onsdag 23 oktober 2013

Vadstena biskopshus ska få en ny historia

Årets 500-årsjubileum av biskop Brask ledde till att vi började fundera över hur det egentligen sett ut i hans biskopshus i Vadstena. Kollegan Eva har skrivit en artikel om biskopens gårdar och när hon försökte förstå Vadstena biskopshus konstaterade hon att det saknades kunskap om byggnadens historia. Vi drog igång ett projekt, sökte och fick pengar från en fond och nu ska vi försöka reda ut husets historia.  

För 25 år sedan gjorde Riksantikvarieämbetet en arkeologisk undersökning av källarens golvlager. Dokumentationen tycks dock ha förkommit – åtminstone tillfälligt. Den finns säkert någonstans i gömmorna i Stockholm men just nu vet ingen var fynd och ritningar hamnat. Någon rapport från undersökningen har aldrig skrivits. Dessutom lär man inte ha dokumenterat murverket.


Vadstena biskopshus uppfördes, enligt en kalkstenstavla på fasaden, år 1473 av biskop Henrik Tidemansson (biskop 1465-1500). Han ska ha byggt sitt hus på källare från 1300-talet som finns under huset. Källarvåningen är uppdelad i två sekundärt valvslagna rum. I den norra källaren finns en konstruktion tolkad som en brunn med murad vattenkanal genom muren.

I husets fasad kan man tydligt se två olika byggnadsfaser. Äldst är en närmast kvadratisk byggnad i två våningar av gråsten. Den hade ursprungligen trappstegsgavlar mot norr och söder. Ingången var från öster rakt in i ett stort rum som upptog hela första våningsplanet. En stor värmeanläggning, en så kallad hypocaust, finns i ett hörn och på väggarna finns spår efter målade skriftfält. Rummet har bland annat varit biskopens mötesrum när han gjorde sina visitationer i Vadstena. Övervåningen är ett stort lagerutrymme där insamlat biskopstionde kunde förvaras.

Den stora salen med sin hypocaust.
Enligt den nuvarande beskrivningen var det Gustav Vasa som byggde till huset. Det blev entré och ett mindre rum i bottenvåningen samt ett förrum och ett bostadsrum i övervåningen. Trappstegsgavlarna togs bort och ersattes av ett sadeltak med fall mot norr och söder. Vi är nu ganska tveksamma till att Gustav Vasa gjort utbyggnaden. År 1528 ber han sin byggmästare att mura fönstren lika dem som gjordes året innan på Linköpings biskopsgård. Vi tror att fönstren var det enda han byggde om på biskopshuset.

Kammaren en trappa upp i den tillbyggda delen. Här finns alla bekvämligheter - både spis och toalett.

Nu när vi tittat närmare på huset kan vi se att det varit med om flera byggnadsfaser och ingen är helt utredd. Vi har fotodokumenterat alla utrymmen och samlat in murbruksprover från alla olika murverk. Det finns många frågor som vi vill försöka besvara. Det viktigaste är givetvis att undersöka hur många olika byggnadsetapper det finns i husets murverk samt i vilken ordning och när de olika om- och tillbyggnaderna sker. Sedan undrar vi över en hel del byggnadsdetaljer i huset. Det finns en brunn i källaren – eller är det kanske inte en brunn? Vad har kanalen i väggen intill ”brunnen” för funktion? Varför är hypocausten upphöjd över golvet? Har den höga vinden som finns idag varit uppdelad i två våningar? Ja, det är bara några av alla frågor vi har.

Eva har parkerat i "brunnen" för att undersöka kanalen i väggen som ni kan skymta bakom hennes knä.

Nu håller kollegan Eva på med det stora pusslet, där murbruksprover ska jämföras och byggnadsetapper sorteras upp. Vi hoppas att vi kanske redan i vinter kan återkomma med en ny spännande byggnadshistoria.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Lästips
Hans Brask – Biskop mellan påvemakt och kungamakt. Utgiven 2013 av Stiftshistoriska Sällskapet i Linköpings stift.

Du kan läsa mer om biskop Brask och Braskjubileet på www.brask2013.se





torsdag 10 oktober 2013

Nu händer det saker i slottsträdgården


Den sparade stenhögen. De gröna pinnarna visar  grundens inner- och yttermått.
När vi förra året undersökte den stora torngrunden i trädgården på Linköpings slott, grävde vi upp stora stenbumlingar som man fyllt upp källarvåningen med när tornet revs. Jag berättade om den undersökningen här på vår blogg under augusti och september förra året. När vi avslutat vår undersökning fylldes grunden igen men vi valde att spara de större stenbumlingarna ovan mark. Där har de nu legat i en stor hög i drygt ett år och under tiden har Statens Fastighetsverk funderat på hur man kan märka ut platsen för torngrunden på ett bra sätt. Nu ska det ske.

Statens Fastighetsverk har hittat en bra lösning, slottsarkitekten har ritat en bygghandling och museet sköter den antikvariska kontrollen. Igår rullade grävmaskinen in i trädgården och kunniga stensättare började sortera upp vår sparade stenhög. Stenar lades ut på prov och efter ett par försök verkar de ha hittat något vi är nöjda med. Några stenar kanske måste spräckas för att passa in men snart kommer det att bli fint i trädgården igen.


Stenmuren under uppbyggnad.
Stenarna kommer att placeras så att de markerar tornrummet. Tyvärr kommer de inte att räcka till för att visa hur tjocka murarna var. Här fanns ju de tjockaste murarna vi sett någonstans på Linköpings slott – med en nära tre meter tjock mur åt väster. Innanför den stenrad som nu växer fram kommer det att fyllas upp med grus och utanför kommer gräsmattan att ansluta till stenarna. Det blir en fin uteplats där landshövdingen kan dricka sitt eftermiddagskaffe i vårsolen och samtidigt ana spåren efter vad som finns dolt under marken. Till våren hoppas vi också att vi fått dateringarna på torngrundens murbruk, så att vi kan sätta igång med rapportskrivandet på allvar.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie


onsdag 2 oktober 2013

Nu gräver vi på Bergagravfältet igen - 50 år senare

Under oktober (v 40-43) kommer vi att undersöka gravar och andra lämningar på Bergagravfältet (RAÄ 60:2  i Linköpings stad). Anledningen till utgrävningen är att Linköpings kommun har planer på att bygga i området och innan det kan ske måste gravarna tas bort.

Fornlämningarna i denna del av Linköping speglar ett fragmentariskt bevarat bronsålders- och äldre järnålderslandskap. Här finns hägnadssystem i form av stensträngar, block och hällar med skålgropar och gravar såsom stensättningar. Det finns även fornlämningar från den yngre järnåldern som t. ex bygravfälten till byarna Berga och Ånestad. Byarna omnämns redan i början av 1300-talet i det historiska källmaterialet.

En treudd som undersöktes på 1960-talet. Foto Östergötlands museums arkiv.
När bostadsområdena i och kring fastigheten Lusthuset 1 skulle byggas i början på 1960-talet genomfördes en arkeologisk undersökning av den södra delen av Bergagravfältet. Då undersöktes ett 70-tal gravar. Gravarna var till allra största delen runda stensättningar, men där fanns även några kvadratiska och triangulära (treuddar) samt några flacka högar. Gravarna är brandgravar, d v s de döda har kremerats. I flera gravar hittades keramikskärvor och ibland hela keramikkärl. Gravfältet daterades från vendeltid och vikingatid (550 – 1050 e Kr).

Vid gravfältet finns ett hägnadssystem (RAÄ 293), som består av två stensträngar och är ca 120 meter långt. En av strängarna går över gravfältet och undersöktes delvis på 1960-talet.

Vid en arkeologisk förundersökning 2011 hittade vi en större grav med sten- och jordfyllning, två mindre runda stensättningar och spridda brända ben. Fynden bestod av keramik och en knacksten. Det är dessa gravar samt en del av stensträngen som nu ska undersökas.
 

Arkeolog Fredrik Samuelsson rensar stensträngen.
Nu har vi börjat schaktningsarbetet och det är ganska komplicerat eftersom man använt området som avlastningsplats för jord- och stenmassor vid bygget av de intilliggande hyreshusen. Idag har vi tagit bort jord och gräs från stensträngen, delvis med hjälp av grävmaskin, men framförallt för hand. Det är ett tungt arbete, men det blir ett bra resultat.

Viktoria Björkhager, 1:e antikvarie