lördag 30 augusti 2014

Besök 1600- och 1700-tal på Arkeologidagen!

Nu har vi nått 1700-tal i kvarteret Mässingen. I torsdags och fredags rev vi grunden till ett hus från 1865 och ett kraftigt spis-/skorstensfundament till huset bredvid, som var från 1874. Båda husen har varit stenhus i två våningar med fasaderna ut mot Slottsgatan. Skorstensfundamentet var byggt av stora sprängstenar och det har grävts ner genom äldre byggnadslager.

Spisfundament med en bit av en tegelbelagd golvyta framför.
Under det ena huset har vi nu grävt fram grunden och spisfundamentet till en byggnad från 1700-talet. Då var det inte något stenhus på platsen. Den ganska enkla syllstensgrunden antyder att det rör sig om ett trähus eller möjligen ett korsvirkeshus. Strax intill finns ytterligare ett hus med syllstensgrund och ett rejält spisfundament. Fynden runt husen tyder på att de är från 1700-talet.

Syllstensgrund med ett stort spisfundament.
I Rodgagatan är vi redan nere på 1600-talet. Det beror på att gatan schaktades ut när 1800-talsbebyggelsen på platsen revs och 1700-talslagren har ersatts av ett 80 cm tjockt bärlager under asfalten. Nu när vi nått ner till kulturlagren har vi hittat syllstensgrunden till en mindre byggnad – troligen ett uthus av något slag.

Den lilla husgrunden i Rodgagatan grävs fram.
Söndagen den 31/8 är det dags för årets upplaga av Arkeologidag i hela Sverige. Då kommer vi att visa undersökningarna i Norrköping. Vi har två visningar: kl 12 och kl 13. Då berättar vi om undersökningen och våra fynd hittills. Vi samlas vid våra bodar i Sveaparken, intill Rodgagatan.

Vi ses på Arkeologidagen!

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

tisdag 26 augusti 2014

Historiska kartor berättar om Saltängen

Det är intressant att studera de äldre kartorna över staden för att se om vi kan hitta det som syns på kartorna vid de arkeologiska undersökningarna. Hur är marken använd? Syns vår tids gator på 1700-talskartorna? Från vilka byggnader kommer de grundstenarna vi hittar? Hur har dessa byggnader använts? Vilka bodde och arbetade här?

Hertig Johan, son till kung Johan III, bygger Johannisborgs slott 1614 en bit utanför den dåtida staden. Samtidigt börjar man förbereda för bebyggelse i området norr om Motala ström. Området kallas då Nya Staden. Den äldsta bevarade kartan över Norrköping är daterad till 1640. Tyvärr är den svårtolkad och därmed är den inte till mycket hjälp när det gäller att förstå bebyggelsen. En nästan samtida karta visar stadsjordarna, som är åkermarken kring staden och ägs av invånarna. Dessa kartor visar hur stadsjordarna börjar direkt norr om stadsområdet Saltängen och troligen har området för Nya staden under medeltid varit en del av stadsjordarna. Det har gjorts 14C-analyser som visar att äldre odlingslager kan dateras så tidigt som 1400-talet.  

Kopparstick från 1706 som ingår i Suecia et Hodierna.
Ett kopparstick daterat till 1706 och visar en vy över Norrköping sedd uppe från slottet. Man ser stadsjordarna som låg runt stadsbebyggelsen och Saltängen med Louis de Geers palats Stenhuset. Naturligtvis var det fint att bo nära palatset och här bodde flera förmögna köpmän, men här bodde även andra yrkesgrupper.

1719 var ett katastrofår för Norrköping. Staden anfölls av ryska soldater som plundrade och i stort sätt utplånade staden.  Redan året efter byggs staden upp igen med ny rätvinklig stadsplan och kvarteren redovisas med namn.
 
Tomtkarta över kvarteret Saltängen från 1728-1729. Tomt 1-4 blir senare 
kvarteret Mässingen där vi nu gräver. Då ägdes tomterna av Mässingsbruket. 
(Karta ur Lantmäteristyrelsens arkiv)

1728-1729 upprättas en karta där de enskilda tomterna är markerade. Tidigare kartor har endast visat kvarteren. Till kartan hör en ägarförteckning. Där kan man läsa namnet på ägarna till tomterna och även vilken titel de har. Det är viktigt att notera att det inte alltid är ägaren som bor på tomten. Man hyrde ut bostäder, verkstäder och butikslokaler

Stadskarta från 1783-1784 (Lantmäteristyrelsens arkiv)
1783-1784 upprättas en ny karta med tomtgränser och gator utritade. Saltängen är ett ytterområde med stora tomter som fortfarande gränsar till stadsjordarna. Gatunätet verkar inte var färdigt även om det är flera decennier efter ödeläggelsen 1719. Gatorna från Slottsgatan och norrut är nästintill obefintliga. Men man kan se Rodgagatan, som gränsar till vårt undersökningsområde i kvarteret Mässingen, och den har samma sträckning som idag.

På 1879 års karta syns Sveaparken för första gången med gångar lagda i ett fint symetriskt mönster. Rodgagatan känner man igen och den har samma utsträckning som idag. Det syns några nya gatusträckningar i anslutning till vårt arbetsområde som t.ex. Norra Promenaden, Järnvägsgatan, Magasinsgatan, Godsgatan.

Stadskarta från 1879 (Norrköpings stadsarkiv)
Byggnader är utritade så man kan få en aning om vad för sorts bebyggelse där varit och hur tomterna varit disponerade. I kvarteret Mässingen som vi undersöker, ser man två större byggnader ut mot Slottsgatan, vilka bör tolkas som bostadshus, medan det inne i kvarteret är en annan typ av byggnader. Dessa har förmodligen varit gårdshus med enklare bostäder, stall, förråd, brygghus, dass, verkstäder och andra uthus.  Andra historiska källor kan ge information om vilka människor som bodde och verkade här. De två större byggnaderna ut mot Slottsgatan har vi redan lokaliserat i vårt schakt.

Annika Jeppsson
Arkeolog


söndag 24 augusti 2014

Nu gräver vi i Norrköpings 1600- och 1700-tal

Under perioden 18 augusti till 3 oktober pågår en undersökning av 1600- och 1700-talslämningar i Norrköping. Det är ett ca 3.500 kvadratmeter stort område i kvarteret Mässingen, Rodgagatans västra del och Sveaparkens södra del som ska undersökas. Undersökningarna är ett led i Norrköpings kommuns planer på att bebygga delar av området. Denna gång gräver vi tillsammans med arkeologer från Jönköpings läns museum. 
Stadskarta från år 1879 med undersökningsområdet markerat.
Undersökningsområdet ligger inom den s k  ”Nya staden” som planlades under hertig Johans tid på 1610-talet. Stadsdelen anlades på stadens åker- och betesmarker. Detta var i en tid då Norrköping expanderade kraftigt. Från 1570-talet till 1620-talet tredubblades stadens befolkning. Nya staden var ett högstatusområde där Louis De Geer lät uppföra sitt palats, Stenhuset, invid Motala ström.

Nu har vi tagit de första skoptagen.
Förra året gjordes en arkeologisk förundersökning i området och den visade att det finns flera välbevarade byggnadslämningar i det område som nu undersöks. Vi förväntar oss även att hitta bakgårdar med spår efter uthus och trädgårdsodling. Där kan vi bl a få en inblick i vad stadsborna odlade på sina gårdar. 

De första fynden, gamla skor och en kakelugnslucka.
På onsdagarna kommer vi att visa de pågående undersökningarna både i en kortare lunchvisning kl 12.30 och en lite längre visning kl 18.00. Det blir samling i Sveaparken vid Rodgagatan. Visningstillfällena är 3/9, 10/9, 17/9, 24/9 och 1/10. Det är fri entré till visningarna. Förutom onsdagsvisningarna kan ni besöka oss redan på Arkeologidagen på söndag 31/8. Då visar vi undersökningarna kl 12.00 och kl 13.00.

Man kan även följa undersökningarna här på bloggen och på facebook-sidan Arkeologi och byggnadsvård på Östergötlands museum.

Kom och besök oss i Mässingen
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog


Här hittar du rapporten från förundersökningen
http://kulturarvsdata.se/raa/samla/html/6821

Här hittar du Norrköpings kommuns detaljplan över området
http://www.norrkoping.se/bo-miljo/stadsutveckling/detaljplaner/saltangen/detaljplan-for-del-av-sal/index.xml

onsdag 20 augusti 2014

Arkeologi inför Ullevileden

I förra veckan påbörjade vi en arkeologisk slutundersökning inför byggnationen av en ny ringled, Ullevileden, i Linköping. Undersökningen berör två boplatser: RAÄ 342 vid fd Aspegården och RAÄ 503 vid Åby Västergård.


Vi har startat med boplatsen vid Aspegården, i närheten av varuhuset ÖoB. Den drygt 2600 m2 stora ytan är nu framschaktad med hjälp av grävmaskin och vi har hittat ca 150 boplatslämningar i form av stolphål, gropar, härdar och kokgropar. Utöver det har vi även funnit resterna efter en förhistorisk väg. Bland stolphålen kan vi redan nu skönja ett hus men troligtvis finns det minst ett till. Dateringar från den föregående arkeologiska förundersökningen visar att de nu påträffade lämningarna troligtvis är anlagda någon gång vid århundradena runt Krist födelse, dvs äldre järnålder.

Just nu är vi i full färd med att undersöka alla anläggningar. Vi är tacksamma för att den stekheta sommarvärmen är över. Dock får vi dagligen besök av en sällan skådad mängd nyfikna getingar…

Den första september rullar vi vidare och börjar med undersökningen vid Åby Västergård.   

Återkommer snart med vidare resultat!

Fredrik Samuelsson
Arkeolog

onsdag 30 juli 2014

Dolda rum under Torggatan

Strax under gatan fanns källaren.
Nu efter några riktigt varma sommarveckor är det inte utan att man börjar längta ner i svala källarrum. För några år sedan fick ett par kollegor lite överraskande besöka en bortglömd källare under Torggatan i Linköping. Det var när det skulle anläggas handikapparkeringsplatser och NCC, som utförde arbetena, plötsligt stötte på en stor hålighet under gatan. Det visade sig vara en, endast delvis igenfylld, källare som fanns direkt under gatstenarna. Arkeologer tillkallades och källaren undersöktes och fylldes sedan igen - ordentligt denna gång.







Torggatan fanns redan under medeltiden men då under namnet Sandgatan eller Sandkorsgatan. Det senare namnet blev på 1700-talet ändrat till S:t Korsgatan - ett gatunamn som finns kvar än idag på sträckningen som fortsätter väster om Apotekaregatan. Längs Sandkorsgatan fanns under medeltiden flera residensgårdar för domkyrkans prelater. Källaren under gatan har troligen tillhört en av dessa gårdar. En gård som kan kopplas till S:t Bartolomeus prebende, d v s en gård anslagen till försörjning av prästerna vid S:t Bartolomeus altare i domkyrkan. Prebentet instiftades av riddaren Ulf Abjörnsson (Sparre av Tofta) år 1348.

När vi sökte i museets topografiska arkiv hittade vi en beskrivning och en enklare uppmätning av källaren och det hus som stått över den ända fram till dess att hela kvarteret revs på 1950-talet. Där fanns även foton från tidigt 1900-tal. Bilderna och beskrivningen visar att källaren ingått i ett medeltida stenhus. Stenhuset var senare tillbyggt med en träbyggnad. 


    Foto från 1914 ur museets arkiv.                                              
















En tidningsartikel i Östgöta Correspondenten från november 1953 berättar om källaren: Innanför en enkel plåtdörr fanns en trätrapp som ledde ner till ett större källarrum uppdelat med spjälväggar och en mindre kammare. I såväl källarrummen som trappan var taken välvda. Tidningsartikeln avslutas med en förhoppning om att källaren ska kunna bevaras för framtiden även om resten av det gamla stenhuset rivs. Så blev dock inte fallet. Valven knäcktes och källaren fylldes igen.


Så låg den bortglömd där under Torggatan fram till 2009, då den så oväntat dök upp igen. Det stora källarrummet tömdes på rasreringsmassor, golvet rensades fram och en ny dokumentation gjordes. Källaren är uppförd av gråsten med valv, en sekundär vägg  och andra detaljer i tegel. Den här gången grävdes en liten provgrop genom golvlagren och tre äldre golvnivåer dokumenterades. Det äldsta golvet var ett kalkbruksgolv och på detta hittades ett mynt - 2 öre från år 1573 (Johan III). Myntet kan komma från ett trägolv som man vid ett senare tillfälle lagt över kalkbruksgolvet. Trägolvet förstördes i en brand och ersattes av ett enkelt jordgolv. I jordgolvet hittades en öltapp som kan tyda på att man förvarat öltunnor i källaren. Nu är källaren åter igenfylld och gömd men ligger kvar där under gatans stenar och våra fötter.


Tunntapp och mynt hittade i källargolvet.
Ann-Charlott Feldt
Arkeolog











Följ länken till vårt rapportarkiv om du vill läsa hela rapporten från undersökningen av källaren http://www.pdfrapporter.se/pdf/2010/2010-015.pdf

onsdag 23 juli 2014

Hönsakyrkan på Frö gård

Hönskyrkan på Frö gård uti Lillkyrka socken bjuder på två funktioner i en och samma byggnad - hönshus och klockstapel

Förr låg hönshuset på fägården där varje djurslag hade sin byggnad. Från och med 1800-talets mitt förändrades bebyggelsen på landsbygden, många nya praktiska och rationella idéer vann terräng liksom att byggnaderna nu skulle se prydliga ut.

Hönshuset på Frö är timrat och fasaderna har samma utformning som närliggande huvudbyggnad och flygel med putsade fasader. Byggnaden har tilltagna fönster mot solsidan för att få in ljus på våren så att hönsen skulle piggna till och börja värpa. Vid den här tiden placerades gärna hönshuset i trädgården. På så sätt fick man nära till hönshuset och kunde utfodra och plocka ägg oftare. Det var kvinnorna på gården som skötte hönsen. Stor omsorg lades ner på dom små pullorna så att dom värpte bra. Det var ofta kvinnans enda inkomst och som hon förfogade över helt själv. 

Frö är en herrgård och hade förr många anställda i jordbruket. När vällingklockan klämtade var det signal för att dagens arbete började eller slutade och när det var middagsrast osv. Klockstapel har förutom vällingklockan högst upp i tornet även en klocka som visade tiden för gårdsfolket. Klockan drivs av ett tungt lod. Uret har en inskription med texten ”Brukspatron och riddaren M L Ekelund har till sin egendom Fröö säteri låtit tillverka denna tornklocka till tornuret därstädes.” Klockan är gjuten av Johan. A Beckman i Stockholm 1847.Därmed får man veta när hönskyrkan är byggd, något som inte är särskilt vanligt då äldre ekonomibyggnader oftast är utan datering.

Marie Hagsten 
Byggnadsantikvarie


Mer att läsa om Fröö gård finns i på sidan 28-29 i Åkerbobladet från oktober 2011
http://www.akerbo.nu/bladet10_11.pdf

söndag 13 juli 2014

Många upptäckter på Landsjö borgholme

Christian Lovéns plan över Landsjö borgruin med 
våra schakt markerade.
Efter två veckor i borgruinen vid Stensö på Vikbolandet lade vi nöjda igen schakten där och flyttade vårt högkvarter till Landsjö säteri i Kimstad socken. Det ligger i närheten av Norsholm och drivs följdriktigt av förre sologitarristen i reggaerockbandet Norsholms Befrielsefront, en genomtrevlig man som hela projektstyrkan tagit till sitt hjärta.

Säteriet ligger vid stranden av den lilla Landsjön och där ute ligger Landsjö holme. Det är en sagolik plats som mycket få människor har besökt. Inte ens när fornminnesregistret skulle revideras lyckades man ta sig ut dit, då ”ingen båt kunde uppbringas”. 

Holmen är hög, brant och fullständigt övervuxen med grova gamla körsbärsträd, ekar, furor och vinbärsbuskar. Över allt anar man rasmassor, och ur den tjocka skogsförnan tittar här och var de starkt nedrivna resterna av en mycket ambitiös borganläggning fram. Vi har som de första arkeologerna här ute öppnat fyra schakt under den gångna veckan.

Omkring 1280 var Landsjö sätesgård för Kristina Fastesdotter, änka efter riddaren Holmger Folkesson Ama. Denna koppling till det kungatrogna högfrälset förklarar att vi här, liksom vid Stensö, ser ett av de sällsynta fall där Kronan tillät en privat familj att bygga ringmur under det sena 1200-talet. Och vilken mur sedan! Den västra sträckan som kan spåras idag är 59 meter lång. För att ta sig in i högborgen i holmens norra ände var man, vad vi nu vet, tvungen att ta sig ut till holmen (på en träbro?), över en torrgrav (via ett porthus och en vindbrygga?), genom ringmuren, uppför den branta förborgen och genom högborgens bastanta sydmur. Här uppe kunde man verkligen vara i fred och lugnt iaktta omgivningen.

Ethan Aines och Ola Lindgren i schakt C med högborgens nyfunna södra mur.

Högborgens tidigare okända sydmur hittade vi i förra veckan i vårt schakt C. Den är anlagd i samband med ett hus eller torn i högborgens sydöstra hörn, en likaledes bastant och tidigare okänd byggnad som hade putsad fasad. 

Silvermynt från omkring 1360 av typen strålkrans-
brakteat, påträffat i högborgens nyfunna sydöstra 
hörnbyggnad, schakt C.
De golvlager vi har hunnit undersöka har givit ett silvermynt slaget omkring 1360 i Stockholm för kung Magnus Eriksson. Det är överraskande eftersom borgen enligt de bevarade skriftliga källorna redan flera årtionden tidigare hade övergått från frälsesäte till landbogård. Det vill säga att gården nu verkar ha varit bebodd av ofrälse arrendatorer som garanterat inte tilläts bo på borgen eller hålla den i försvarbart skick. När jag underrättade Christian Lovén om fyndet föreslog han att Bengt Philipusson Ulv kan ha ägt Landsjö omkring 1360 och upplåtit borgen till kung Albrekt under upproren mot Magnus Eriksson vid denna tid.

Utöver den putsade byggnaden i schakt C har vi ännu inte lyckats få fatt på ringmurens saknade östra sträckning. Både schakt A och schakt B är utlagda för detta syfte och båda har givit mängder av rasmassor och djurben men ingen murfot. Genom dem vet vi dock att ringmurens sträckning inte har varit rektangulär, utan snarast kilformad med sin största bredd i norr.

I schakt D har vi funnit en depå om sju plus-formade järnbeslag som vi hoppas kunna funktionsbestämma efter konservering. Men schaktet har ännu inte besvarat vår huvudfråga här, nämligen varför den synliga södra sträckningen av ringmuren slutar där den gör. Ur denna södra mursträckning sticker dock de nedrivna och inte tidigare iakttagna resterna av en bred mur eller bro över torrgraven. Var detta borgens ingång, ett fundament till den tidigare antydda vindbryggan?

Vid markeringen E på planen ovan använder vi till sist en metod som är omtyckt inom stenåldersforskningen och som jag lärt mig av mina forskarkollegor Roger Wikell och Mattias Pettersson: att sålla en rotvälta. När ett träd faller drar det upp en massa jord och rör om den, vilket innebär en gratis provgrop utan att man skadar fornlämningen ytterligare. Min förhoppning är att den lägligt placerade rotvältan i torrgravens västra ände kan ge keramik och annat avfall.

Till Landsjö holme går man inte torrskodd.
I skrivande stund återstår en av två veckors grävning på Landsjö holme denna sommar. Om den andra veckan blir lika givande som den första kan vi känna oss mycket nöjda.

Martin Rundkvist
Arkeolog & projektledare

Läs mer om undersökningarna på:
scienceblogs.com/aardvarchaeology