fredag 28 december 2012

Tankar inför 2013

Så här inför årsskiftet vill man gärna tänka tillbaka på allt som hände under året men också fundera över vad som ska ske under 2013. Som vanligt vet vi inte allt som ska göras. Några undersökningar är planerade och andra tror vi ska komma igång men vi vet inte säkert när det blir. En hel del kommer att dyka upp under året men vad och var har vi ingen aning om idag. Det finns dock en hel del annat som vi har bättre kontroll på.

Vår arkeologiska verksamhet drar igång redan på onsdag 2 januari då vi arrangerar Arkeolog för en dag kl 13-15 på museet. Då kan barn i åldern 7-12 år träffa arkeologerna, leta föremål, prova kläder, tillverka smycken m m. Vi hoppas att det blir lika välbesökt som tidigare år. http://www.ostergotlandslansmuseum.se/program.html


Munkebodaruinen. Var det här Biskop Brask bodde?
2013 kommer att vara Biskop Brasks år. Han var den siste katolske biskopen i stiftet och tillträdde biskopsstolen för 500 år sedan. Just nu arbetar vi med slutfasen på en bok med blandade artiklar om biskopen och hans tid. Mailen går varm mellan vår redaktör och layoutare och oss artikelförfattare. Ännu saknas några enstaka bilder och sista artikelmanuset är utlovat att inkomma om en vecka. Boken ska enligt planerna gå till tryck i slutet av januari. I den kommer man att kunna läsa om hans bostäder, livet i exil, skolgången, mathållningen och mycket annat spännande.

När jag ändå är inne på det där med artiklar så måste jag givetvis berätta att arbetet med ett nytt nummer av Arkeologi i Östergötland är på gång. Tidskiften, som vi ger ut tillsammans med våra kollegor på Riksantikvarieämbetet UV Öst, kommer med ett nytt fullmatat nummer med spännande artiklar om stort och smått någon gång i sommar. Kanske kommer Brasken med på ett hörn där också. Hos våra kollegor på UV arbetas det också för fullt med slutfasen på en bok om Skänninge där jag bidrar med en artikel om ett 1000 år gammalt mässingsgjuteri. En populär kortversion av den artikeln kan ni förresten läsa i förra numret av Arkeologi i Östergötland, under rubriken Medeltida blingbling made in Skänninge.


Grävning i Kanalgatan i Söderköping.

Det är inte bara grävande och skrivande som är på gång under 2013. Anders och Lars fortsätter med natur- & kulturvandringarna till våren. De nya vandringarna började planeras redan i höstas. Givetvis blir det också en Arkeologidag som vanligt i slutet av augusti. Till sist men inte minst får vi en ny museichef, Olof Hermelin, som vi givetvis vill passa på att hälsa välkommen. Han tillträder om bara några dagar och vi hoppas att han ska trivas hos oss.

Arkeologerna på museet önskar alla ett Gott Nytt År
 
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

onsdag 19 december 2012

Nu är det ljus här i vårt hus...

 
Ljusstake av keramik kopia av en medel-
tida ljusstake av keramik som hittades
vid undersökningar i Köpenhamn. I
museets samlingar finns fragment av
keramikljusstakar.
Julen närmar sig med stormsteg och därmed julledigheten. Innan vi arkeologer går hem och proppar i oss av julbordens läckerheter tänkte jag passa på att visa några föremål ur museets samlingar.

Ljuskällorna i bostäderna under förhistorien och medeltiden var sparsamma. Rummen lystes upp av skenet från eldstaden, ibland med hjälp av tyrvedsbloss, oljelampor och talgljus. Fönstren var, om de överhuvudtaget fanns, små och släppte inte igenom särskilt mycket ljus. Endast de rikare hade under medeltiden glasrutor, enklare folk fick nöja sig med rutor gjorda av djurens urinblåsor.

Ljushållare och ljusstakar fanns i många olika modeller och material. I museets samlingar har vi allt från enkla smidda blosshållare till silverkandelabrar. De sistnämnda är förstås inget som grävts upp av oss arkeologer men vi har genom åren hittat en hel del enklare ljus- och blosshållare vid våra undersökningar.
 
 

Från en undersökning som gjordes på 1960-talet kommer en smidd ljushållare av järn. Den hittades i kvarteret Ambrosia i Linköping. Där fanns under medeltiden ett stenhus, en badstuga och en systuga. Förutom ljushållare så hittades bl a tappkranar till öl- och vintunnor och synålar. Kanske var det en sömmerska eller skräddare som utförde sitt arbete i skenet av ett talgljus fastsatt i ”vår” ljushållare.



När Norrköpings kommun bytte avloppsledningar i Dalsgatan i början av 1990-talet dök en liten sotig och svartbränd keramikdosa upp i kulturlagren. Efter lite funderande och en välbehövlig rengöring av föremålet kunde vi konstatera att det var en liten oljelampa av keramik. Det kunde genom sin placering i kulturlagren dateras till 1600-talet.

Vill ni se fler ljusstakar från Östergötland kan ni söka i museets samlingar på nätet http://sofie.ostergotlandslansmuseum.se/ eller i Historiska museets samlingar där det bl a finns fina ljusstakar från Vreta kloster http://mis.historiska.se/mis/sok/sok.asp

I museets butik kan man köpa denna stumpastake som är en kopia av en ljusstake från museets samlingar. Kanske ett julklappstips. http://www.ostergotlandslansmuseum.se/butiken.html


En riktigt God Jul önskar museets arkeologer genom
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

söndag 16 december 2012

Inte alla utgrävningar planeras...

Där satt jag i lugnet inne på kontoret i fredags eftermiddag. Ute hade mörkret fallit och inne var det bara några småsaker som skulle klaras av innan det var dags att gå hem för helgen. Då brakar det loss. Först kommer kollegan in och pratar om en vattenläcka mitt i stan. Jag muttrade nog bara lite frånvarande och bad henne kolla vad det handlade om. En stund senare var hon tillbaka med rosiga kinder, frostnupen nästipp och ett mindre uppskattat meddelande.

Vattenläckan var i Storgatan, i det medeltida stadsområdet, alldeles intill S:t Larskyrkans tidigmedeltida kyrkogård. Schaktet var uppgrävt och det fanns kulturlager och diverse saker (kanske ben) som stack ut ur schaktväggarna. Själv var hon upptagen den kvällen. Jag slängde en blick mot min andra medeltidskollegas rum i en from förhoppning om att han skulle vara kvar men där var det tomt och släckt. Bara att bita i det sura äpplet. Dags att samla ihop lämplig utrustning och sedan snabbt hem och byta till varma arbetskläder, rejäla gummistövlar och pannlampa.

Nog fanns det bevarade kulturlager nere i schaktet. De trevliga killarna från Tekniska Verken hade en pump igång och grusade upp schaktbotten så gummistövlarna knappt behövdes. Det var turligt nog inga gravar stack ut ur schaktväggarna. Istället var det en risbädd vars kvistar först såg ut som skelettdelar i mörkret. Risbädden kan vara rester efter en tvärgränd som varit placerad inne i det medeltida kvarter som Storgatan drogs fram över på 1600-talet. Imorgon får jag ta tag i pappersexercisen för ärendet och samtidigt ska jag tolka de kråkfötter jag krafsat ner på ritningen. Varken ritningar eller beskrivningar blir särskilt vackra i mörker, lätt snöfall och tio minusgrader. Men jag fick njuta av Linköpings julbelysning ur en lite annorlunda vinkel.

Pinnarna som sticker ut ur schaktväggen är rester efter en
risbädd som kanske varit underlag för en tvärgränd

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

Vill ni se bilder på den tillfälliga forsen i centrala Linköping är det bara att följa länken:
http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/storvattenlacka-i-city-6254329-artikel.aspx

lördag 8 december 2012

Kungens stallgård vid Linköpings slott

Nu täcker snön våra fornlämningar och vi arkeologer sitter på kontoret och skriver rapporter och planerar för 2013. Tidigare i höstas var jag ute på en pytteliten undersökning söder om slottsträdgården i Linköping. Där skulle det schaktas för teleledningar och då gjorde vi en arkeologisk förundersökning av ett 11 meter långt schakt. I schaktet fanns ett lager bränt trä som anslöt till en syllsten. Troligen är det rester efter en byggnad. Intill fanns stenar, tegel och murbruk. Murbrukets utseende antyder att byggnaden ska dateras till sent 1500-tal. Det var på den tiden då kung Johan III bl a lät bygga slottets södra flygel.

Utsnitt ur 1651 års stadskarta över Linköping (Lantmäteristyrelsen
Akt D64-1:3) som visar slottet med Stallgård och Konungsgård.

De historiska kartorna är ovanligt utförliga när det gäller bebyggelsen på Yttre borggården. Ett stort antal byggnader finns inritade på kartorna och vi kan anta att de som avbildadas faktiskt representerar huvuddelen av byggnaderna på platsen. Sannolikt fanns det dock en del mindre uthus och skjul som inte kom med på kartorna.








Den äldsta stadskartan från år 1651 visar att den Yttre borggåden var uppdelad i en Stallgård och en Konungsgård. Strax intill mitt lilla schakt, som låg i den nordvästra delen av Stallgården, fanns två byggnader; Trädgårdsstugan och en smedja. Övriga byggnader på Stallgården var enligt kartan stallbyggnader. Förmodligen fanns det stall både för hästar och andra kreatur på platsen.

Utsnitt ur 1750 års karta över Linköpings slott (Lantmäteristyrelsen
Akt D64-1:21) som visar slottet med Yttre borggården. Lägg märke
till de fina portarna.




























Genom kartorna kan vi följa de förändringar som skett på platsen under de senaste 360 åren. Gamla byggnader försvinner och nya kommer till. På 1750 års karta har trädgårdsmästaren fått en stuga inne i slottsträdgården och stallbyggnaden utmed Storgatan är borta. Även staketet och bebyggelsen mellan Stallgården och Konungsgården försvinner före 1750.

På kartorna från 1651 och 1750 har lantmätaren ritat in staket och ett antal portar som leder in till Yttre borggården och slottsträdgården. Portarnas placering har dock förändrats på de 100 år som skiljer kartorna åt. Det visar att den förändrade bebyggelsen även inneburit nya rörelsemönster inom området. Drygt hundra år senare, på stadskartan från år 1854, har den forna Stallgården helt försvunnit. Den är ersatt med den park som finns där än idag, snart 160 år senare.

Utsnitt ur 1854 års karta över Linköping (Lantmäteristyrelsen
Akt D64-1:34) som visar slottet med Yttre borggården och den
nya parken.
Vill du se fler kartor från Linköping? Följ länkarna nedan

http://www.lantmateriet.se/Kartor-och-geografisk-information/Historiska-kartor/

http://www.linkoping.se/sv/Kultur-fritid/Linkopings-stadsbibliotek/Lokalhistoria-i-digitala-bilder/


Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

tisdag 4 december 2012

Ny årsbok från museet

Nu är museets årsbok för 2012 på gång. Idag kom första boklådan från tryckeriet. Vi fick den bara några timmar innan boken skulle visas upp för pressen så det var lite nervöst men nu är den här. Resten av leveransen väntas på måndag men redan ikväll kan ni kanske se den skymta förbi på TV4.


Årsbokens namn är Troll, bröllop och jul och handlar om östgötska traditioner och folktro. Här kan man läsa om traditioner knutna till våra stora högtider som jul, påsk och midsommar. Vi får lära oss hur man firade bröllop och hur julfirandet gick till på Löfstad slott. I Gusum lever fortfarande den medeltida traditionen med knutgubbar kvar.

Ebbe Schön tar oss med till tomtarnas värld och vi får följa Anders Persson till Helvetets port. Ingrid Gustin berättar om en kvinna med makt ute på östgötaslätten - Ingrid Ylva.


Jag själv låter läsaren stifta närmare bekantskap med figurer som prins Lönevål, Kättil Okristen och jätten Bule. Kättil berättade jag förresten om här på vår blogg tidigt i våras. Nu kan ni läsa mer om honom och de andra i boken.


En artikel med rubriken Ut med det gamla och in med det nya bygger på intervjuer med ungdomar där de får berätta om dagens traditioner och folktro. En annan berättar om en trolldomsprocess i Finspång på 1600-talet. Här finns med andra ord litet av varje för alla smakriktningar. Kanske en lämplig julklapp som ni snart kan köpa i museets butik.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

fredag 23 november 2012

Biskop Brask intar museet på lördag

Nästa år är det jämnt 500 år sedan Linköpings stifts siste katolske biskop tillträdde sitt ämbete och nu ska han firas. Det kommer att ske under hela 2013 med bl a föreläsningar, utflykter till biskopens gods, utställningar, middagar och en resa i Braskens fotspår till Polen. Vi är många inblandade i planeringen. Det är museer, stiftet och ideella föreningar som arbetar tillsammans. Själv har jag hamnat i redaktionskommittén för den Brask-bok med många spännande artiklar som ges ut av Stiftshistoriska sällskapet i Linköpings stift.

Den ring som kallas Braskens ring och som han enligt traditionen kastade
i ett gruvhål i Åtvidaberg när han flydde ur landet. Ringen, som är av
guld, kan dateras till 1600-talet och kan m a o inte ha tillhört Hans Brask.

Hans Brask, som kanske mest är känd för traditionen om Brasklappen, hade en gedigen internationell utbildning och en lång karriär bakom sig när han tillträdde ämbetet som biskop i Linköping år 1513. Han var son till Linköpings borgmästare. Skolgången inleddes i Skara och fortsatte sedan i Greifswald och Rostock för att avslutas 1504 då han blir doktor i kanonisk rätt i Rom. Han var kansler åt biskop Henrik Tidemansson, domprost i Linköping och skötte stiftet åt biskop Hemming Gadh innan han själv blev biskop.

Brask kom som biskop på kant med kung Gustav I (Vasa) och år 1527 flydde han till Polen i samband med en visitationsresa till Gotland. Redan innan detta skedde hade Gustav Vasa lagt beslag på hans gård Munkeboda/Noor vid Norsholm. När flykten var ett faktum konfiskerades den befästa biskopsgården i Linköping och kom därmed att förvandlas till Linköpings slott.

Hans Brask var politiker, godsägare, domare, andlig ledare och patriot. Han var en industriman som drev koppargruva i Åtvidaberg, saltsjuderi i Rönö, pappersbruk i Tannefors och tryckeri i Söderköping. Han hade t o m planer för en kanal förbi Norsholm ner till Söderköping – en medeltida Göta kanal.

Som en smygstart på Brask-jubiléet blir det ett halvdagsseminarium på Östergötlands museum redan imorgon, lördag 24 november. Då föreläser Fil dr Per Stobaeus, professorerna Kjell O Lejon och Magnus Nyman samt doktorand Erik Petersson mellan 13.00 och 16.00.

Brask-jubiléet har en egen hemsida med ett kalendarium mycket mer att läsa

Jubiléet presenteras även på Kulturarvsdagen på museet 29 november

Hela lördagens program finns nedan.
Väl mött
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie


onsdag 21 november 2012

Ett ovanligt fynd från Söderköping

Just nu grävs det för fullt i Söderköping. Fjärrvärmeledningar ska dras fram längs flera olika sträckningar i den gamla staden och som alltid måste vi - "dom där arkeologerna" - vara med. Behovet av arkeologisk övervakning vid dessa jobb visar sig gång på gång då nya ledtrådar till stadens medeltida utformning och utveckling tittar fram ur jorden. Förutom mängden välbevarade hus, gator och andra konstruktioner så samlas det även in en mängd fynd och ibland visar de sig vara särskilt intressanta, som i det här fallet.

Det aktuella området utmed Kanalgatan i Söderköping
Under en veckas tid har det schaktats utmed Kanalgatan. Längs huvudschaktet i gatan finns nästan inga äldre bevarade lager eller gator då man här tidigare grävt ner ett flertal ledningar. Utifrån dessa äldre ledningsdragningar, som övervakades arkeologiskt, vet vi att Kanalgatan har en medeltida sträckning och att välbevarade gator i trä och sten låg i upp till fem lager ovanpå varandra.

Förutom huvudschaktet så har även mindre sidoschakt grävts in på de intilliggande tomterna inför framtida fjärrvärmeanslutningar. Dessa tomter har inte varit bebyggda under lång tid och i marken döljer sig  lämningar efter medeltida gårdar.

I alla de tre sidoschakt som hittills grävts har rester efter medeltida timmerbyggnader kommit fram. Timret har visat sig vara lite sämre bevarat än på många andra håll i staden, där man ibland måste använda motorsåg för att kunna gräva djupare.

I ett av sidoschakten, in i kvarteret Von Platen, påträffades denna timmerkonstruktion som troligen utgör ett medeltida hus.
Bilden här ovan visar hur det kan se ut. Schaktet är knappt två kvadratmeter stort men lyckas ändå innehålla delar av en byggnad från medeltiden med flera konstruktionsdetaljer. Att bygganden är från medeltiden och dessutom troligen är ett bostadshus visar fynden som består av flera skärvor hushållskeramik (stengods CII:1-CII:2), delar av en kam i horn och en stor mängd matavfall i form av djurben. Men det intressantaste fyndet kan anas i schaktets nedre vänstra hörn.

Utmed det som troligen utgjort husets fasad mot medeltidens Kanalgata låg ett metallföremål som vid en första anblick tycktes vara av järn men vid närmare granskning visade sig vara en bronslegering. När föremålet lyftes från sin ursprungliga plats framgick det att detta var en, till synes, oskadad stigbygel.



Medeltida stigbyglar har, vid min hittills hastiga materialgenomgång, visat sig vara ovanliga fynd i Sverige. Ännu ovanligare är att de går att datera utifrån intilliggande fynd vilket i det här fallet är möjligt då keramik och kam tyder på en datering till senare delen av medeltiden, cirka 1400-talet. Stigbygeln ska nu skickas iväg på röntgning och kon-servering och inom en snar framtid kan ännu ett fint fynd läggas till Söderköpings rika historia.

Nu fortsätter fjärrvärmegrävningarna i några veckor till och kanske får jag tillfälle att återkomma med något mer fynd från den "svarta jorden" i Söderköping.

Mats Magnusson
Antikvarie

tisdag 13 november 2012

Vad gör vi på Kulturarv Östergötland?

Kulturarv Östergötland arbetar för att bevara och tillgängliggöra östgötskt kulturarv och fungerar som en mötesplats för alla som är intresserade av Östergötlands historia! Så kan man kort beskriva nätverket Kulturarv Östergötland. Arbetsuppgifterna är alltså närmast oändliga och sker på många olika plan.

 Hjärtat i verksamheten är hemsidan: www.kulturarvostergotland.se, en virtuell mötesplats som fungerar som ingång till östgötskt kulturarv. Alla nyfikna kan söka i databaser, bland organisationer och ämnen. På förstasidan lyfter vi fram nyheter och den första varje månad beskrivs ett föremål, en person eller till exempel en bild ur Östergötlands rika och mångfacetterade historia. Nu i november berättar vi om skräddarmästare Holms verktyg i Månadens föremål och Månadens film tar oss till Åtvidaberg 1966.  

Månadens föremål. Skräddarmästare Holms verktyg.
Foto: Eva Lundblad, Östergötlands museum

Två gånger om året anordnar vi Kulturarv Östergötlands Kulturarvsdag. Och nu är det snart dags igen! Den 29 november träffas vi på Östergötlands museum under en heldag och får oss en dos kulturarv till livs. Kulturarvsdagen innehåller miniföredrag som denna gång tar upp allt från Braskjubileet, Malexanders hembygdsförenings arbete på nätet och ett bloggprojekt med mellanstadieelever, till hur Länsstyrelsen gjort informationsfilmer om Svaneholms borg och Öna. En längre föreläsning kommer att handla om hur kulturarvsbegreppet används som propaganda och hur vi kan förhålla oss till det. Inbjudan till Kulturarvsdagen hittar du här: http://www.kulturarvostergotland.se/img/2012/10/23/1741731.pdf


I våras var Kulturarvsdagen i Motala. Visning av Lokverkstan.
Foto: Kulturarv Östergötland

Är ni nyfikna på Kulturarv Östergötlands verksamhet så finns det ett Nyhetsbrev att prenumerera på och det går förstås att gilla oss på Facebook!

Tova Sylvan
Gästbloggare och Tf verksamhetssamordnare Kulturarv Östergötland


måndag 29 oktober 2012

Vad är det för hus vi hittat bakom Frimis?

Nu är det bara ett par dagar kvar av vår utgrävning på Frimis parkering. Just nu letar vi efter de båda nyupptäckta husens nordväggar. De finns förhoppningsvis på de ytor som vi inte kunnat undersöka tidigare. Samtidigt som vi gräver det sista funderar vi på vad det egentligen är som vi har hittat där under parkeringens asfalt, i ett område där de historiska kartorna bara visar åkermark. Två stora byggnader som sannolikt varit byggda av timmer på de stengrunder vi undersökt. Stengrundernas olika utseende kan tyda på att byggnaderna inte är uppförda samtidigt.

Karta från år 1639 dom visar salpeterbruket, Lantmäteristyrelsens arkiv akt D64-1:1
 
Vi har under grävningens gång spekulerat över om de kan ha att göra med salpeterbruket som låg lite längre norrut - på andra sidan nuvarande Vasavägen. Bruket finns markerat på en karta från 1639 och själv undersökte jag en liten bit av det för åtta år sedan. Nu är ju våra grunder troligen drygt hundra år yngre än kartans salpeterbruk, men vi vet inte hur länge verksamheten vid bruket pågick.

Grunden till det senast påträffade huset.

Idag fick vi ett nytt uppslag på samma tema. Vi fick besök av stadsantikvarie Gunnar Elfström som hade gjort ett arkivfynd. I Linköpings Bladet från åren 1814 och 1815 finns kungörelser om att en salpeterlada uppförts "wid staden". Kan det vara så att en av våra grunder är salpeterladan som placerats intill det område där man tillverkade salpeter vid mitten av 1600-talet och som kallades Sältingen?

Vi forskar vidare och hoppas att vi hittar svaret på vad våra byggnader använts till.
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

onsdag 24 oktober 2012

...och bredvid huset fanns en brunn



Ett par meter öster om vår nyfunna husgrund, som jag berättade om igår, fanns en stensamling som vi nu har undersökt. Den bjöd oss på en ordentlig överraskning. Först trodde vi att det var en gammal igenfylld planteringsgrop. Roger kämpade på med att bända upp stenar ur gropens fyllning och när den blev allt djupare började vi skoja om att det nog var en brunn han hade gett sig i kast med. Efter timmar av både grävning för hand och schaktning med maskin vet vi nu att det faktiskt är en brunn som vi hittat.

Nu har vi nått botten. Brunnen är grävd drygt två meter ner genom leran och smalnar av mot botten. Längst ner trycker redan vattnet upp. Det finns inga säkra spår efter någon träskoning. Kanske har den aldrig haft någon. Det fanns dock lite trävirke, bland annat bitar av stockar, i brunnens fyllning. När brunnen en gång i tiden fylldes igen kastade man ner stora stenar, klumpar av murbruk och jord. I fyllningen fanns dessutom bitar av något vi tror är en vattenränna av fint bearbetad kalksten.








Vi har hittat påtagligt lite hushållsavfall i brunnen, endast lite ben. Det kan tyda på att brunnen och den intilliggande bebyggelsen inte fungerat som bostäder utan istället haft en annan funktion. Kanske det varit magasin, någon form av verkstäder eller ladugårdar. Om det handlar om djurhållning så har det givetvis behövts en brunn eller ett vattenhål i närheten för att förse djuren med vatten.











Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
Husgrunden med brunnsgropen uppe till höger i bild

tisdag 23 oktober 2012

Ännu en husgrund under Frimis parkering

Efter två dagars arbete på den östra halvan av parkeringen bakom Frimurarehotellet har vi upptäckt ännu en husgrund. Det är den tredje i ordningen på den här undersökningen och den andra som inte alls var känd sedan tidigare. Först trodde vi att det var skolhusets östra flygel som vi stött på. Den västra flygeln uppe vid Klostergatan, hittade vi redan på undersökningens första dag, för snart tre veckor sedan. Men den nya grunden verkade inte stämma med hur den östra flygeln varit placerad enligt kartorna från andra hälften av 1800-talet. Den låg både för långt ifrån S:t Larsgatan och för långt åt norr.


I dag på morgonen kunde vi konstatera att det definitivt inte var flygelbyggnaden från mitten av 1800-talet som vi hade hittat. Vi fick fram ett hörn som visade att husgrunden fortsatte åt väster, in mot parkeringens mitt. Det vi såg i vårt schakt var alltså husets sydöstra hörn. Direkt över husgrunden ligger ett lager med lösa stenar och murbruk. Lagret har troligen kommit på plats när byggnaden revs. Fynd av skaft till kritpipor pekar på att rivningen skedde någon gång under 1700-talet eller senast i början av 1800-talet. I raseringslagret finns dessutom små bitar av färgad puts som kanske kan ge oss en idé om byggnadens färg.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

söndag 21 oktober 2012

Ett stort hus under Frimis parkering

Nu har vi undersökt halva parkeringsytan bakom Frimurarehotellet. I fredags fick vår grävmaskinist arbeta utan oss arkeologer. Han har fyllt igen schakten och inne på museet har fynden tvättats. Nu ska vi ta tag i den andra halvan av parkeringen, den som sträcker sig ner till S:t Larsgatan. På måndag morgon börjar vi riva bort asfalten.

Under veckan som gått har vi hittat grunden till ett rejält stort hus. Hittills har vi lyckats hitta tre av väggarna och då kan vi konstatera att byggnaden varit drygt 14 meter bred (öst-väst). Byggnadens längd (nord-syd) har varit mer är 14 meter. Hur lång den har varit får vi veta om vi hittar den norra väggen. Tyvärr är risken stor att den försvunnit i och med att Frimurarehotellet uppfördes och dess trädgård anlades på 1910-talet.

Byggndens grund består av gråsten och är ca 1,5 meter bred. Trots grundens bredd finns det inget som tyder på att det har varit ett stenhus som vilat på den. Troligen rör det sig om en hög, timrad ekonomibyggnad. Kanske ett magasin. Ett fragmentariskt kullerstensgolv finns bevarat i byggnadens södra del och ett stråk med trasigt tegel antyder att det kan ha funnits en enkel mellanvägg uppförd i korsvirkesteknik.

Andreas gräver invid kullerstensgolvet. I bakgrunden syns byggnadens östra grundmur
och till vänster om Andreas skymtar tegel från det som kan ha varit en mellanvägg.

Ännu så länge har vi ingen säker datering på byggnaden. Den finns inte med på någon av alla de historiska kartor som finns över området. Vi har funderat på om den kan ha någon koppling till salpeterbruket som låg strax norr om nuvarande Vasavägen.

Byggnaden var dock inte först på platsen utan djupare ner finns en snutt av en stenläggning och där intill en bränd yta med några små slaggklumpar. Kanske är det spår efter en verkstad som funnits där under medeltiden och som de som uppförde den stora byggnaden nästan lyckades radera.

I förgrunden syns en bit av den västra grundmuren och i bakgrunden,
alldeles nedanför asfaltskanten kan den östra grundmuren anas.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

tisdag 16 oktober 2012

Gammal som gatan är vägen bakom Frimis


Den arkeologiska undersökningen på parkeringen bakom Frimurarehotellet rullar på och nu är den sydvästra fjärdedelen färdigundersökt. Idag på eftermiddagen började vår grävmaskinist att fylla igen schakten i denna del och det är dags att presentera en av de anläggningar som vi hittade där.

Inklämd mellan diverse moderna ledningsschakt och undersökningsområdets södra begränsning fanns resterna av en stenläggning. Den dök upp under de kultur- och odlingslager som finns över stora delar av undersökningsområdet.







Stenläggningen bestod av ett lager med knytnävstora stenar. Vi vet inte hur bred eller lång den ursprungligen har varit. Då vi inte hittade några föremål som kan hjälpa oss att datera stenläggningen kan vi ännu så länge bara gissa hur gammal den är. Den bör åtminstone vara äldre än den äldsta kartan som visar hur området såg ut år 1639. Ett kolprov kommer förhoppningsvis att ge oss en närmare datering.


Vår arbetshypotes just nu är att stenläggningen är en bit av en medeltida eller möjligen förhistorisk väg. Den kan ha fungerat som den nuvarande Klostergatans föregångare eller som en brukningsväg ut på åkermarken. Klostergatan som tidigare kallades för Gamla Stångsgatan har funnits sedan 1200-talet. Närmare Linköpings centrum, strax norr om Ågatan, har den undersökts och där bestod den av ett kalkflislager ovanpå en risbädd och var försedd med rejäla kantstenar. Vår lilla vägstump saknar helt spår av någon markerad begränsning längs sidorna och har inte heller någon underbyggnad av ris.


Fotot från undersökningarna i kvarteret Brevduvan 1987-1989, visar hur Gamla Stångsgatan såg ut på 1200-talet.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

onsdag 10 oktober 2012

Spår efter Frimis trädgård


Efter att Frimurarehotellet uppförts under åren 1910-1912 anlades en vacker trädgård med en servering. Här fanns träd, blommor, en damm och en scen. Gamla foton från museets arkiv visar hur det såg ut en gång för snart 100 år sedan. Givetvis har allt detta satt sina spår i marken. En del av lämningarna vi hittar vid vår undersökning på den plats som på 2000-talet är Frimis parkering, har hört till trädgårdsanläggningen. Till dessa lämningar hör sannolikt en smal stenläggning som vi kunnat följa på en längre sträcka. Andra spår från trädgården är olika gropar och stolphål. De gamla bilderna hjälper oss att lista ut vilka lämningar som hör hemma i trädgården.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

söndag 7 oktober 2012

Nu gräver vi bakom Frimis

I torsdags satte vi grävskopan i backen på parkeringen bakom Frimurarehotellet i Linköping. Här genomför vi nu en arkeologisk undersökning, eftersom det finns planer på att bebygga tomten. Sammanlagt är det en drygt 3000 m² stor yta som ska undersökas under oktober månad.


Utgrävningen sker strax norr om Linköpings medeltida stadsområde (RAÄ 153), alldeles intill Klostergatan, vars föregångare Gamla Stångsgatan, redan på 1200-talet var en av stadens viktigaste vägar. Den ledde från stadskärnan ut till Stångebro och därifrån vidare mot Norrköping och Stockholm. Delar av området ingick under 1600- och 1700-talen i stadens åkrar under benämningen Övre Stigslyckan. Norr om vår utgrävning, låg ängen stora Sältingen där det fanns ett salpeterbruk vid mitten av 1600-talet.

Vid en arkeologisk utredning, som genomfördes på parkeringen 1995, hittades kultur- och odlingslager samt diverse äldre gropar. I ett av provschakten som grävdes då fanns spår efter en byggnad som stått på en enkel syllstensgrund. Det finns ingen känd bebyggelse som stämmer överens med byggnadens placering och det gick inte heller att avgöra dess ålder eller funktion vid utredningen.

Efter våra första två arbetsdagar i fält har vi hittat grunden till den flygelbyggnad som uppfördes på mot Klostergatan vid mitten av 1800-talet. Grunden är grävd genom mörka kulturlager som vi nu ska börja undersöka. Nu hoppas vi att lagren ska berätta vad området nämast staden användes till under medeltiden och fram till 1700-talet.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

torsdag 4 oktober 2012

Brunnsgrävare, släpphänta pigor och törstiga tjänare

Under en tid har bloggens läsare kunnat följa våra undersökningar av torngrunden i Linköpings slottsträdgård och flera gånger har jag nämnt brunnen och brunnsrummet i det äldsta kalkstenshuset. Nu, när utgrävningen i fält är avslutad, tänkte jag passa på att berätta lite om brunnen som finns där, på andra sidan väggen.

När det första stenhuset, som nu ingår i slottets huvudlänga, skulle byggas vid mitten av 1100-talet startade hela bygget med att en sex meter djup brunn grävdes och stensattes. Vi kan väl bara gissa hur det kändes att stå där nere och gräva på brunnens botten. Att se när vattnet började tränga fram och höra rasslet av grus som rasade ner från lager högre upp. När brunnen var klar fortsatte man att mura upp husets sydvästra hörn rakt ovanpå brunnskanten.
 
 
 
Brunnen användes troligen i drygt 200 år, När när en brand drabbade biskopens gård på 1380-talet tycks den ha kommit ur bruk. Åtminstone rensades den inte upp utan istället fylldes den igen. Kanske hade den då redan ersatts av en annan brunn vars placering vi inte känner till. Tornet, vars grund vi undersökte, återuppbyggdes inte heller efter branden. Tiden gick och brunnen hade glömts bort när den återupptäcktes och tömdes på 1700-talet. När brunnen hade tömts bestämde man sig för att passa på att gräva om den. Kanske gav den inte vatten på det gamla medeltida djupet. Idag är den drygt tolv meter djup och ger ett gott dricksvatten. När brunnen fördjupades försvann alla saker som tappats i brunnen under medeltiden. Istället började 1800-talets människor att tappa och kasta saker i brunnen.
 
Under våren 2001 hade vi möjlighet att tömma brunnen på nytt och många spännande föremål kom upp till ytan. Här fanns fullt med skräp från landhövdingens hushåll på 1800-talet. I bottenslammet hittades ett stort antal buteljer som hade innehållit öl, vin, champagne och konjak. Många hade fått halsen avslagen och vi funderade först på om det rörde sig om sabrering, d v s att man öppnat flaskorna med sabel. Det visade sig dock att det var betydligt mindre glamoröst. Troligen har någon törstig person helt enkelt knyckt en butelj i den intilliggande mat- och vinkällaren, slagit av flaskhalsen för att snabbt komma åt innehållet och därefter kastat bevismaterialet i brunnen.
 

I brunnen hittade vi också en damhatt. Kan det vara pigan som gjort sig söndagsfin och sedan råkat tappa hatten? Där fanns även en vattenspann av trä och block och talja som använts när vattnet skulle hissas upp, skärvor av tallrikar, utnötta skor och en potta med innehåll(!). Golvläggarna på slottet har lämnat efter sig både golvplattor av kalksten och en s k jungfru, som användes för att dunka plattorna på plats. Mynten som hittades i bottenslammet kan dateras till perioden 1830-1992. Några kanske har kastats ner som önskemynt. Som en detalj kan tilläggas att ett första vattenprov som togs i brunnen innan tömningen 2001 visade att den trots allt skräp även då hade tjänligt dricksvatten.
 
 
Jag avslutar med en bild på ett föremål som vi inte lyckats lista ut vad det är. Är det kanske någon läsare som kan berätta vad det är för något vi hittat?
 
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie
 
 

tisdag 2 oktober 2012

Linköpings historia finns på nätet

Ikväll, d v s tisdag den 2 oktober, berättar arkeolog Eva Modén om historieboken på nätet där nyfikna kan botanisera i Linköpings historia. Föreläsningen hålls i Wallenbergsalen på museet kl 18.30 och det är fri entré.

På hemsidan www.linkopingshistoria.se finns texter, bilder och kartor som berättar om Linköpings historia från istiden och fram till våra dagar. Det är en spännande och lättillgänglig version av historien. Här presenteras dessutom en hel del ny kunskap som ”grävts fram” av arkeologer och historiker under de senare åren. En del av den nya kunskapen har ännu inte hunnit publiceras men är nu tillgänglig för alla historieintresserade.

Vill du veta något om bronsåldern i Linköpings innerstad eller om Bonnkapälle? Genom enkla knapptryckningar kan du hoppa runt mellan olika tidsepoker. Här finns alla tider och en mängd olika företeelser. Kloster och birgittinska textilier blandas med nöjeslivet på 1950-talet, sanitära olägenheter på 1700-talet och kända Linköpingsprofiler som Isidor Kjellberg och Tage Danielsson. Du kan fördjupa dig i ämnen som till exempel Flygstaden Linköping, Linköpings medeltida stift och Majkarnevalen. Eller varför inte snoka runt bland de klickbara bilderna i tidsflödet.

Hemsidan har producerats i ett samarbete mellan Linköpings Universitet, Östergötlands museum, Slotts- och domkyrkomuseet och Gamla Linköping. Arbetet har finansierats av Westman-Wernerska stiftelsen som förvaltas av Linköpings kommun. 

Glöm inte att titta in på hemsidan!

 Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

torsdag 20 september 2012

En sista överraskning från torngrunden?

Förra veckan avslutade vi vår undersökning av torngrunden i slottsträdgården i Linköping. Murarna och de kulturlager som vi sparade har täckts in med markduk och nästan alla uppgrävda massor är tillbaka i schaktet. Det enda som sparats ovan jord är en stor hög med gråstenar som kanske kan komma till användning senare.


Vårt fältarbete avslutades med fyndtvätt. Vi har burit ner fem hinkar med välfyllda fyndpåsar till museet och nu när allt är tvättat har vi fått lite mer överblick över vad vi faktiskt har hittat i de olika lagren. Den största mängden fynd har varit djurben. Vi har givetvis hittat ben från de vanliga matdjuren som får/get, nötkreatur och svin. Bland benen finns också en hel del fågelben av olika storlekar, liksom ben och fjäll från olika fisksorter. Många av benen är spjälkade för att man har velat komma åt märgen och en hel del ben kommer från köttfattiga delar på djuren. Det senare antyder att man slaktat djur och styckat kött i närheten. Det är kanske inte så konstigt att vi hittat så mycket ben. Slottets äldsta kök ligger ju på andra sidan väggen, i det äldsta kalkstenshuset från mitten av 1100-talet. Det köket ersattes mot slutet av 1400-talet av det kök som brukar kallas Braskens kök efter biskop Hans Brask och det finns på bottenvåningen i slottets sydvästra hörn.


När kollegan Eva tvättade fynd och jag själv var djupt försjunken i den slutredovisningsblankett som ska fyllas i efter varje arkeologisk undersökning hörde jag ett rop: - Men Lotta! Har du hittat förhistorisk keramik? Eva hade nått den fyndpåse där jag bl a lagt i en liten skärva av något som kunde vara keramik men den var så smutsig att det lika gärna kunde var en dåligt bränd tegelflisa. Jag tyckte väl att vi skulle se vad det var när den tvättats och så tänkte jag inte mer på det. Nu visade det sig att det faktiskt var en keramikskärva. Med hjälp från keramikexperten Ole Stilborg på SKEA vet vi nu att det är en skärva av ett, troligen lokalt producerat, enkelt hushållskärl. Den här typen av keramik användes under vikingatiden och ända in på 1100-talet. Skärvan hör kanske till den alla första tiden på biskopsgården i Linköping. Den hittades i en av groparna under torngrunden.

Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie

måndag 17 september 2012

Arkeologiböcker på Östergötlands bokmässa

På lördag den 22/9 drar Östergötlands bokmässa igång. För första gången samlas östgötska bokförlag och författare för att möta sina läsare, med föredrag och bokstånd på en egen mässa!

Vi arkeologer är också med på ett hörn. Under åren har vi gett ut en hel del böcker genom Östergötlands museums förlag.

En mycket uppmärksammad bok har varit Döden som straff. Glömda gravar på galgbacken (red. Titti Fendin) som utkom år 2008. Boken tar sin utgångspunkt i den arkeologiska undersökningen år 2005 av de avrättades gravar på Vadstena medeltida galgbacke. Min kollega Emma Karlsson, historikern Annika Sandén och osteologen Caroline Arcini ger tillsammans en bild av det samhälle, där människor kunde straffas med döden på galgbacken.
Vi kommer också att presentera vår populärvetenskapliga tidskrift Arkeologi i Östergötland, som vi ger ut tillsammans med Riksantikvarieämbetet UV Öst. Ytterligare en bok som finns med från oss är Kallerstad. En gård bland många andra (red. Erika Räf). Boken är en populärt hållen beskrivning av en vanlig järnåldersgård utanför Linköping.

Plus flera andra arkeologiska titlar från oss förståss, och dessutom mycket mer från hela museiförlaget - så klart!


Välkomna till Linköpings stadsbibliotek lördagen den 22/9 kl 11 - 16!


Erika Räf, arkeolog

söndag 9 september 2012

Gropar under torngrunden

Nu närmar vi oss slutet på vår undersökning av torngrunden i slottsträdgården i Linköping. Ett par dagar i fält är kvar och de kommer till största delen att ägnas åt undersökning av de sista detaljerna och den kvarvarande dokumentationen.

Utbredningen av en äldre avfallsgrop ska undersökas, liksom djupet på en annan grop. Ritningarna av tornkällarens östra vägg ska kopplas samman med de ritningar av västra slottsfasaden som vi gjorde 1996. En ritning ska göras av tornets utsida för att dokumentera såväl fönstergluggen, som murens sockel och 1200-1300-talens marknivå. Poifiler genom golv- och byggnadslager inne i torngrunden ska ritas. Prover på murbruk och för 14C-analys ska samlas in. Sedan är det dags att packa ihop redskapen, återvända till museet och låta grävmaskinen göra sitt jobb med igenfyllningen. På museet väntar tvätt och registrering av fynden, blanketter som ska fyllas i och prover som ska sändas iväg.


Byggnadslagren under tornets golvnivåer har bjudit oss på några överraskningar. Vi hade förväntat oss att nedgrävningen för tornkällaren skulle innehålla ett lager byggnadsavfall från själva tornbygget men att alla äldre lämningar på platsen förstörts när den stora gropen för tornets källarvåning en gång grävdes. Nu har det visat sig att det finns kvar rester av en stor avfallsgrop, som fortsätter in under torngrundens norra vägg. Gropen kan genom sitt innehåll dateras till mitten eller andra hälften av 1200-talet. Den var grävd bara några meter från det äldsta kalkstenshuset, där slottets första kök fanns och det antyder att det funnits en köksdörr, som lett ut till till den köksträdgård som säkert fanns i trädgården. Det här är det första indirekta spåret efter en sådan dörr som vi funnit, eftersom att just den delen av kalkstenshusets vägg murades om på 1380-talet, vilket jag berättade om i min förra blogg.



Förutom den stora avfallsgropen har vi hittat ytterligare en grop. Denna kan sannolikt kopplas till själva tornbygget och är placerad i anslutning till och under den östra väggen, d v s den vägg som byggdes mot det äldsta kalkstenshuset. Vår arbetshypotes just nu är att gropen har ett samband med att man inför bygget undersökt behovet av eventuella förstäkningar av tornmuren, på det parti som vetter direkt mot brunnen inne i kalkstenshuset. Just här har man också förstärkt muren, dels genom att den grundlagts djupare, dels genom att den gjorts tjockare och sluttar in i källarrummet.



Att undersöka gropar kan innebära alldeles speciella problem. Avfallsgropen fortsatte in under tornmuren varför en del av undersökningen utfördes i framstupa position. Förstärkningsgropen var både djup och smal och resulterade i ett stort antal varierande arbetsställningar och flera spännande sätt att ta sig i och ur gropen. Även om bilderna kan se lite otäcka ut var det dock ingen risk för skador. Såväl murar som omgivande lager är mycket stabila.


 
 
 
 
Inför sista veckan i slottsträdgården
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie