I närkamp med jätten Bule

För några månader sedan skrev jag ett inlägg om Kättil Okristen och där jag nämnde arbetet med museets nästa årsbok. Nu är det inte bara den gode Kättil som min artikel där kommer att handla om. Även Jätten Bule från Bulsjö kommer att få vara med på ett hörn. Han hör hemma i sydligaste delen av Östergötland strax utanför Österbymo. Nu i veckan har jag varit nere och hälsat på jätten. Han tog emot i egen hög person inne i fornminnesstugan på Bulsjö gård. Där tillbringar han sina dagar tillsammans med sin hustru bland museets övriga föremål.

Nu är det kanske inte så att det är en jätte och en jättinna som står där inne i museet. Snarare rör det sig om ett par medeltida träfigurer. Bilderna fick på 1600-talet göra tjänst som väktare vid familjen Drakes grav i Sunds gamla kyrka, innan de hamnade på Bulsjö. De lär under sin tid som väktare ha varit försedda med drakstjärtar.

Strax öster om gården Bulsjö finns jätten Bules grav som är utmärkt med två resta stenar, vilka enligt traditionen visar jättens längd – ca 10 meter. Graven ligger på ett litet gravfält som betas av får. Hur jätten hamnade i sin grav är en historia som varit känd åtminstone sedan 1600-talet.




Det var så att jätten ville bli döpt och på vägen till den nybyggda kyrkan i Norra Vi upptäckte han att han fått med sig guldnyckeln till sitt magasin. Det var ju en onödig börda att bära på så den gömde han under en sten längs vägen. När han sedan på hemvägen skulle hämta sin nyckel upptäckte han till sin förtvivlan att dopet försvagat honom så pass att han inte längre orkade lyfta stenen. Jätten tog i tills han var så utmattad att han fick köras hem på en oxdrög och han dog strax därefter.






















Bules guldnyckel ligger fortfarande kvar under stenen om någon nu skulle vilja göra ett försök att hitta den. Stenen kallas Nyckelstenen. I höst kan ni läsa mer om jätten Bule och en massa annat spännande när museets nya årsbok om traditioner kommer från tryckeriet.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Kommentarer