I slutet av maj berättade jag här på bloggen om det mässingsgjuteri som för 1000 år sedan låg där Kriminalvårdsanstalten nu ligger i Skänninge. Nu vill jag passa på att fortsätta historien med att berätta lite om vad vi hittade i en grop en liten bit ifrån gjuterilämningarna.
Året efter att mässingsgjuteriet undersökts var det dags för Anstalten att bygga ut. Specialfastigheter skulle uppföra nya byggnader, bygga till rastgårdar och parkeringen skulle utökas. Då var museets arkeologer på plats igen. På en liten yta ca 50 m söder om gjuterilämningarna, där det nu skulle bli en rastgård, hittade vi boplatslämningar. Dessa visade sig vara drygt 50 år yngre än gjuteriet.
På boplatsytan fanns spår efter en rektangulär byggnad som sannolikt stått på en träsyll, ett par härdar, en stor avfallsgrop, spår efter stolpar till en hägnad och en förrådsgrop. I såväl avfallsgropen som kokgropen och förrådsgropen hittades skärvor av äldre svartgods. Det var många variationer i dekorerna och en kruka hade ett korsformat märke i botten.
Bland fynden fanns även en liten sked av järn med spiralvridet skaft. Den hittades i förrådsgropen, där vi också hittade en vävtyngd och en sländtrissa av keramik. Nu när vi tittat närmare på materialet och även tagit hjälp av olika experter så vet att den lilla skeden inte bara är en vanlig sked – den har en skalpell i andra änden. Det var ju inte något vi förväntade oss att finna i en grop i utkanten av Skänninge. Har vi snubblat över en läkares verktyg?
Det vi först tolkade som en sked är egentligen en spatel eller spatelsond kombinerad med en rakeggad skalpell i andra änden. Spatlar användes för att applicera salvor eller andra medikamenter. Sonder var till för att undersöka inne i sår eller fistlar. En spatelsond kunde också användas för att mäta upp salvor eller oljor ur små flaskor eller andra behållare. Skalpellen är, som de flesta nog vet, en kniv med en kort vass egg avsedd för kirurgiska ingrepp. Skaftet på vårt instrument är spiralvridet och det är en finess som ofta förekommer på medicinska instrument för att de inte ska glida i handen på den som använder dem. Läkarens yrke kunde vara nog så kladdigt ibland och då behövdes ett stadigt grepp om instrumenten.
Då är vi tillbaka till frågan i rubriken - Vem använde skalpellen? Enklare ingrepp som att öppna bölder, dra ut stickor och se om sår utfördes säkert inom hushållen. Att ett vanligt hushåll på 1100-talet skulle äga ett så specialiserat instrument som vår spatel-skalpell är dock inte särskilt troligt. Den kan inte heller komma från S:t Olofs kloster eller hospitalet då dessa institutioner inte etableras förrän på 1200-talet. Kan vi ha hittat platsen där en lokal läkekunnig hållit till? Eller är det här platsen där en kringresande läkare verkat i samband med större marknader?
Ann-Charlott Feldt, 1:e antikvarie
Vill ni veta mer om läkekonsten i Sverige under medeltid och renässans? Läs då Johanna Bergqvists spännande avhandling Läkare och läkande som lades fram i våras. Där finns även vår spatel-skalpell omnämnd och avbildad.
http://www.ht.lu.se/skriftserier/serier/alla/3626254/
På Arkeologidagen nu på söndag är det bokrelease kl 12.30 på Skänninge Stadshotell för boken Borgare, bröder och bönder - arkeologiska perspektiv på Skänninges äldre historia. Där kan ni läsa mer om Skänninge och om mässingsgjuteriet.
http://www.raa.se/aktuellt/vara-evenemang/arkeologidagen/till-arrangemangen/ostergotland/bokslapp-och-stadsvandring/
Året efter att mässingsgjuteriet undersökts var det dags för Anstalten att bygga ut. Specialfastigheter skulle uppföra nya byggnader, bygga till rastgårdar och parkeringen skulle utökas. Då var museets arkeologer på plats igen. På en liten yta ca 50 m söder om gjuterilämningarna, där det nu skulle bli en rastgård, hittade vi boplatslämningar. Dessa visade sig vara drygt 50 år yngre än gjuteriet.
 |
| Det gäller att sträcka ut sig om man ska nå botten på förrådsgropen. |
På boplatsytan fanns spår efter en rektangulär byggnad som sannolikt stått på en träsyll, ett par härdar, en stor avfallsgrop, spår efter stolpar till en hägnad och en förrådsgrop. I såväl avfallsgropen som kokgropen och förrådsgropen hittades skärvor av äldre svartgods. Det var många variationer i dekorerna och en kruka hade ett korsformat märke i botten.Bland fynden fanns även en liten sked av järn med spiralvridet skaft. Den hittades i förrådsgropen, där vi också hittade en vävtyngd och en sländtrissa av keramik. Nu när vi tittat närmare på materialet och även tagit hjälp av olika experter så vet att den lilla skeden inte bara är en vanlig sked – den har en skalpell i andra änden. Det var ju inte något vi förväntade oss att finna i en grop i utkanten av Skänninge. Har vi snubblat över en läkares verktyg?
 |
| Skeden har just hittats |
Då är vi tillbaka till frågan i rubriken - Vem använde skalpellen? Enklare ingrepp som att öppna bölder, dra ut stickor och se om sår utfördes säkert inom hushållen. Att ett vanligt hushåll på 1100-talet skulle äga ett så specialiserat instrument som vår spatel-skalpell är dock inte särskilt troligt. Den kan inte heller komma från S:t Olofs kloster eller hospitalet då dessa institutioner inte etableras förrän på 1200-talet. Kan vi ha hittat platsen där en lokal läkekunnig hållit till? Eller är det här platsen där en kringresande läkare verkat i samband med större marknader?
Ann-Charlott Feldt, 1:e antikvarie
Vill ni veta mer om läkekonsten i Sverige under medeltid och renässans? Läs då Johanna Bergqvists spännande avhandling Läkare och läkande som lades fram i våras. Där finns även vår spatel-skalpell omnämnd och avbildad.
http://www.ht.lu.se/skriftserier/serier/alla/3626254/
På Arkeologidagen nu på söndag är det bokrelease kl 12.30 på Skänninge Stadshotell för boken Borgare, bröder och bönder - arkeologiska perspektiv på Skänninges äldre historia. Där kan ni läsa mer om Skänninge och om mässingsgjuteriet.
http://www.raa.se/aktuellt/vara-evenemang/arkeologidagen/till-arrangemangen/ostergotland/bokslapp-och-stadsvandring/
Kommentarer
Skicka en kommentar