måndag 29 oktober 2012

Vad är det för hus vi hittat bakom Frimis?

Nu är det bara ett par dagar kvar av vår utgrävning på Frimis parkering. Just nu letar vi efter de båda nyupptäckta husens nordväggar. De finns förhoppningsvis på de ytor som vi inte kunnat undersöka tidigare. Samtidigt som vi gräver det sista funderar vi på vad det egentligen är som vi har hittat där under parkeringens asfalt, i ett område där de historiska kartorna bara visar åkermark. Två stora byggnader som sannolikt varit byggda av timmer på de stengrunder vi undersökt. Stengrundernas olika utseende kan tyda på att byggnaderna inte är uppförda samtidigt.

Karta från år 1639 dom visar salpeterbruket, Lantmäteristyrelsens arkiv akt D64-1:1
 
Vi har under grävningens gång spekulerat över om de kan ha att göra med salpeterbruket som låg lite längre norrut - på andra sidan nuvarande Vasavägen. Bruket finns markerat på en karta från 1639 och själv undersökte jag en liten bit av det för åtta år sedan. Nu är ju våra grunder troligen drygt hundra år yngre än kartans salpeterbruk, men vi vet inte hur länge verksamheten vid bruket pågick.

Grunden till det senast påträffade huset.

Idag fick vi ett nytt uppslag på samma tema. Vi fick besök av stadsantikvarie Gunnar Elfström som hade gjort ett arkivfynd. I Linköpings Bladet från åren 1814 och 1815 finns kungörelser om att en salpeterlada uppförts "wid staden". Kan det vara så att en av våra grunder är salpeterladan som placerats intill det område där man tillverkade salpeter vid mitten av 1600-talet och som kallades Sältingen?

Vi forskar vidare och hoppas att vi hittar svaret på vad våra byggnader använts till.
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

onsdag 24 oktober 2012

...och bredvid huset fanns en brunn



Ett par meter öster om vår nyfunna husgrund, som jag berättade om igår, fanns en stensamling som vi nu har undersökt. Den bjöd oss på en ordentlig överraskning. Först trodde vi att det var en gammal igenfylld planteringsgrop. Roger kämpade på med att bända upp stenar ur gropens fyllning och när den blev allt djupare började vi skoja om att det nog var en brunn han hade gett sig i kast med. Efter timmar av både grävning för hand och schaktning med maskin vet vi nu att det faktiskt är en brunn som vi hittat.

Nu har vi nått botten. Brunnen är grävd drygt två meter ner genom leran och smalnar av mot botten. Längst ner trycker redan vattnet upp. Det finns inga säkra spår efter någon träskoning. Kanske har den aldrig haft någon. Det fanns dock lite trävirke, bland annat bitar av stockar, i brunnens fyllning. När brunnen en gång i tiden fylldes igen kastade man ner stora stenar, klumpar av murbruk och jord. I fyllningen fanns dessutom bitar av något vi tror är en vattenränna av fint bearbetad kalksten.








Vi har hittat påtagligt lite hushållsavfall i brunnen, endast lite ben. Det kan tyda på att brunnen och den intilliggande bebyggelsen inte fungerat som bostäder utan istället haft en annan funktion. Kanske det varit magasin, någon form av verkstäder eller ladugårdar. Om det handlar om djurhållning så har det givetvis behövts en brunn eller ett vattenhål i närheten för att förse djuren med vatten.











Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
Husgrunden med brunnsgropen uppe till höger i bild

tisdag 23 oktober 2012

Ännu en husgrund under Frimis parkering

Efter två dagars arbete på den östra halvan av parkeringen bakom Frimurarehotellet har vi upptäckt ännu en husgrund. Det är den tredje i ordningen på den här undersökningen och den andra som inte alls var känd sedan tidigare. Först trodde vi att det var skolhusets östra flygel som vi stött på. Den västra flygeln uppe vid Klostergatan, hittade vi redan på undersökningens första dag, för snart tre veckor sedan. Men den nya grunden verkade inte stämma med hur den östra flygeln varit placerad enligt kartorna från andra hälften av 1800-talet. Den låg både för långt ifrån S:t Larsgatan och för långt åt norr.


