tisdag 23 april 2013

Följ med till Helvetets port!


Vad finns på andra sidan Helvetets port?

Nu kör vi igång med årets natur- och kulturguidningar. I morgon, 24 april, kan ni ta er en tur till Helvetets port. Ni får följa Anders Persson och Lars Frölich på en färd i sagornas och sägnernas spår längs en medeltida väg vid Kårtorp i Kättilstads socken. Anders berättade om Helvetets port i vår årsbok 2012; Troll, bröllop och jul. Där benar han ut de olika berättelserna om vägen och porten som kanske leder till varmare trakter. Vågar ni följa med på en tur?


Vem reste stenen med de tre namnen?

Förutom att besöka porten får ni bl a se ett offerkast som finns belagt i de historiska källorna sedan slutet av 1700-talet och en rest sten med många namn. På skylten bredvid stenen står det Lerje sten. Men den har även kallats Skäkten och Dacke sten. Till stenen, vägen och porten finns många spännande berättelser knutna.

Guidningarna är som vanligt ett samarbete mellan Östergötlands museum, Länsstyrelsen Östergötland, Regionförbundet Östsam och länets kommuner. Dessutom medverkar flera föreningar och organisationer. Kostnaden för guidningen i morgon är 50 kr för vuxna och barmen följer med gratis.

Ett par av de kommande vandringarna leder oss på måndagen 29/4 kl 18 till ett bygravfält från yngre järnåldern i Unnerstad i Gammalkils socken. Två veckor senare, tisdagen 14/5 kl 18.30, är det vårvisning på gravfältet Kungshögabacken i Högby socken och Mjölby kommun

Väl mött!
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Närmare information om tider, samlingsplats mm hittar ni under program på museets hemsida http://www.ostergotlandslansmuseum.se/program.html


fredag 19 april 2013

Hemliga rum på Humanistdygnet


Rhyzeliusgårdens senmedeltida stenhus i vårsol



I kväll startar humanistdygnet i Linköping och sedan pågår det under hela lördagen. Det finns en massa spännande på programmet men här vill jag flagga för en speciell programpunkt – Hemliga rum. Under den rubriken kommer jag och min kollega Marie Ohlsén att ha öppet hus i Rhyzeliusgårdens medeltida stenhus. Det är det stora gråstenbyggnaden vid korsningen Gråbrödragatan - Kungsgatan, inte långt från Östergötlands museum. Jag berättade om byggnaden här på bloggen inför arkeologidagen i augusti 2011.
 

Sockerbagarens gravhäll















Vi är där mellan 10.30 och 12.30 i morgon. Då kan vi berätta om det gamla husets historia och om föremålen som finns där. Kanske får ni höra historien om sockerbagare Behm eller om drottning Kristinas hovmästarinna Beata. Går ni upp en våning så kan ni fundera över hur det var att gå på toaletten på medeltiden. Och hur var det nu med stallet? Gick hästarna verkligen nedför en trappa? Och vad gjorde Rhyzelius på gården innan han blev biskop?

S:t Larskyrkan
På vägen till Rhyzeliusgården kan ni titta in i S:t Larskyrkan där Thomas Bernhardsson visar ruinen efter den medeltida kyrkan, som finns under golvet på dagens kyrka, i den s k Kryptan. När ni fått nog av gamla byggnader och vill känna er lite mer exklusiva så kan ni boka en visning i ett av museets magasin. Det är magasinet som finns under de lokaler där vi arkeologer huserar. Där visar Eva Lundblad och Leif Wallentinsson våra samlingar av leksaker som särskilt tagits fram för dagen, men där finns också vackra kläder, vapen, husgeråd och en massa annat spännande. Magasinet visas bara för 10 besökare åt gången så det gäller att boka visning i tid. Tider för visningar i S:t Lars och museimagasinet hittar ni i programmet under rubriken Hemliga rum.

Vi ses i stenhuset
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie


Du hittar programmet för humanistdygnet här:

Du kan också följa vad som händer på facebook




måndag 15 april 2013

Nya Lödöse ser dagens ljus

Vår kollega Mats Magnusson, som vanligen gräver medeltida lämningar här i Östergötland, jobbar just nu på Sveriges största medeltidsgrävning – undersökningen av Nya Lödöse i Gamlestaden i Göteborg.

Efter beslut om exploatering av området har nu ett stort antal arkeologer intagit platsen för att under nästan hela 2013 gräva fram resterna efter staden.

Mats Magnusson tittar ut över en del av undersökningsområdet.
Nya Lödöse grundades 1473 då staden fick sina privilegier. Platsen ligger vid Säveån och den nya staden placerades där för att undgå den norska kontrollen som Gamla Lödöse utsattes för. 1507 brände danskarna staden. 1526 kom Gustav Vasa på besök och i samband med det upphävde han Gamla Lödöses stadsprivilegier. Under andra delen av 1500-talet och början av 1600-talet var det orostider mellan Sverige och Danmark och Nya Lödöse blev inblandad i dessa strider. 1624 beslutades att stadsborna skulle flytta till det nyanlagda Göteborg.

Nu ser stadens kulturlager dagens ljus. Genom mödosamt grävande lager för lager kartlägger arkeologerna stadens historia. Ännu så länge ligger många husgrunder, gränder, gator, latriner och föremål under arkeologernas fötter men inom några månader har de lyft på ”locket” och staden kan till slut berätta vad som egentligen hände - för så där 500 år sedan.

Marie Ohlsén
Avdelningschef


Dagens Nyheter har ett inslag på sin webbtv om utgrävningerna. Följ länken

onsdag 10 april 2013

En prins, en stad och en paxtavla i Lönsås


En arkeolog och en prins möts under golvet.
För ganska många år sedan träffade jag kanske en prins. Han låg under ett kyrkgolv ute i en landsortskyrka i kanten av Vadstenaslätten och själv hängde jag dubbelvikt över en golvbjälke och försökte gräva fram honom. Det var då jag blev bekant med traditionen om Prins Lönevål och staden Lönevålsås. Han blev förra året inspirationen till min artikel i museets årsbok som kom att handla om de där figurerna som lever på gränsen till sagans värld och som sägs vara de som gett sitt namn till en by eller gård. Kan det då finnas korn av sanning i historierna?








Vår prins möter man första gången år 1668 då prästen i Fornåsa berättar att ”Straxt widh Lönssåås är een högh Jordbacka cirkel rund, vacker och lustigh, för den sköne prospect, och kallas Kongz höga, der Kongh lönievårdh (eller leonhard) skal dher hafwa bodt. Men nu mångon till förtreet satt dher galgen,… 

Utsnitt ur 1692 års ägomätning över Lönsås där man kan se Tingsstugan
väster om kyrkan och bortanför denna låg avrättningsplatsen med
galgen. (Lantmäteristyrelsens arkiv akt D18:23)
 
Socknen Lönsås är känd sedan 1361 men de äldsta delarna av kyrkan är från tidigt 1100-tal. När Lönsås beskrivs år 1760 av Broocman har kungen blivit en prins vid namn Lonvildus eller Lönevål och denne prins ska ha byggt en stad uppe på åsen och kallat den Lönevålsås. Kyrkan byggdes också av prinsen och nu har traditionen flyttat in hans grav under en sten i vapenhuset. Broocman ger oss även en beskrivning av staden med dess gator och torg. Tänk att få gå på Dödekryparegatan eller Körsaktagatan! Det berättas att kung Valdemar Birgersson bodde på kungsgården. Staden ska ha förstörts av hans bror, Magnus Ladulås, mot slutet av 1200-talet. Det finns historier om stenlagda gator hittats på 5-6 tums (ca 15 cm) djup under marken


Kan det vara Dödkryparegatan elller kanske Körsaktagatan?
I museets topografiska arkiv finns ett stort antal tidningsklipp från i stort sett hela 1900-talet som gång på gång återkommer till historien om prinsen och den försvunna staden uppe på åsen. Även våra utgrävningar i och runt kyrkan satte spår i tidningsrubrikerna. Den 3:e november 1998 ropar Motala Tidning ut Är det prinsen man funnit? i en rubrik tvärs över en helsida.


Paxtavlan från Lönsås. Foto Helena Törnqvist.
Prinsen i all ära men det viktigaste fyndet vi gjort i Lönsås kommer från ett VA-schakt strax utanför kyrkväggen. Där hittades en relief tavla, en s k paxtavla, av valrossbete. Motivet föreställer Kristi korsfästelse och på tavlan finns runor och latinska bokstäver inristade. Den är daterad till tiden kring år 1300 och vad vi vet är det den enda bevarade paxtavlan i Sverige.

Vill ni veta mer om paxtavlan, traditionen om prins Löndevåld eller graven så kan ni komma till Lönsås kyrka ikväll kl 18.30. Där kommer jag och Marie Ohlsén att berätta mer. Ni kan också läs mer om utgrävningarna i Maries rapport och vill ni läsa om traditionen så finns min artikel museets årsbok 2012 Troll bröllop och jul som jag berättat om förra året här på bloggen.

Ses vi ikväll?
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie




Maries rapport Medeltida kyssar i Lönsås hittar du här

Vill du läsa mer om Lönsås kyrka eller andra kyrkor i Linköpings stift kan du söka och ladda ner rapporter via den här länken http://www.ep.liu.se/databases/kyrkomiljo/Search.aspx

Årsboken Troll bröllop och jul finns i museets butik, i bokhandeln och kan även beställas på nätet http://www.ostergotlandslansmuseum.se/forlag.html



torsdag 4 april 2013

Biskop Henriks borg, Braskens Munkeboda eller Sveriges första klosterskola?

Invid Motala ströms utlopp ur sjön Roxen fanns under medeltiden en av Linköpingsbiskopens viktigaste gårdar - Munkeboda. Här finns lämningar efter flera generationer av borgar. Äldst är Tångestads fornborg från järnåldern. På en holme ute i strandängen, står ruinen efter Munkeboda stenhus. Väster därom, högt uppe på en klippa med en milsvid utsikt över Roxen, finns Henriksborgen.




















Det finns en tradition som berättar om ett kloster på platsen. Biskop Rhyzelius (biskop 1743-1761) menade att benediktinermunkar var upphovet till namnet och att detta var platsen för Sveriges första kloster. Han påstod t o m att Munkeboda, genom de där verkande Præceptores varit stiftets första och enda Lärostad för Landets ungdom. Det finns dock inget som talar för att så skulle vara fallet. Begreppet munk har använts även för präster och biskopar. Dessutom hämtades sannolikt stora delar av stiftets skriftlärda ur klosterbrödernas skara och därmed var det faktiskt munkar som vistades på Munkeboda även om det inte fanns något kloster där.

När Nils Månsson Mandelgren reste runt i Sverige och tecknade passade han på att avbilda Munkeboda år 1874. På blyertsteckningen har han noterat att det är Ruinen af Munkeboda kloster som finns uppe på berget. Namnet Henriksborgen fick lämningarna på 1940-talet då museimannen Bengt Cnattingius lanserade idén att borgen skulle ha uppförts av biskop Henrik Tidemansson (biskop 1465-1500). Han ansåg att biskopen skapat en riddarborg efter tyska förebilder, där den ligger som ett örnnäste på toppen av ett högt berg.

Munkeboda avbildat år 1874 av Nils Månsson Mandelgren.
Folklivsarkivet i Lund, Mandelgrenska samlingen Acc nr:1:9-108.






















Besöker man platsen ser man murar efter två stenhus på en platå på bergets krön. Väggarna, som huvudsakligen är uppförda av gråsten, är kraftigt brandskadade och delvis täckta av brandlager. I den sotiga jorden syns spår av tegelrester och bitar av murbruk. I en svacka på platåns södra del kan ytterligare murar anas. I sydost och nordväst har borgen förstärkts av en ringmur och utanför muren i sydost finns svaga spår av yttre vallar och murar kring något som eventuellt kan tolkas som en förborg.

Bevarade brev vittnar om att biskop Henrik ofta vistades på Munkeboda. Det finns dock inga medeltida dokument som direkt kopplar honom till borgen på berget. Däremot omtalar en notis i ett psalterium att biskop Henriks samtliga borgar förstördes 1497, under en attack av Sten Stures styrkor. Denna händelse har kopplats samman med att Henriksborgen faktiskt har brunnit så pass kraftigt att en del tegel har smält. 

Brandskadat murverk



















Tanken att det skulle ha funnits ett kloster upp på berget kan vi nog lägga åt sidan men hur är det med dateringen och vem bodde där uppe? Kan det vara här som biskop Brask skrev sina brev på 1510-talet? Var det här som biskop Lars byggde kapell och cellarium på 1240-talet? Eller kanske var det här som Ingeld Knula fick lösa ut sig tha han fangin war a munkkabodhæ husæ i början av 1370-talet. Teglet på platsen visar att borgen (eller åtminstone tegelinslaget) inte kan vara äldre än 1200-talets mitt, då det är först vid denna tid som tegel börjar användas i Östergötland.

Det finns inget som motsäger att flera gårdslägen på Munkeboda varit i bruk samtidigt, åtminstone under senmedeltid. Kanske hade platserna olika funktioner inom biskopsgården. Man kan då tänka sig att Henriksborgen haft en bevaknings- och skyddsfunktion medan biskopsgårdens bostadshus funnits på Slottsholmarna och ekonomibyggnaderna varit placerade uppe på den plats som än idag heter Ladugården.

På måndag kommer jag att berätta mer om Henriksborgen, Munkeboda och Biskop Brasks Noor i ett föredrag hos Föreningen Gamla Norrköping.

I samband med Braskjubileet anordnas två utfykter till Munkebodaborgarna under maj.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie