torsdag 28 januari 2016

I år ska vi prata mat

Under rubriken Kök och käk - Mat och kultur i Östergötland har Matåret 2016 dragit igång och även vi arkeologer på museet finns med på ett hörn. Just nu lägger jag sista handen vid ett föredrag som ska levereras i kväll (28 januari 2016).

Bakugnen i bagarstugan (Braskens kök) på Linköpings slott.

Matåret 2016 är ett samarbete mellan många olika aktörer i regionen. Det blir utställningar, event, föreläsningar och mycket mera. På vårt museum ska vi lyfta fram regional och global mathistoria. Vi vill visa variation och mångfald. Läs mer om matåret och allt som händer under 2016 på Kök och käk – mat och kultur i Östergötland.

På museet kommer det under året att finnas två utställningar som hör till mattemat. Redan den 21 februari 2016 öppnar utställningen Mat, myter och middagsbord, som står ända till januari 2017. Där finns det mängder med originalföremål som har med mat att göra, tillsammans med berättelser om mat ur olika synvinklar.  En månad senare, den 20 mars, öppnas utställningen Bord duka dig! Margareta Hennix – keramik och glas, en retrospektiv utställning med kollektioner av en av Sveriges främsta formgivare och konsthantverkare. Utställningen pågår från och med 20/3–22/5

Fynd från brunnen i brunnsrummet.

I museets samlingar finns stora mängder föremål och berättelser som handlar om mat och måltid på olika sätt. Där finns de rent konkreta matresterna som t ex djurben, nötskal, kärnor och fröer som analyseras av osteologer och arkeobotaniker. Där finns skärvor från dryckesbägare, fat, och förvaringskärl. Pilspetsar, spadar, skäror och hagelbössor visar hur vi skaffat mat under olika tider. Knivar, slevar, grötkräklor och spettvändare berättar om matlagning. I museets kulturhistoriska samlingar hittar i dessutom bord, stolar, porslin, matberedare, sockertänger med mera. Och på våra utgrävningar stöter vi på kokgropar, matkällare, brunnar m m.

I kväll kommer jag att berätta om matlagning, matförvaring och matrester i den medeltida biskopsborgen och det kungliga slottet i Linköping. Jag kommer att starta på 1150-talet fortsätta fram till 1750-talet. Titeln på föredraget är Kök, källare och köksavfall på Linköpingsslott. Jag kommer att utgå från alla de undersökningar som gjorts på och intill slottet och sedan tar vi en tjuvtitt på biskop Brasks matsedlar.

Brasks meny på tredjedag jul.
Föreläsningen hålls kl 18.00 i Wallenbergsalen på museet och sker i samarbete med Östergötlands Fornminnes- och Museiförening och Folkuniversitetet. För medlemmar i fornminnesföreningen är det gratis men övriga får betala 60 kr i entré.

Vi ses väl ikväll
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

fredag 8 januari 2016

En unik stadsgård i Linköping city


I centrala Linköping, vid Hunnebergsgatan, finns en välbevarad stadsgård från sent 1700-tal. Den har stått ganska intakt med spår från de olika decenniernas skeenden, inredning och övrigt bruk. Gården benämns Onkel Adamsgården efter författaren och läkaren Carl Anton Wetterbergh, som skrev under pseudonymen Onkel Adam

Gården består av ett bostadshus med en hyreslägenhet på bottenvåningen. På övervåningen finns en museilägenhet över Onkel Adam. Övriga byggnader är stall med magasin samt uthus innehållande avträde, hönshus och vedbod. På tomten finns också en välvd källare och ett lusthus. Tomten består av en kullerstensgårdsplan och en trädgård.


Fastigheten, som ägs och förvaltas av Östergötlands museum, blev byggnadsminne 1984 och sedan dess har gården och bostadshusets övervåning varit tillgänglig för guidningar och dramapedagogiska visningar. Nu arbetar vi på museet med att öka attraktionskraften på våra fastigheter. I det arbetet är Onkel Adamsgården ett pilotprojekt. Målet är att höja medvetandegraden hos Linköpingsborna och inom skolan till att se Onkel Adamsgården som en resurs. 

En viktig del i projektet är även att arbeta med turism- och besöksnäringen. Bland annat planerar vi att genomföra en undersökning i syfte att ta fram en modern historik- och byggnadsdokumentation. Undersökningen ingår som en del i ett större projekt ska resultera i en publikation om Onkel Adamsgården.


Nu ska vi öka kunskapen om byggnaderna på Onkel Adamsgården; deras form och förändring över tid. En byggnadsbiografisk metod kommer att används, som går ut på att beskriva byggnadernas konstruktion, funktion, brukande och ombyggnationer i relation till en detaljerad bild av gårdens sociala dimension, i form av ägare, brukare och boende.

Som en del i projektet kommer gårdens historia att studeras och analyseras utifrån historiskt material, i form av kyrkoarkivalier etc, av professor Dag Lindström från Historiska institutionen vid Uppsala universitet. Studien syftar till att analysera hushållens sammansättning och förändring över tid, baserad på både ägare och boende, samt inneboende under perioden s k hushållsrekonstruktion.

Samtidigt pågår planläggning av smärre förbättringar för att höja tillgängligheten och öka upplevelsegraden på denna unika och välbevarade gård i innerstadsmiljö. 



Vi kommer att berätta mer om olika delar av arbetet med projekt Onkel Adamsgården längre fram.

Anja Praesto
Kulturarv Östergötland

måndag 21 december 2015

På besök i 1910-talets Linköping

I Vasastaden finns flera fina stenhus från 1910- och 20-talen. Ett av dessa ligger i kvarteret Bofinken 7 med adress Platensgatan 17. Här har Cyrillus Johansson ritat ett fyra våningar högt, putsat, hus i nationalromantisk stil. Huset uppfördes 1914-15.


Cyrillus Johansson (1884-1959) är i Östergötland mest känd för att ha ritat gamla stadshuset i Mjölby, som uppfördes 1940. Han har gjort mer avtryck i Stockholm med Årstabron från 1924 samt många villor och flerfamiljshus. En annan känd byggnad ritad av Cyrillus är Värmlands museum från 1929.


Huset i kvarteret Bofinken 7 har kvar mycket av sin ursprungliga karaktär med dörrar, fönster och smidesräcken samt med fina detaljer av huggen kalksten. 

Även invändigt finns stora kvaliteter. In från gården leder en trappa för tjänstefolk och varuleveranser, trång men med mycket ljusinsläpp. Dörrar och väggar bär spår av en ommålning från 1950-talet i en mild gråblå färgsättning.






 

Huset har en hiss med en originaldörr som har målats om och en skylt som förklarar hissresans mysterium med hit och ned. 


Fortfarande kan man trycka på ringklockan med ett hölje av trä.

I källaren finns en dörr till ett förråd som ursprungligen lär ha varit ett bageri. Dörren har bevarat sin originalkulör och har en sinnrik ventilation; dörrens övre del går att fälla ner. Kanske bageriet släppa ut lite doft av nybakat i huset. Säkert blev det rusning till bageriet efter en sådan doftchock.


Marie Hagsten
Byggnadsantikvarie

tisdag 15 december 2015

- Men var är broderierna?

I våras berättade jag vid ett par tillfällen här på bloggen om sländtrissor. Nu fortsätter jag det textila spåret med lite funderingar kring andra fynd som har med textilhantverk att göra. I och med sländtrissorna har vi ju tråden klar. Kanske är det den annalkande julledigheten som får mig att tänka på broderier. Eller kanske är det inspirationen från de Königsmarckska tapeterna som finns utställda här på museet t o m 21 februari 2016.

Att sy dekorativa sömmar på kläder eller andra föremål, är en gammal konstart. Redan under stenåldern förekommer broderier bl a på dräkter i danska gravfynd. Från vikingastaden Birka finns fynd av guldbroderier som troligen importerats från Bysans. Ett riktigt mästerverk är Bayeuxtapeten som sannolikt broderades strax efter slaget vid Hastings år 1066. Den 70 meter långa originaltapeten finns i Musée de la Tapisserie de Bayeux i norra Frankrike. Broderiet är utfört med garn i olika färger på oblekt linnetyg.

Ett litet utsnitt ur Bayeuxtapeten.
I det medeltida Sverige utgjorde brodöser och pärlstickare ett eget skrå. Broderier av mycket hög klass framställdes även vid de olika klostren som t ex i Vadstena kloster. En av de bäst kända pärlstickarna i Sverige under medeltiden var kyrkomålaren Albertus Pictor. Han har dekorerat ett tjugotal kyrkor i Uppland och Västmanland. Dessutom hade han en verkstad i Stockholm där han som pärlstickare utförde praktfulla broderier.

Nålar från en undersökning i kvarteret Ambrosia i Linköping på 
1960-talet. Där undersöktes bl a ett badhus och en systuga från 
medeltiden. Tomten låg längs Ågatan, direkt öster om domkyrkan.
Det är sällan som medeltida eller äldre broderier har bevarats fram till våra dagar. Till undantagen hör de kyrkliga textilierna. Att hitta broderade föremål vid arkeologiska undersökningar borde vara möjligt men är ytterst sällsynt. Men det finns andra föremål som berättar om det textilhantverk som förekommit i de medeltida hushållen, verkstäderna och klostren.

Vid undersökningar i de medeltida städernas kulturlager påträffas ofta nålar av olika modeller, storlekar och material. Vanligast är nålar av en kopparlegering som t ex mässing eller brons. Nålar av järn förekommer också men är inte lika vanliga, något som sannolikt beror på att järnet rostar och det krävs inte mycket för att en tunn liten nål ska förintas. Större och kraftigare nålar tillverkades av ben och av dessa har många bevarats till vår tid.

Fingerborgar från Linköping, Skänninge och Norrköping.
Andra fynd som berättar om sömnad är de fingerborgar som då och då hittas av arkeologerna. Fingerborgar användes redan under järnåldern och än idag har de en liknande form. Vid Holmens bruk som låg invid Motala ström i centrala Norrköping byggdes 1758 ett särskilt fingerborgsverk, en liten industri som tillverkade fingerborgar. 

En medeltida sisare från museets samlingar.
Förutom fingerborgar finns också saxar bland våra fynd. Sisaren, eller ullsaxen, är känd i Sverige redan under järnåldern. Handsaxen, d v s vår moderna sax, förekommer först på 800-talet, men blir inte vanlig förrän på 1500-talet. Sisare och saxar hittar vi både i städernas kulturlager och i gravar. I det senare fallet har de snarast haft en magisk innebörd.

Viss är det trevligt att hitta redskapen men någon gång skulle det vara roligt att gräva fram ett broderi. Fast i vinter får jag nog nöja mig med de broderier som finns utställda på museet och de broderier som kommer att skapas hemma i TV-soffan.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

tisdag 17 november 2015

Inställda visningar på Hospitalstorget

Undersökningarna på Hospitalstorget, som jag berättade om här på bloggen för en vecka sedan, kommer att gå i vinterdvala. Väderprognoserna gör att vi väljer att packa in utgrävningen och vänta på våren. Det innebär också att det inte blir några visningar nu i november. Alla intresserade får ge sig till tåls till våren. Men den som väntar på något gott ...

Som ett litet plåster på såren för alla som är intresserade kommer här några bilder på det som vi ska få se mer av när värmen kommer tillbaka. Vi har hittat rejäla murar till en större byggnad. Kan det vara franciskanernas kyrka? Visst vore det fantastiskt om vi lyckat pricka in den med schaktet. Men än vet vi inte.I kulturlagren som låg över murarna hittades en hel del kakel och en dag tittade ett litet ansikte fram – kanske en ängel som varit avbildad på ett reliefkakel.


Vi ses på Hospitalstorget till våren!
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog




onsdag 11 november 2015

Nu gräver vi vidare på Hospitalstorget

I måndags inledde vi en arkeologisk undersökning i den sydvästra delen av Hospitalstorget. Anledningen är att Linköpings kommun planerar att bygga om torget. Tidigare i år, under september och oktober, gjordes en provundersökning i området. Nu är vi tillbaka för att göra en mer omfattande utgrävning. Den innebär att lämningarna vi konstaterade tidigare, nu ska undersökas och tas bort. Arbetet kommer att pågå under november månad och till våren kommer fler ytor att undersökas.

Den röda rektangeln visar Hospitalstorgets nutida utbredning markerad på
stadskartan från år 1696. Den svarta linjen visar det område som hörde till 
hospitalet och som sannolikt tidigare hört till klostret. 
Hospitalstorget är ett av stadens yngre torg. Det ligger alldeles intill kvarteret Ekollonet som vi berättade om här på bloggen för ett par veckor sedan. Torget anlades i mitten av 1800-talet. Innan dess bestod området av bebyggda tomter. Namnet Hospitalstorget beror på att stadens hospital legat i området.

Hospitalet var ett slags vårdanstalt för äldre, handikappade och sjuka. Det var i bruk från slutet av 1500-talet fram till år 1777. Mycket pekar på att hospitalet inrättades i ett gammalt, nedlagt kloster. Klostret, som tillhörde franciskanorden, grundades i slutet av 1200-talet och tvingades stänga i samband med reformationen.

Spår efter klostret? Rester av tegelmurar och tegelgolv. 
Lämningar efter konstruktioner som sannolikt tillhört klostret hittades vid provundersökningen. Då fann vi rester efter en, eller flera, murade byggnader i den södra delen av torget. Det har även påträffats gravar på torget och i kvarteret väster därom. Några av skeletten har daterats med hjälp av 14C-analyser. Analyserna visar att de döda gravlagts här under medeltiden, d v s på klostrets tid.

Vi planerar två offentliga visningar av undersökningarna:
Onsdagen den 18 november kl 12.00
Måndagen den 23 november kl 12.00

Man kan även läsa om undersökningen på Facebook under Arkeologi och byggnadsvård på Östergötlandsmuseum.

Kontaktperson och projektledare för undersökningen är Emma Karlsson tel. 0709-756728 emma.karlsson@ostergotlandsmuseum.se

Nu hoppas vi bara på bra grävväder under hela november månad.
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog


fredag 6 november 2015

Sune Ljungstedt

Söndag den 8 november öppnar en liten utställning på Östergötlands museum: Sune Ljungstedt – bildhuggare och konstnär.

När man arbetar med arkeologi, kyrkohistoria, konsthistoria eller byggnadsinventeringar i Östergötland stöter man ofta på namnet Sune Ljungstedt. I arkivet på Östergötlands museum finns utgrävningsrapporter, dokumentationer, inventeringsblanketter, teckningar, manus m m som är signerade Sune. Det som inte ligger topografiskt ordnat är samlat i Enskilt arkiv nr 575.

Sune Ljungstedt som tidningstecknaren Sven Rydén såg honom. 
Teckningen ingick i en artikel om Skänninge publicerad i 
Svenska Dagbladet den 14 september 1959.


Sune Ljungstedt föddes 1919 i Småland men bodde från 1952 till sin bortgång 2015 i Vårdsberg utanför Linköping. Som nybliven östgöte blev arkeologiska undersökningar i S:t Lars kyrka i Linköping den första uppgiften. Det följdes av fler uppdrag och under årens lopp byggde Sune upp en omfattande kunskap om bl a kyrkobyggnader och kyrkokonst i Linköpings Stift. Mycket av materialet har publicerats. Han lade också ner en stor del av sin fritid på att åka runt i framför allt Östergötland och rita av gravhällar och predikstolar med mera. Teckningarna av gravhällar är en ovärderlig dokumentation, då en stor del av gravvårdarna finns ute på kyrkogårdarna och inskriptionerna blir allt svårare att läsa p g a väder, vind och lavapåväxt.


Ett av Sunes specialintressen var stenhuggare och deras arbeten, bl a dopfuntar och gravhällar. Han var även intresserad av stenen som material. År 1957 målade han av ett stenbrott norr om Jordhamn på Öland.


Sune framhöll aldrig sig själv men uppmärksammades ändå. År 1982 fick han Linköpings kommuns kulturstipendium, 1991 Cnattingiuspriset från Östergötlands museum, 1993 fick han medalj för särskilt förtjänstfulla insatser inom kulturminnesvården av Riksantikvarieämbetet och styrelsen för Statens Historiska museer och 2008 fick han Nordiska museets Hazeliusmedalj i brons.

Sune hade alltid en nära kontakt med museet och delade generöst med sig av sin kunskap, både muntligt och skriftligt. Med denna utställning vill vi lyfta fram en annan sida av Sune: bildkonstnären och skulptören. Bredden i konstnärskapet visar vi genom ett urval från de första trägubbarna som han gjorde som barn till de sista figurerna till barnbarnsbarnen 85 år senare.

Även om Sune använde målarens och bildhuggarens verktyg var det hans konstnärliga öga som var viktigast. Det förstår vi när vi ser hans rika bildvärld. Det var det ögat som gjorde att han i sin kyrkoantikvariska verksamhet och forskning såg annat än det vi själva såg.Utställningen är tillkommen i samarbete med Sunes son Torbjörn Ljungstedt.

Anita Löfgren Ek
Byggnadsantikvarie
























Eremiten" från 1972-73.




Ett prov på Sunes underfundiga humor: en fågel ur samlingen "Underliga djur".