torsdag 29 augusti 2013

Vad gjorde biskoparna i Östergötlands bergslag?

Frågan i rubriken får vi kanske svar på om en dryg vecka. Lördagen den 7:e september är det dags för en exkursion i de medeltida biskoparnas spår i Vånga och Hällestad. Vår ciceron är arkeologen Olle Hörfors som tidigare arbetade här på Östergötlands museum och som har skrivit de östgötska delarna av Atlas över Sveriges bergslag. Han är dessutom en av författarna i boken Hans Brask – biskop mellan påvemakt och kungamakt som utkom i våras.

Sörgruvan vid Malmstorp i Hällestad. Foto Olle Hörfors
Östergötlands bergslag är uppdelad i fem bergslager – Godegård, Hällestad, Risinge, Vånga och Åtvidaberg. De medeltida notiserna är få och områdena är sällan föremål för några större exploateringsundersökningar. Därmed finns det också få arkeologiska belägg på den äldsta verksamheten. Och om vi vet lite om medeltida bergsbruket i Östergötland, så vet vi ännu mindre om vad biskoparna hade med det hela att göra. Trots detta så kopplas åtminstone två av våra Linköpingsbiskopar ihop med de östgötska bergslagerna.

Den ena är Henrik Tidemansson – ni vet han som befäste Linköpings slott med en ringmur som jag berättade om här på bloggen för ett par veckor sedan. Han var biskop i Linköping 1465-1500 och var bördig från Vånga. Kanske Olle berättar mer om honom nästa lördag.


- Må du aldrig bli lönsam. Illustration Mats Gilstring, Östergötlands museum
Den andre biskopen var Hans Brask och då det är Brask-jubileum i år så passar det ju bra. Han är huvudperson i en sägen som rör Åtvidabergs koppargruvor. När biskop Brask flydde ur landet år 1527 passerade han Åtvidaberg på sin färd. Där stannade han till, tog av sig en guldring och slängde den i gruvhålet samtidigt om han utslungade en förbannelse. -Må du aldrig bli lönsam förrän min ring åter hittas. Till saken hör att kopparbrytningen i Åtvidaberg upphör vid denna tid och att stora mängder gråberg dumpades i gruvhålen. Flera försök att återuppta gruvdriften gjordes men den kom inte igång igen på allvar förrän på 1780-talet – efter att underofficeren David Hallonquist hämtat upp en guldring ur gruvschaktet år 1754. Tyvärr kan det inte vara Braskens ring då den är 100 år yngre än den vördade biskopen. Ringen finns just nu utställd på Östergötlands museum i en liten Brask-monter i museets foajé.

"Braskens ring". Foto Lasse Norr, Östergötlands museum

Ta med matsäck och passa på att lära mer om vår östgötska bergslag nästa lördag i ett arrangemang anordnat av Stiftshistoriska Sällskapet i Linköpings stift. Vi samlas vid Vånga kyrka kl 11.00. För sällskapets medlemmar är det gratis. Övriga får betala 100 kr. Anmälan senast den 30:e augusti. Den nya boken om Biskop Brask och tidskriften Arkeologi i Östergötland kommer att finnas till försäljning.



Vi ses!
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie


För mer information om utflykten, följ länken till Braskjubileets kalendarium. 

Vill ni läsa Jernkontorets bergshistoriska rapporter, där Atlas över Sveriges bergslag ingår, kan de beställas via länken nedan


torsdag 22 augusti 2013

Till bygdens försvar mot fiender och farsot på Arkeologidagen

Om vi följer skylten så kommer vi till en plats som traditionen pekar ut som pestkyrkogård.

På söndag den 25:e augusti är det dags igen för den årliga Arkeologidagen. I år lämnar vi på museet Linköping och drar oss ner till trakterna mellan Kisa och Horn i södra Östergötland. Vi tar med alla som är intresserade på en arkeologisk safari till pestgravarna i Skinnarsbo och fornborgen Skansen i Orremåla i Horns socken. På vägen vandrar vi även en bit längs den gamla häradsvägen.

Platsen kallas Kyrkogården på handlingarna till Storskiftet i 
Skinnarsbo år 1811 (Lantmäterimyndighetens arkiv).
Museets program på årets Arkeologidag är ett samarrangemang med Östergötlands museum, Kultur- och fritidsnämnden i Kinda kommun och Södra Kinda Bygdegille. Vi kommer att berätta om pest och andra farsoter, varför man begravde folk på utmarken, vad som hände efter digerdöden, hur olika forskare tolkar fornborgarna och om några krigståg som drabbat Kindabygden. Till vår hjälp har vi Kinda kommuns mycket kunnige och lokalhistoriskt intresserade kultur- och fritidschef Jerker Carlsson.

Vi samlas kl 13.30 vid Biblioteket i Horn för vidare färd med egna bilar. Tänk på att samåka då det är begränsat parkeringsutrymme på de båda platserna vi ska se. Terrängen är kuperad och bitvis svårforcerad, så rejäla skor rekommenderas. Ta med kaffekorg för en fikapaus på fornborgen om vädret tillåter. Självklart är evenemanget kostnadsfritt. De senaste numren av tidskriften Arkeologi i Östergötland kommer att finnas till försäljning.

Kan kullen vara en grav?
Vi ses väl i Kinda på söndag
Ann-Charlott Feldt 
& Marie Ohlsén






















Läs mer om vad som händer på Arkeologidagen runt om i landet

Du kan läsa om de tre senaste numren av Arkeologi i Östergötland om du följer länkarna
http://arkeologiostergotland.blogspot.se/2011/09/nu-ar-andra-numret-av-arkeologi-i.html


tisdag 20 augusti 2013

Vem använde skalpellen?

I slutet av maj berättade jag här på bloggen om det mässingsgjuteri som för 1000 år sedan låg där Kriminalvårdsanstalten nu ligger i Skänninge. Nu vill jag passa på att fortsätta historien med att berätta lite om vad vi hittade i en grop en liten bit ifrån gjuterilämningarna.

Året efter att mässingsgjuteriet undersökts var det dags för Anstalten att bygga ut. Specialfastigheter skulle uppföra nya byggnader, bygga till rastgårdar och parkeringen skulle utökas. Då var museets arkeologer på plats igen. På en liten yta ca 50 m söder om gjuterilämningarna, där det nu skulle bli en rastgård, hittade vi boplatslämningar. Dessa visade sig vara drygt 50 år yngre än gjuteriet.

Det gäller att sträcka ut sig om man ska nå botten på förrådsgropen.

På boplatsytan fanns spår efter en rektangulär byggnad som sannolikt stått på en träsyll, ett par härdar, en stor avfallsgrop, spår efter stolpar till en hägnad och en förrådsgrop. I såväl avfallsgropen som kokgropen och förrådsgropen hittades skärvor av äldre svartgods. Det var många variationer i dekorerna och en kruka hade ett korsformat märke i botten.

Bland fynden fanns även en liten sked av järn med spiralvridet skaft. Den hittades i förrådsgropen, där vi också hittade en vävtyngd och en sländtrissa av keramik. Nu när vi tittat närmare på materialet och även tagit hjälp av olika experter så vet att den lilla skeden inte bara är en vanlig sked – den har en skalpell i andra änden. Det var ju inte något vi förväntade oss att finna i en grop i utkanten av Skänninge. Har vi snubblat över en läkares verktyg? 


Skeden har just hittats
Det vi först tolkade som en sked är egentligen en spatel eller spatelsond kombinerad med en rakeggad skalpell i andra änden. Spatlar användes för att applicera salvor eller andra medikamenter. Sonder var till för att undersöka inne i sår eller fistlar. En spatelsond kunde också användas för att mäta upp salvor eller oljor ur små flaskor eller andra behållare. Skalpellen är, som de flesta nog vet, en kniv med en kort vass egg avsedd för kirurgiska ingrepp. Skaftet på vårt instrument är spiralvridet och det är en finess som ofta förekommer på medicinska instrument för att de inte ska glida i handen på den som använder dem. Läkarens yrke kunde vara nog så kladdigt ibland och då behövdes ett stadigt grepp om instrumenten.



Då är vi tillbaka till frågan i rubriken - Vem använde skalpellen? Enklare ingrepp som att öppna bölder, dra ut stickor och se om sår utfördes säkert inom hushållen. Att ett vanligt hushåll på 1100-talet skulle äga ett så specialiserat instrument som vår spatel-skalpell är dock inte särskilt troligt. Den kan inte heller komma från S:t Olofs kloster eller hospitalet då dessa institutioner inte etableras förrän på 1200-talet. Kan vi ha hittat platsen där en lokal läkekunnig hållit till? Eller är det här platsen där en kringresande läkare verkat i samband med större marknader? 

Ann-Charlott Feldt, 1:e antikvarie


Vill ni veta mer om läkekonsten i Sverige under medeltid och renässans? Läs då Johanna Bergqvists spännande avhandling Läkare och läkande som lades fram i våras. Där finns även vår spatel-skalpell omnämnd och avbildad. 
http://www.ht.lu.se/skriftserier/serier/alla/3626254/


På Arkeologidagen nu på söndag är det bokrelease kl 12.30 på Skänninge Stadshotell för boken Borgare, bröder och bönder - arkeologiska perspektiv på Skänninges äldre historia. Där kan ni läsa mer om Skänninge och om mässingsgjuteriet. 
http://www.raa.se/aktuellt/vara-evenemang/arkeologidagen/till-arrangemangen/ostergotland/bokslapp-och-stadsvandring/

måndag 12 augusti 2013

En smygtitt in i Braskens kök på Linköpings slott

Vi gläntar på dörren till Braskens kök.
Det finns nog inte många utrymmen som vi inte har varit inne i under alla de år vi arbetat med Linköpings slott. Den stora byggnaden har bjudit på många upptäckter och har många spännande rum. Eftersom det är biskop Brasks år i år så vill jag passa på att ge er en smygtitt in i det som brukar kallas Braskens kök. Dessutom är Statens Fastighetsverks pågående ventilations- och ledningsdragningsprojektet, som jag berättade om här på bloggen i juli, på väg mot kökets förrum.

Köket finns i bottenvåningen i det syd-västra hörnet av slottet, d v s hörnet vid slottsträdgården och yttre borgården. Det finns en smal fönsterglugg ut mot yttre borgården och ett något större fönster mot trädgården. Köket tillhör inte de utrymmen som brukar visas av Slotts- och domkyrkomuseet och är inte anpassat för vare sig besök eller snygga foton. Däremot har det flera spännande byggnadsdetaljer.

Att köket kallas Braskens kök är egentligen missvisande. Visserligen var det i bruk under biskop Brasks tid men det var inte han som var upphovsmannen till det. När Brask flyttade in i biskopsborgen år 1513 hade det stora stenhuset i hörnet funnits på plats i ett trettiotal år. Det hade uppförts av biskop Henrik Tidemansson. Vångasonen Henrik var biskop under åren 1465-1500 och han var den biskop som fullbordade koret på domkyrkan. Han lät även bygga slottets bastanta ringmur, som idag utgör norrväggar i dagens båda slottsflyglar.

Biskopsborgen på biskop Brasks tid, med det biskop Henriks hus markerat.


















Slottets sydvästra hus har vi genom åren ofta kallat för "Glimmingehuset" då det faktiskt påminner om en mindre version av det riktiga Glimmingehus nere Skåne. Enligt en omdiskuterad inskrift på portalen till Glimmingehus inleddes slottbygget där år 1499. En intressant detalj i sammanhanget är att den byggmästare som anlitades när Glimmingehus byggdes var den nordtyske stenmästaren Adam van Düren. Det var också han som tillsammans med sitt bygglag murade korväggar och valv färdiga på Linköpings domkyrka. Han var alltså på plats i Linköping, på uppdrag av biskop Henrik, innan han reste ner till Skåne och byggde Glimmingehus. Kan det vara så att biskop Henrik anlitade samma stenmästare till sin utbyggnad och befästning av biskopsborgen som till domkyrkans kor?

Glimmingehus i Skåne på senhösten.
Hur det nu var med den saken så kan vi i alla fall konstatera att det finns en del nymodigheter i Braskens kök som påminner om detaljer i Glimmingehus och som måste ha underlättat arbetet i det nya köket och ökat bekvämligheten i huset. I kökets sydvästra hörn finns spisen vars kupol numera är borta. Bredvid spisen leder en rökgång eller varmluftskanal i södra väggen upp till våningen över. Den kan ha hjälpt till att hålla rummet över köket varmt. I väggen ut mot slottsträdgården har man murat in en utslagsvask, något som även förekommer i Glimmingehus.

Fönster mot trädgården i väster.
Köket har ett trätak med kraftiga bjälkar och det bärs upp av ett par rejäla trästolpar. Den ena av stolparna ingår i en, endast delvis bevarad, knuttimrad konstruktion. En dendrokronologisk analys av knuttimringen visar att timret fälldes på vinterhalvåret 1473. Med stor sannolikhet var det vid den tiden som biskop Henrik hade inlett sitt storstilade byggprojekt med ett nytt pampigt stenhus och en rejäl ringmur med skyttegång. En bit av ringmuren kan ni se i utställningen på Slotts- och domkyrkomuseet.

I morgon är det dags att ta upp ett litet hål genom bjälklaget mellan ett kontor en trappa upp och förrummet öster om köket. Och då finns jag så klart på plats på slottet för att övervaka och dokumentera.

Ann-Charlott Feldt, 1:e antikvarie


Utslagsvask av kalksten





















Du kan läsa mer om Glimmingehus på Riksantikvarieämbetets hemsida:
http://www.raa.se/upplev-kulturarvet/glimmingehus/om-glimmingehus/

Mer om biskop Brask och braskjubileet 2013 hittar du på jubileets hemsida. Där finns bl a ett kalendarium med spännande föredrag, utflykter m m   http://www.brask2013.se/

Passa på att besöka Linköpings Slotts- och domkyrkomuseum
http://www.lsdm.se