I dag på morgonen kunde vi konstatera att det definitivt inte var flygelbyggnaden från mitten av 1800-talet som vi hade hittat. Vi fick fram ett hörn som visade att husgrunden fortsatte åt väster, in mot parkeringens mitt. Det vi såg i vårt schakt var alltså husets sydöstra hörn. Direkt över husgrunden ligger ett lager med lösa stenar och murbruk. Lagret har troligen kommit på plats när byggnaden revs. Fynd av skaft till kritpipor pekar på att rivningen skedde någon gång under 1700-talet eller senast i början av 1800-talet. I raseringslagret finns dessutom små bitar av färgad puts som kanske kan ge oss en idé om byggnadens färg.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

söndag 21 oktober 2012

Ett stort hus under Frimis parkering

Nu har vi undersökt halva parkeringsytan bakom Frimurarehotellet. I fredags fick vår grävmaskinist arbeta utan oss arkeologer. Han har fyllt igen schakten och inne på museet har fynden tvättats. Nu ska vi ta tag i den andra halvan av parkeringen, den som sträcker sig ner till S:t Larsgatan. På måndag morgon börjar vi riva bort asfalten.

Under veckan som gått har vi hittat grunden till ett rejält stort hus. Hittills har vi lyckats hitta tre av väggarna och då kan vi konstatera att byggnaden varit drygt 14 meter bred (öst-väst). Byggnadens längd (nord-syd) har varit mer är 14 meter. Hur lång den har varit får vi veta om vi hittar den norra väggen. Tyvärr är risken stor att den försvunnit i och med att Frimurarehotellet uppfördes och dess trädgård anlades på 1910-talet.

Byggndens grund består av gråsten och är ca 1,5 meter bred. Trots grundens bredd finns det inget som tyder på att det har varit ett stenhus som vilat på den. Troligen rör det sig om en hög, timrad ekonomibyggnad. Kanske ett magasin. Ett fragmentariskt kullerstensgolv finns bevarat i byggnadens södra del och ett stråk med trasigt tegel antyder att det kan ha funnits en enkel mellanvägg uppförd i korsvirkesteknik.

Andreas gräver invid kullerstensgolvet. I bakgrunden syns byggnadens östra grundmur
och till vänster om Andreas skymtar tegel från det som kan ha varit en mellanvägg.

Ännu så länge har vi ingen säker datering på byggnaden. Den finns inte med på någon av alla de historiska kartor som finns över området. Vi har funderat på om den kan ha någon koppling till salpeterbruket som låg strax norr om nuvarande Vasavägen.

Byggnaden var dock inte först på platsen utan djupare ner finns en snutt av en stenläggning och där intill en bränd yta med några små slaggklumpar. Kanske är det spår efter en verkstad som funnits där under medeltiden och som de som uppförde den stora byggnaden nästan lyckades radera.

I förgrunden syns en bit av den västra grundmuren och i bakgrunden,
alldeles nedanför asfaltskanten kan den östra grundmuren anas.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

tisdag 16 oktober 2012

Gammal som gatan är vägen bakom Frimis


Den arkeologiska undersökningen på parkeringen bakom Frimurarehotellet rullar på och nu är den sydvästra fjärdedelen färdigundersökt. Idag på eftermiddagen började vår grävmaskinist att fylla igen schakten i denna del och det är dags att presentera en av de anläggningar som vi hittade där.

Inklämd mellan diverse moderna ledningsschakt och undersökningsområdets södra begränsning fanns resterna av en stenläggning. Den dök upp under de kultur- och odlingslager som finns över stora delar av undersökningsområdet.







Stenläggningen bestod av ett lager med knytnävstora stenar. Vi vet inte hur bred eller lång den ursprungligen har varit. Då vi inte hittade några föremål som kan hjälpa oss att datera stenläggningen kan vi ännu så länge bara gissa hur gammal den är. Den bör åtminstone vara äldre än den äldsta kartan som visar hur området såg ut år 1639. Ett kolprov kommer förhoppningsvis att ge oss en närmare datering.


Vår arbetshypotes just nu är att stenläggningen är en bit av en medeltida eller möjligen förhistorisk väg. Den kan ha fungerat som den nuvarande Klostergatans föregångare eller som en brukningsväg ut på åkermarken. Klostergatan som tidigare kallades för Gamla Stångsgatan har funnits sedan 1200-talet. Närmare Linköpings centrum, strax norr om Ågatan, har den undersökts och där bestod den av ett kalkflislager ovanpå en risbädd och var försedd med rejäla kantstenar. Vår lilla vägstump saknar helt spår av någon markerad begränsning längs sidorna och har inte heller någon underbyggnad av ris.


Fotot från undersökningarna i kvarteret Brevduvan 1987-1989, visar hur Gamla Stångsgatan såg ut på 1200-talet.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

onsdag 10 oktober 2012

Spår efter Frimis trädgård


Efter att Frimurarehotellet uppförts under åren 1910-1912 anlades en vacker trädgård med en servering. Här fanns träd, blommor, en damm och en scen. Gamla foton från museets arkiv visar hur det såg ut en gång för snart 100 år sedan. Givetvis har allt detta satt sina spår i marken. En del av lämningarna vi hittar vid vår undersökning på den plats som på 2000-talet är Frimis parkering, har hört till trädgårdsanläggningen. Till dessa lämningar hör sannolikt en smal stenläggning som vi kunnat följa på en längre sträcka. Andra spår från trädgården är olika gropar och stolphål. De gamla bilderna hjälper oss att lista ut vilka lämningar som hör hemma i trädgården.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

söndag 7 oktober 2012

Nu gräver vi bakom Frimis

I torsdags satte vi grävskopan i backen på parkeringen bakom Frimurarehotellet i Linköping. Här genomför vi nu en arkeologisk undersökning, eftersom det finns planer på att bebygga tomten. Sammanlagt är det en drygt 3000 m² stor yta som ska undersökas under oktober månad.


Utgrävningen sker strax norr om Linköpings medeltida stadsområde (RAÄ 153), alldeles intill Klostergatan, vars föregångare Gamla Stångsgatan, redan på 1200-talet var en av stadens viktigaste vägar. Den ledde från stadskärnan ut till Stångebro och därifrån vidare mot Norrköping och Stockholm. Delar av området ingick under 1600- och 1700-talen i stadens åkrar under benämningen Övre Stigslyckan. Norr om vår utgrävning, låg ängen stora Sältingen där det fanns ett salpeterbruk vid mitten av 1600-talet.

Vid en arkeologisk utredning, som genomfördes på parkeringen 1995, hittades kultur- och odlingslager samt diverse äldre gropar. I ett av provschakten som grävdes då fanns spår efter en byggnad som stått på en enkel syllstensgrund. Det finns ingen känd bebyggelse som stämmer överens med byggnadens placering och det gick inte heller att avgöra dess ålder eller funktion vid utredningen.

Efter våra första två arbetsdagar i fält har vi hittat grunden till den flygelbyggnad som uppfördes på mot Klostergatan vid mitten av 1800-talet. Grunden är grävd genom mörka kulturlager som vi nu ska börja undersöka. Nu hoppas vi att lagren ska berätta vad området nämast staden användes till under medeltiden och fram till 1700-talet.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

torsdag 4 oktober 2012

Brunnsgrävare, släpphänta pigor och törstiga tjänare

Under en tid har bloggens läsare kunnat följa våra undersökningar av torngrunden i Linköpings slottsträdgård och flera gånger har jag nämnt brunnen och brunnsrummet i det äldsta kalkstenshuset. Nu, när utgrävningen i fält är avslutad, tänkte jag passa på att berätta lite om brunnen som finns där, på andra sidan väggen.

När det första stenhuset, som nu ingår i slottets huvudlänga, skulle byggas vid mitten av 1100-talet startade hela bygget med att en sex meter djup brunn grävdes och stensattes. Vi kan väl bara gissa hur det kändes att stå där nere och gräva på brunnens botten. Att se när vattnet började tränga fram och höra rasslet av grus som rasade ner från lager högre upp. När brunnen var klar fortsatte man att mura upp husets sydvästra hörn rakt ovanpå brunnskanten.
 
 
 
Brunnen användes troligen i drygt 200 år, När när en brand drabbade biskopens gård på 1380-talet tycks den ha kommit ur bruk. Åtminstone rensades den inte upp utan istället fylldes den igen. Kanske hade den då redan ersatts av en annan brunn vars placering vi inte känner till. Tornet, vars grund vi undersökte, återuppbyggdes inte heller efter branden. Tiden gick och brunnen hade glömts bort när den återupptäcktes och tömdes på 1700-talet. När brunnen hade tömts bestämde man sig för att passa på att gräva om den. Kanske gav den inte vatten på det gamla medeltida djupet. Idag är den drygt tolv meter djup och ger ett gott dricksvatten. När brunnen fördjupades försvann alla saker som tappats i brunnen under medeltiden. Istället började 1800-talets människor att tappa och kasta saker i brunnen.
 
Under våren 2001 hade vi möjlighet att tömma brunnen på nytt och många spännande föremål kom upp till ytan. Här fanns fullt med skräp från landhövdingens hushåll på 1800-talet. I bottenslammet hittades ett stort antal buteljer som hade innehållit öl, vin, champagne och konjak. Många hade fått halsen avslagen och vi funderade först på om det rörde sig om sabrering, d v s att man öppnat flaskorna med sabel. Det visade sig dock att det var betydligt mindre glamoröst. Troligen har någon törstig person helt enkelt knyckt en butelj i den intilliggande mat- och vinkällaren, slagit av flaskhalsen för att snabbt komma åt innehållet och därefter kastat bevismaterialet i brunnen.
 

I brunnen hittade vi också en damhatt. Kan det vara pigan som gjort sig söndagsfin och sedan råkat tappa hatten? Där fanns även en vattenspann av trä och block och talja som använts när vattnet skulle hissas upp, skärvor av tallrikar, utnötta skor och en potta med innehåll(!). Golvläggarna på slottet har lämnat efter sig både golvplattor av kalksten och en s k jungfru, som användes för att dunka plattorna på plats. Mynten som hittades i bottenslammet kan dateras till perioden 1830-1992. Några kanske har kastats ner som önskemynt. Som en detalj kan tilläggas att ett första vattenprov som togs i brunnen innan tömningen 2001 visade att den trots allt skräp även då hade tjänligt dricksvatten.
 
 
Jag avslutar med en bild på ett föremål som vi inte lyckats lista ut vad det är. Är det kanske någon läsare som kan berätta vad det är för något vi hittat?
 
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
 
 

tisdag 2 oktober 2012

Linköpings historia finns på nätet

Ikväll, d v s tisdag den 2 oktober, berättar arkeolog Eva Modén om historieboken på nätet där nyfikna kan botanisera i Linköpings historia. Föreläsningen hålls i Wallenbergsalen på museet kl 18.30 och det är fri entré.

På hemsidan www.linkopingshistoria.se finns texter, bilder och kartor som berättar om Linköpings historia från istiden och fram till våra dagar. Det är en spännande och lättillgänglig version av historien. Här presenteras dessutom en hel del ny kunskap som ”grävts fram” av arkeologer och historiker under de senare åren. En del av den nya kunskapen har ännu inte hunnit publiceras men är nu tillgänglig för alla historieintresserade.

Vill du veta något om bronsåldern i Linköpings innerstad eller om Bonnkapälle? Genom enkla knapptryckningar kan du hoppa runt mellan olika tidsepoker. Här finns alla tider och en mängd olika företeelser. Kloster och birgittinska textilier blandas med nöjeslivet på 1950-talet, sanitära olägenheter på 1700-talet och kända Linköpingsprofiler som Isidor Kjellberg och Tage Danielsson. Du kan fördjupa dig i ämnen som till exempel Flygstaden Linköping, Linköpings medeltida stift och Majkarnevalen. Eller varför inte snoka runt bland de klickbara bilderna i tidsflödet.

Hemsidan har producerats i ett samarbete mellan Linköpings Universitet, Östergötlands museum, Slotts- och domkyrkomuseet och Gamla Linköping. Arbetet har finansierats av Westman-Wernerska stiftelsen som förvaltas av Linköpings kommun. 

Glöm inte att titta in på hemsidan!

 Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie