fredag 20 december 2013

Nu byter vi chef

Idag är det dags att ta farväl av vår avdelningschef Marie Ohlsén. Hon fortsätter visserligen som vår chef fram till årsskiftet men kommande dagar lär de flesta vara lediga. Marie har basat över oss sedan 2005 och vi kommer alla att sakna henne. Hon har bidragit med många dåliga vitsar och glada skratt på vår avdelning men också med stor värme, kunskap och förmåga att sätta sig in i och ha en överblick över allt som sker, såväl på vår avdelning som på museet och i vår omvärld.



Marie försvinner inte från museet utan kommer nu att bli chef för en ny avdelning som omfattar bl a Löfstad slott, våra utgårdar, våra butiker och Kulturarv Östergötland. Hon var avdelningens första bloggare på vår arkeologiblogg så därför tyckte jag att det var lämpligt att hon förärades ett eget blogginlägg.

Marie började arbeta här på museet redan 1988 på en utgrävning i Vreta Kloster och har sedan dess funnits här med undantag för en period i början av 1990-talet. Vi två grävde tillsammans första gången i den stora undersökningen av två medeltida stadsgårdar i kvarteret Brevduvan i Linköping 1989. 

Sedan dess har hon precis som vi andra kuskat länet runt till olika undersökningar. Det har blivit många undersökningar av medeltida lämningar på landsbygden och i våra medeltidsstäder genom åren, men också stora undersökningar av förhistoriska boplatser och agrara lämningar. Nämnas kan t ex den stora parkeringen i Kallerstad i Linköping och grävningarna för E4:an vid Järnstad utanför Ödeshög.


Arbetet med pedagogiken kring våra undersökningar och länets fornlämningar har hela tiden legat Marie varmt om hjärtat. Många av länets invånare har stött på henne som föreläsare, författare eller pedagog i järnåldersdräkt. Hon har varit inblandad i turismprojektet Götarike och arbetat med pedagogiken inom Riksantikvarieämbetets stora Slättbygdsprojekt för dubbelsåret mellan Mjölby och Motala. Hon har förutom alla arkeologiska rapporter även skrivit böckerna Krokeks kloster. Franciskanernas skogskonvent (som utkom 2011 och som hon berättade om här i det allra första inlägget på vår blogg) och Malmslätt rätt och slätt (utkom 2012 och skrevs tillsammans med Hans Nilsson).

På senare år har vi blivit en avdelning med både arkeologer och byggnadsantikvarier och Marie har med stort intresse engagerat sig i de byggnadsantikvariska frågorna. Dom fick hon en försmak av redan 1996 då hon var med på de stora byggnadsarkeologiska undersökningarna på Linköpings slott. Hon dokumenterade fasader och gamla mögliga källare med lika stort intresse och tålamod.

När vi nu tar avsked av Marie hälsar vi istället Mats Magnusson välkommen som vår nya chef. Vem vet, han kanske föräras presentation i ett inlägg på bloggen framöver.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie


Läs mer om boken Krokeks kloster. Franciskanernas skogskonvent



Länkar till boken om Malmslätt rätt och slätt


fredag 6 december 2013

Gubbar under gatan

Dubbelgraven som hittades vintern 2001/2002






































Då och då händer det att man som arkeolog återvänder till platsen för någon av sina gamla undersökningar. Nu i höst var precis ett sådant tillfälle. Vintern 2001/2002 grävdes fjärrkyla ner i Kungsgatan och Platensgatan i Linköping. För ett par veckor sedan var det dags att gräva en anslutning från den 12 år gamla ledningen och tvärs över Kungsgatan. Nu visade det sig att det nya schaktet inte blev så spännande. I stort sett hela sträckan var utschaktad genom de ledningsdragningar som skett under 1900-talet. Mer intressant var det förra gången jag var där.

Eftersom att Kungsgatan är placerad i det medeltida Linköpings norra utkant är kulturlagren i området inte särskilt tjocka. När fjärrkylan grävdes ner för 12 år sedan, var vi arkeologer inte på plats hela tiden utan tittade till schaktet då och då under dagen. Resterande tid satt vi i värmen inne på kontoret och skrev rapporter. 

Men så ringde telefonen. Maskinisten meddelade att nu hade det hittats ben och dom trodde det var en grav. Vi arkeologer tyckte väl inte att det verkade så särskilt troligt. Det fanns ingen känd kyrkogård i området, så det var väl lite djurben (matrester eller slaktavfall) dom hittat. Men jag traskade ut och ser man på - det var en grav!

Senare, när vi rensat fram den, kunde vi se att det var en dubbelgrav med två vuxna personer som låg med armarna om varandra. Dom var nedgrävda direkt nordöst om korsningen Kungsgatan – Klostergatan. Lokaltidningen, Corren, var där och gjorde reportage. Var det en medeltida Linköpingsversion av Romeo och Julia vi hittat? Corren utlyste t o m en uppsatstävling vars resultat senare publicerades.

Blykulan som hittades i bröstkorgen på den ena mannen hade 
ett slagmärke som visade att den stött emot något hårt, kanske
ett harnesk på sin väg in i mannens kropp. 


















Nu visade det sig att graven innehöll två män, den ena i 30-årsåldern och den andra 45-55 år gammal. Osteologen kunde se skärskador (avvärjningsskador?) på armarna och över revbenen på ett av skeletten. I bröstet på det andra hittade vi en blykula. Dom var begravda tillsammans utanför stadens kyrkogårdar, i åkerkanten intill den landsväg (Gamla Stångsgatan) som på den tiden ledde ut till Stångebro där det fanns en bro över Stångån. Dom verkar inte ha lagts till rätta utan mer eller mindre kastats ner tillsammans i graven och därför hamnat så att det såg ut som om de höll om varandra.


Gamla Stångsgatan framgrävd i kvarteret
Brevduvan 1987. 
En 14C-datering av ett ben visar att de begravdes under andra hälften av 1500-talet. Utifrån fyndet, läget och dateringen kan vi gissa att det rör sig om främmande soldater som antingen hamnade där under danskarnas fälttåg till Östergötland vintern 1567-68 under Nordiska sjuårskriget, eller i samband med slaget vid Stångebro 1598. Kanske var det ett par danskar eller polacker som begravdes där invid vägkanten.

Ann-Charlott Feldt, 1:e antikvarie