söndag 24 mars 2013

En sliten gravhäll – ett spår efter familjen Brask


Bland alla de gravhällar som ligger utspridda i Linköpings domkyrkas golv finns det en sliten häll från slutet av 1400-talet. Den har nr 33 i en förteckning över gravhällarna och är placerad i golvet i den sydöstra delen av koromgången. De flesta av hällarna har flyttats en eller flera gånger, varför vi inte vet var den gamla gravhällen varit placerad från början.

Den var ursprungligen lagd över Petrus Brasche och hans hustru Brigida. Dessa personer är mer kända som Linköpings borg-mästare Peter (ibland Peder eller Per) Brask och hans hustru Birgitta Nilsdotter. Detta var biskop Hans Brasks föräldrar.



Fadern Peter avled 1488, samma år som den då 24-årige sonen Hans blev magister vid universitetet i Greifswald. När Birgitta gick bort är okänt. Gravhällen och kanske gravplatsen kom att återanvändas 70 år senare, år 1558, då borgmästarfamiljens dotterson Peter Brask d y avled. Denne hade, liksom sin kände morbror, arbetat inom kyrkan, vilket i hans fall innebar en befattning som ärkedjäkne.

Namnet Brasche är troligen av tyskt ursprung. Det förekommer under senmedeltiden i Lübeck men finns även belagt i Sverige redan på 1300-talet. Det är på 1500-talet som namnet börjar skrivas Brask på det sätt vi känner det från skolans historieböcker. Huruvida personerna som under medeltiden och 1500-talet använder namnen Brasche, Braske och Brask verkligen tillhör samma släkt är oklart.


I Hans Brasks egen släktbok anges att farfaderns namn var Anders Jogansson och dennes far benämns som Jogan beste smed.  Modern Birgitta var dotter till Nils Larensson som tillhörde en östgötsk släkt. När och varifrån familjenamnet Brask kom in i släkten är okänt. Värt att notera är dock att namnet senare förs vidare på spinnsidan till den ovan nämnde Peter Brask d y. Hans far var Larens Birgersson, även han borgmästare i Linköping.

Under våren 2013 ger Stiftshistoriska sällskapet i Linköpings stift ut en bok med blandade artiklar om biskop Brask och hans tid. Där kan man även läsa mer om gravhällen. Biskopen uppmärksammas även i en utställning på Slotts- och Domkyrkomuseet i Linköping och han har en egen hemsida med ett kalendarium.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Mer om Braskjubileet och kalendariet:
http://www.brask2013.se/


Vill du veta mer om domkyrkan:
http://www.linkopingsdomkyrka.se/default.asp?page=menu&menuid=12

http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/skyddad-bebyggelse/kyrkliga-kulturminnen/Link%C3%B6pingsdomkyrka.pdf

onsdag 20 mars 2013

Finns det något kvar?

Emma Karlsson mäter in ett schakt i slottsträdgården

Jag har blivit ombedd att skriva en kort text till utställ-ningen Uppdrag dokumenta-tion, som några av mina kollegor här på museet arbetar med och som står på museets höstprogram. Min text ska handla om framtiden. Vad blir egentligen kvar i framtiden av den dokumenta-tion vi arkeologer utför idag? 




Aldrig har vi väl samlat in så mycket data vid våra arkeologiska undersökningar som nu under 2000-talet. Våra datorer formligen storknar av alla mätfiler, kartor, listor och digitala bilder. Men hur ser det ut när vi ska arkivera och hur ser det ut när någon vill titta på materialet om kanske 10, 15 eller 30 år?

När jag började arbeta som arkeolog för snart 30 år sedan mätte och ritade man för hand, foton togs med svart/vit- och dia-film. När man kom in från fältarbetet hade man ibland många kvadratmeter med ritningar på millimeterrutad ritfilm i skala 1:20, några översikter i 1:50 och kanske några detaljer 1:10. Dessutom fanns det filmrullar som skulle framkallas, fynd som skulle tas om hand och diverse anteckningar som skulle dechiffreras.

Foto från Bengt Cnattingius undersökningar på 
Linköpings slott på 1930-talet



















Idag tömmer vi RTK:ns, GPS:ens eller totalstationens minne varje kväll rakt in i datorn. Där hamnar våra digitala inmätningar som en otrolig massa punkter med diverse relationer. Bilderna töms på samma sätt ur digitalkameran och landar förhoppningsvis väl strukturerade i en mapp på datorn. Så långt är ju allt väl. Mätfiler och bilder får sina backuper och finns där när materialet ska bearbetas. Då tillkommer fynddatabaser, provresultat och en massa annat – inget konstigt med det heller.

Det är när allt arbete är klart som det börjar urarta. En rapport produceras som innehåller ett urval av ritningar och bilder som just nu bedöms som relevant. Vart tar den stora sörjan av dokumentation vägen sen? När det gäller undersökningarna från 1950-talet kan vi gå ner i vårt arkiv och ta del av alla bilder som togs, allt som ritades och mättes in, fynden som samlades in och i bästa fall även renritningar och fältdagböcker. Vi kan göra egna tolkningar utifrån originaldokumentationen. Men vad kommer vi att lämna efter oss?

Fynden kanske vi inte behöver bekymra oss om i det här fallet. Ingen har ännu kommit på hur man gör våra ben och skärvor helt digitala, så de finns nog kvar ett tag till. Men vad händer med den digitala dokumentationen? Hur ska någon om 25 år kunna ta del av dagens fältdokumentation? Hur ska den arkiveras? Finns det program som kan läsa våra mätfiler och bilder? Hur ska de lagras för att bevaras och göras sökbara?

Att en arkeologisk rapport kompletteras med en CD ser man av och till. Där har man vanligen petat in en massa sådant som inte fick plats i rapporten, men hur länge kommer vi att kunna ta del av den informationen? En ny variant såg jag i en rapport som kom i dagarna. Där hade man valt att lägga alla bilagor (både fyndlistor och analysresultat) på sin hemsida med en information om att dessa kunde laddas ner därifrån. Hur länge kan de garantera att den angivna länken fungerar?

Markradarundersökning vid Krokeks kloster
I vår iver att utveckla de digitala hjälpmedlen tycks hela branschen glömt att vi faktiskt har en skyldighet att bevara så mycket som möjligt av fornlämningen som vi grävt bort. Den är ju borta för alltid. I våra arkiv borde man då kunna ta del av allt som dokumenterades när fornlämningen togs bort.






Men något börjar faktiskt hända. Kanske kan en ljusning på arkiveringshorisonten anas. I måndags var jag inbjuden till en workshop på Riksantikvarieämbetet i Stockholm där vi diskuterade just det här problemet. Ett arbete är inlett och nu får vi bara hoppas att det går snabbt innan någon råkar trycka på delete-knappen och 10 års arkeologisk grunddokumentation raderas för all framtid.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Mer om RAÄ:s arbete går att läsa om du följer länkarna



onsdag 6 mars 2013

Det hände på TV

Igår kväll kunde svenska folket se det andra programmet i serien Det hände här på SVT:s kanal 1. Den här gången sändes programmet från Boxholm i södra delen av länet. Historikerna i programmet presenterade tre olika berättelser från kommunen. Det var Rommels skrot som smältes ner på bruket i Boxholm, Brita i Dammen vars tragiska öde hade gett namn åt en lokal spökhistoria och Tord Riddare som Gustav Vasa lät avrätta efter ett uppror på 1540-talet.
 
Kan det vara Tord Riddare?
I TV-programmet besöktes bl a det arkeologiska magasinet här på vårt museum. Anledningen till detta var att vi undersökte en del av galgbacken på Kvarnbacken utanför Vadstena för några år sedan. Det var i Vadstena som Tord Riddare avrättades och ett av skeletten från undersökningen kan vara Tords.

Kollegorna Emma Karlsson (som var projektledare för Kvarnbacken-grävningen) och vår arkeo-osteolog Petter Nyberg ledde TV-teamet ner i museets källar-gångar och presenterade dem för skelettet som en gång kan ha varit den levande Tord.






Resultaten från undersökningen finns som en vanlig arkeologisk rapport men också som en bok där Emma och flera andra sätter in gravarna på galgbacken i ett historiskt sammanhang. I boken Döden som straff – glömda gravar på Galgebergsgärdet kan man läsa om den onda och den goda döden och om de 24 män och den kvinna som begravdes vid galgen under perioden 1400-1650.

Du kan se programmet igen på svt24 den 10 mars kl 20.00

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie


Vill du köpa boken om undersökningarna på Kvarnbacken följ länken till museets förlag och scrolla dig ganska långt ner på sidan 
http://www.ostergotlandslansmuseum.se/forlag.html




















Vill du läsa den arkeologiska rapporten kan du ladda ner den som pdf om du följer länken och söker dig till Rapport 2008:105 som består av tre delar http://www.pdfrapporter.se/rapporter_2008.html

Mer om programmet Det hände här kan du läsa på SVT:s hemsida