fredag 12 juli 2013

Hål här och där på Linköpings slott – ett lite annorlunda uppdrag


Ett ventilationsrör tittar upp genom ett hål i vindsgolvet.
Ibland har man som medeltids-arkeolog och byggnadsarkeolog tillfälle att få utföra lite annorlunda uppdrag. De senaste veckorna har jag traskat mellan museet och Linköpings slott flera gånger i veckan på korta kontrollbesök. Jag är utsedd som antikvarisk kontrollant, eller ägnar mig åt antikvarisk medverkan som det numera heter. Jag ska övervaka och dokumentera installationen av en förbättrad ventilation i slottets södra flygel.

Att ge sig till att dra nya ventilationsrör i slottets väggar är inte helt enkelt. Upp till 7 meters höjd mot inre borggården utgörs slottets vägg av den gamla bastanta ringmuren, byggd av stora gråstensbumlingar. Den är från biskop Henrik Tidemanssons tid, i slutet av 1400-talet. 

Nästan hundra år senare, på 1580-talet byggde kung Johan III slottets södra flygel på utsidan av den gamla ringmuren. Hans kungliga avträde finns än idag att beskåda i en skrubb i gavelväggen, en trappa upp. Ni som noterat en liten diskret ristning i putsen nära marken på södra flygelns gavel har upptäckt platsen för en lucka som fanns där en gång i tiden. Det var den man öppnade när man skulle kunna tömma latringången som löpte inne i väggen från det kungliga dasset. Undrar om det finns något spännande kvar där inne i muren?

En nisch inne i kung Johan III:s hemlighus. Där kunde kungen ställa ifrån sig sin lykta.






































Nu har vi i alla fall hittat en hel del lämpliga kanaler för ventilationen. Vi behövde inte ge oss på den kungliga latrinkanalen. Rören kommer att dras genom gamla rökgångar som inte behövs längre, nu när slottet inte värms av kakelugnar som det gjorde på kung Johans tid. Ibland är det trots allt inte så lätt att få bort gamla stopp i rökgångarna. I adjutantens badrum, två trappor upp, fick hantverkarna öppna fem olika hål för att få till det och i våningen under var det ett envist stopp i en rökgång från 1865 som förvandlade alla som gav sig på det till sotare innan de fick igenom röret.

En sotig gammal rökgång som leder in i väggen till biskop Henriks stora hus.

Nu har hantverkarna tagit semester och det tänker jag snart också göra.
Ha en skön sommar!

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

fredag 5 juli 2013

Äntligen - Arkeologi i Östergötland 2013!


Nu har äntligen Arkeologi i Östergötland 2013 kommit - mer fullmatad och läsvärd än nånsin!

På 72 sidor - till en kostnad av bara 60 kr - får läsaren ett 30-tal, rykande aktuella artiklar om östgötsk arkeologi. Och de kommer direkt från källan, eftersom (nästan alla) artiklarna är skrivna av arkeologer vid Östergötlands museum och Riksantikvarieämbetets undersökningsverksamhet här i länet (RAÄ UV Öst).

Här kan man läsa om så skilda ting som ett litet guldfynd i Skänninge, som berättar om den begynnande medeltida kungamakten; krukmakarnas svåra liv i 1700-talets Linköping; varför en järnåldersbrunn i Vadstena kan berätta jordbrukets historia; om Linköpings slott som fortsätter att överraska; om 7000 år gamla gravar i Motala; varför några kvinnor och barn begravdes i ovigd jord; första kinesen i Peking; biskop Brask-jubileet; klosteröl i Askeby; städernas trädgårdar; när Linköping reste sig ur förfallet; om järnålderns kultplatser vid vattnet, där otäcka saker hände; sensationellt gamla linfrön i Ödeshög; tassar i tegel; den gäckande kryptan i Söderköping; medeltida skrytbyggen; hur stenåldern känns... och faktiskt en hel del mer!!

Arkeologi i Östergötland 2013 är det fjärde numret sedan starten 2010. Den ges ut gemensamt av arkeologerna vid Östergötlands museum och Riksantikvarieämbetet UV Öst.

Priset är  60 kronor och den finns att köpa i Östergötlands museums museibutik. Tidskriften går också att beställa via museets förlag (www.ostergotlandsmuseum.se) eller via www.arkeologibocker.seArkeologi i Östergötland 2013 kommer också att finnas till försäljning vid olika evenemang, t ex vid natur- och kulturguidningar och vid årets Arkeologidag den 25 augusti.

Erika Räf, som är tidskriftens redaktör
tillsammans med Karin Lindeblad från Riksantikvarieämbetet, UV Öst