torsdag 28 april 2011

Hemma igen efter två dar på Nordic TAG-konferens

Har kommit hem igen till vardagen efter två dagar på Nordic TAG-konferens i Kalmar. Alltid lika roligt att få träffa kollegor - några av dem hade jag inte sett på många år -  och riktigt få "nörda" ner sig i sina favoritämnen. Nordic TAG (där TAG står för Theoretical Archaeological Group) arrangeras denna gång av Linnéuniversitetet i Kalmar.  Årets tema är Multidisciplinarity, vilket kan översättas med både mångvetenskap och tvärvetenskap. Arkeologi är ju ett ämne som berör allt mänskligt handlade som på något sätt avsätter materiella spår. Ända från ämnets barndom har arkeologer tagit hjälp av alla möjliga andra vetenskaper, inom humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap. Det mest välkända naturvetenskapliga exemplet bör vara C14- dateringar av arkeologiska material; från humaniora kommer etnografiska beskrivningar som ligger till grund för tolkningar av förhistoriska människors handlande.
Själv höll jag, tillsammans med Eva Hjärthner-Holdar och Johan Ling i en session som hade den tjusiga titeln: "Interdisciplinary encounters and thought styles within archaeo-metallurgical research", och som handlade om arkeologiska lämningar av metallhantering, främst koppar och järn och hur olika experter inom så skiftande ämnen som keramik och mineralkemi tillsammans med arkeologerna kan få ökad kunskap om forna tiders metallhantering. Själv pratade jag om förhistoriskt blästbruk i Östergötland. Carina Bennerhag från Norrbottens museum berättade om en 2 200 år gammal järnframställningsplats, längs Norrbottenskusten, ca 3 mil från finska gränsen. Det är den första kända blästugnen i Sverige norr om Jämtlands län! (men förmodligen inte den sista!). Johan Åstrand från Smålands museum beskrev en undersökning av en medeltida blästplats i Göteryd, där bälgarna drevs med vattenkraft från en intilliggande å.
Johan Ling stod för ett MYCKET intressant föredrag. Han leder ett forskningsprojekt som diskuterar frågan huruvida kopparen, som användes till den nordiska bronsålderns föremål, verkligen var importerad eller om den kan ha brutits i Skandinavien. Koppar har vi ju faktiskt även här hemma! För att få svar på detta har han använt sig av jämförelser mellan blyisotopanalyser, dels från västsvenska bronsföremål, dels från kopparförekomster i Dalsland, Värmland och Småland, dels från flera olika europeiska kopparförekomster ute på kontinenten. Jämförelserna så här långt pekar på att kopparen i föremålen INTE kommer från svenska fyndigheterna. Snarare verkar södra Spanien vara den troliga kopparkällan! Att kopparen under bronsåldern troligen kommit "utomlands" ifrån har arkeologer trott länge, även om man har diskuterat VARIFRÅN i Europa.Nu lutar det åt att man har ännu mer handfasta bevis för importen, samt att man kan ringa in brytningsområdena bättre.
Som vanligt i arkeologi ger svaren upphov till mer frågor. Hur har kopparen kommit hit till Norden? Direkt eller genom mellanhänder? Och är det handelsskepp med koppar vi ser på hällristningarna?
Arkeologi är ett spännande ämne!

Erika Räf

onsdag 27 april 2011

Magi och murar vid grävning i Gryt

Idag har jag fått tillbringa dagen vid S:t Olofs kapell i Gryt. Det var fortsättningen på ett arbete som påbörjades i höstas men avbröts av snön. Nu var all snö borta. Solen sken och på kullen ovanför Gryts kyrka blommade orkideer. Det var Adam och Eva som lockats fram av solen.
I höstas grävde vi för dränering på kapellets södra och västra sida. Idag var det dags att ge sig på den östra sidan. S:t Olofs kapell består delvis av den rivna medeltidskyrkans sakristia och därmed även delar av kyrkans nordvägg. I höstas hittade vi en del av kyrkväggen i kapellets sydvästra hörn och nu hoppades jag att fortsättningen skulle dyka upp när schaktet rundade det sydöstra hörnet. Vi hade turen med oss och vi lyckades t o m fastställa hur långt åt öster kyrkan har sträckt sig.
Trots ett så bra resultat av några timmars ledningsschaktning var det faktiskt ett rostigt och trasigt föremål som var roligast att hitta. Bland grus, stenar och spridda skelettrester i schaktet hittades en sax. Genast spann fantasin igång. Vad gör en sax i kyrkogårdsjorden? Eggstål såsom saxar och knivar användes förr i tiden som magiska föremål. Man lade stål i vaggan för att skydda det odöpta barnet. Stål under tröskeln kunde hindra oknytt från att komma in i hus och ladugårdar. En sax på en kykogård kan ursprungligen ha legat i en kista - kanske för att skydda den döda, kanske för att förhindra att den döda gick igen.

Ann-Charlott Feldt, 1:e antikvarie


tisdag 5 april 2011

En ny årsbok har sett dagens ljus

För att par månader sedan hade Linköpings Stiftshistoriska sällskap sitt årsmöte. Där presenterades sällskapets första årsskrift - Årsbok 2010. Det är en trevlig liten skrift med artiklar som berör stiftet ur olika aspekter. Där kan du bl a läsa om donationsbrev till domkyrkan, sakral musik, lekkvinnorna vid Vadstena kloster och konserverade prästänkor. Givetvis finns även arkeologin representerad i form av en artikel om undersökningarna vid Appuna kyrka. En liten undersökning men med spännande fynd - 33 svarta glaspärlor från ett radband som hittades i en grav från sent 1500-tal och puts med spår av målerier som suttit på väggarna i den nu rivna medeltidskyrkan. Redan nu funderar sällskapet på innehållet i nästa årsskrift. Kanske blir det en artikel om den rivna medeltidskyrkan i Gryt. I alla fall ska undertecknad åka dit och gräva nästa vecka.
Ann-Charlott Feldt
1:e antikvarie