söndagen den 31/8 är det dags för årets upplaga av Arkeologidag i hela Sverige. Då kommer vi att visa undersökningarna i Norrköping. Vi har två visningar: kl 12 och kl 13. Då berättar vi om undersökningen och våra fynd hittills. Vi samlas vid våra bodar i Sveaparken, intill Rodgagatan.

Vi ses på Arkeologidagen!

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog