Där satt jag i lugnet inne på kontoret i fredags eftermiddag. Ute hade mörkret fallit och inne var det bara några småsaker som skulle klaras av innan det var dags att gå hem för helgen. Då brakar det loss. Först kommer kollegan in och pratar om en vattenläcka mitt i stan. Jag muttrade nog bara lite frånvarande och bad henne kolla vad det handlade om. En stund senare var hon tillbaka med rosiga kinder, frostnupen nästipp och ett mindre uppskattat meddelande.
Vattenläckan var i Storgatan, i det medeltida stadsområdet, alldeles intill S:t Larskyrkans tidigmedeltida kyrkogård. Schaktet var uppgrävt och det fanns kulturlager och diverse saker (kanske ben) som stack ut ur schaktväggarna. Själv var hon upptagen den kvällen. Jag slängde en blick mot min andra medeltidskollegas rum i en from förhoppning om att han skulle vara kvar men där var det tomt och släckt. Bara att bita i det sura äpplet. Dags att samla ihop lämplig utrustning och sedan snabbt hem och byta till varma arbetskläder, rejäla gummistövlar och pannlampa.
Nog fanns det bevarade kulturlager nere i schaktet. De trevliga killarna från Tekniska Verken hade en pump igång och grusade upp schaktbotten så gummistövlarna knappt behövdes. Det var turligt nog inga gravar stack ut ur schaktväggarna. Istället var det en risbädd vars kvistar först såg ut som skelettdelar i mörkret. Risbädden kan vara rester efter en tvärgränd som varit placerad inne i det medeltida kvarter som Storgatan drogs fram över på 1600-talet. Imorgon får jag ta tag i pappersexercisen för ärendet och samtidigt ska jag tolka de kråkfötter jag krafsat ner på ritningen. Varken ritningar eller beskrivningar blir särskilt vackra i mörker, lätt snöfall och tio minusgrader. Men jag fick njuta av Linköpings julbelysning ur en lite annorlunda vinkel.
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
Vill ni se bilder på den tillfälliga forsen i centrala Linköping är det bara att följa länken:
http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/storvattenlacka-i-city-6254329-artikel.aspx
Vattenläckan var i Storgatan, i det medeltida stadsområdet, alldeles intill S:t Larskyrkans tidigmedeltida kyrkogård. Schaktet var uppgrävt och det fanns kulturlager och diverse saker (kanske ben) som stack ut ur schaktväggarna. Själv var hon upptagen den kvällen. Jag slängde en blick mot min andra medeltidskollegas rum i en from förhoppning om att han skulle vara kvar men där var det tomt och släckt. Bara att bita i det sura äpplet. Dags att samla ihop lämplig utrustning och sedan snabbt hem och byta till varma arbetskläder, rejäla gummistövlar och pannlampa. Nog fanns det bevarade kulturlager nere i schaktet. De trevliga killarna från Tekniska Verken hade en pump igång och grusade upp schaktbotten så gummistövlarna knappt behövdes. Det var turligt nog inga gravar stack ut ur schaktväggarna. Istället var det en risbädd vars kvistar först såg ut som skelettdelar i mörkret. Risbädden kan vara rester efter en tvärgränd som varit placerad inne i det medeltida kvarter som Storgatan drogs fram över på 1600-talet. Imorgon får jag ta tag i pappersexercisen för ärendet och samtidigt ska jag tolka de kråkfötter jag krafsat ner på ritningen. Varken ritningar eller beskrivningar blir särskilt vackra i mörker, lätt snöfall och tio minusgrader. Men jag fick njuta av Linköpings julbelysning ur en lite annorlunda vinkel.
 |
| Pinnarna som sticker ut ur schaktväggen är rester efter en risbädd som kanske varit underlag för en tvärgränd |
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
Vill ni se bilder på den tillfälliga forsen i centrala Linköping är det bara att följa länken:
http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/storvattenlacka-i-city-6254329-artikel.aspx
Kommentarer
Skicka en kommentar