onsdag 13 maj 2015

Ska det vara en sländtrissa i vår?

I våra arkeologiska samlingar på museet finns idag drygt 50 000 fyndposter registrerade i museets föremålsdatabas. Dessutom finns ytterligare ca 25 000 föremål som är registrerade i andra system som ännu inte hunnit konverteras till den stora föremålsdatabasen. En fyndpost kan vara allt från ett enda föremål till en ask med många spikar eller krukskärvor, eller kanske en låda med djurben. Bland alla dessa fynd finns 183 sländtrissor. Det kan finnas ytterligare några sländtrissor bland de fynd som ännu inte hamnat i den stora föremålsdatabasen, men de är nog inte särskilt många. Om jag ska vara generös så kanske vi har maximalt 250 sländtrissor bland föremålen i magasinet. Det innebär att de i runda slängar utgör ca 1,5 promille av vara arkeologiska fynd.

Några av sländtrissorna som finns i museets samlingar. 

Under våren ökade vår samling av sländtrissor med tre stycken nästan på en gång. Den första dök upp efter att en dam i Skäggetorp läst en artikel i Corren om utgrävningen i kvarteret Eddan i Linköping. Där såg hon en likadan sten med hål i, som den hon hade hemma i ett skrin. I tidningsartikeln kunde hon läsa att det var en sländtrissa. Hon kontaktade reportern på Corren som i sin tur ringde Östergötlands museum. Sländtrissan överlämnades som gåva till museet. Överlämnandet dokumenterades av reporter och fotograf från tidningen och några dagar senare kunde man läsa i Corren om sländtrissan från Bobergs lillgård i Fornåsa.

De tre sländtrissorna. Trissan överst är från Markeby storgård, 
den till vänster hittades under kyrkgolvet i Kullerstads kyrka 
och den till höger kommer från Bobergs lillgård 

Det gick några dagar och sedan fick vi ett samtal från en granne till damen med sländtrissan. Han hade en liknande sten som han hittade när han var barn och som han hade sparat i drygt 70 år. Han visste t o m den exakta platsen för fyndet – bland rötterna till vårdträdet som stod på gårdsplanen till Markeby storgård i Gistad socken. Nu undrade han om vi var intresserade. Vi svarade ja, trots att vi egentligen inte tar emot några föremål just nu eftersom att vi flyttar våra magasin. Även den här gången fanns Correns reporter och fotograf på plats när sländtrissan överlämnades till museet.

När sländtrissan från Markeby storgård anlände hade redan en tredje sländtrissa nått museet. Den följde med en av våra byggnadsantikvarier efter ett byggmöte i Kullerstads kyrka. Där renoveras för fullt och under kyrkgolvet hade hantverkarna hittat en underlig sten med ett hål i mitten. Nu ska de tre sländtrissorna placeras bredvid varandra i en fyndback i museets arkologiska magasin.

En kalkmålning från mitten av 1400-talet i Ärentuna kyrka i Uppland visar
hur Eva efter syndafallet spinner på slända. Beskuren bild från ATA.

Kanske någon undrar vad sländtrissorna användes till. De fungerade som en tyngd och lite som ett svänghjul när man spann garn med slända. Sländor användes redan på stenåldern och ännu idag finns det de som spinner med slända. Det var förresten en slända som Törnrosa stack sig på i sagan och som fick henne att sova i 100 år. Att sedan Disneys tecknare försett henne med en spinnrock kan vi lämna därhän. Sländan består av en träpinne med trissan fastsatt antingen upptill eller nedtill. Placeringen beror på vilken metod man föredrar att använda. På internet kan man finna många olika instruktioner och på Youtube finns instruktionsfilmer som visar olika tekniker. Varför inte passa på att prova på att spinna eget garn?

Nu är det dags att bära ner sländtrissorna till magasinet och önska bloggläsarna en trevlig helg.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

måndag 27 april 2015

Besök gravfältet vid Kårby

Nu drar våra Natur- och kulturvandringar igång igen. Imorgon (tisdag 28/4, kl 18.00) startar vi med ett gravfält i vårgrönskan. Som vanligt är det vår egen arkeolog Anders Persson som tillsammans med naturguiden Lars Frölich visar områdets spännande fornlämningar och växter. Vandringarna är ett samarbete mellan Östergötlands museum, Länsstyrelsen Östergötland och Folkuniversitetet.


Gravfältet i Kårby (fornlämning nr 7 i Ekebyborna socken) ligger på en moränrygg intill landsvägen och består av ett 40-tal gravar. Här finns både högar och stensättningar. Du hittar till Kårby om du åker Fornåsavägen mellan Motala och Linköping. Vid Österstad tar du av mot Borensberg. Efter 2,5 km, ta vänster mot Kårby. Parkerar gör du vid ladugårdsplan (Koordinater WGS84 58°31'39.1"N 15°12'18.7"E). Att delta i vandringen kostar 50:-



Väl mött i vårgrönskan

Ann-Charlott Feldt
arkeolog


Länk till hela programmet med Natur- och kulturguidningar under 2015 hittar du här






tisdag 21 april 2015

Har vi hittat medeltid i Rodgagatan?

Kommer ni ihåg det lilla huset vi hittade när vi grävde i Rodgagatan i Norrköping förra året? 


Nu har vi fått de dendrokronologiska dateringarna från Hans Linderson vid Nationella laboratoriet för vedanatomi ochdendrokronologi på Lunds Universitet. Hans var lite fundersam över resultatet från en av de daterade stockarna och ringde upp mig för att kontrollera om det egentligen var rimligt. Och visst var det rimligt men också ganska orimligt på samma gång. Förklaringen fanns i själva stocken.

Rodgagatan ligger på Saltängen i Norrköping. Området bebyggdes först i början av 1600-talet och här ska det inte finnas något medeltida annat än åker- och ängsmark. Det lilla huset låg i Rodgagatans längdriktning under cirka en meter fyllnadsmassor och bärlager. Ursprungligen har gatan varit smalare och huset har därmed legat på dess norra sida. Vid utgrävningen kunde vi inte datera det närmare än att det var grävt ner i 1600-talslager.


Vi skickade iväg tre prover på datering – en av de rejäla golvplankorna och två golvbjälkar. Två av proverna gick att datera medan det tredje - en ganska klen golvbjälke som kom från en asp med alldeles för få årsringar. De två övriga proverna var av furu. Golvplankan gav en prydlig datering till 1620-talet. Det passar bra med tanke på att det är vid denna tid som Saltängen börjar bebyggas på allvar.


Men sedan har vi den andra dateringen. Den från golvbjälken som Hans undrade över. Golvbjälken kom från en tall som var fälld i slutet av 1200-talet. Det passar ju inte alls in på ett hus på Saltängen. Men om vi tittar närmare på bjälken är det tydligt att den varit använd i en annan konstruktion innan den hamnade under golvet i det lilla huset. I ena änden fanns ett rektangulärt hål som visar att den varit sammankopplad med en annan stock.


Vi vet inte varifrån stocken, som användes till golvbjälke på 1600-talet, har kommit. Kanske har man tagit tillvara timmer när man rivit en gammal byggnad inne i den del av staden som var bebyggd redan på medeltiden. Kanske kommer den från någon annan plats i närheten av Norrköping. Det vi är säkra på är i alla fall att den inte daterar vårt lilla hus.

Nu väntar vi med spänning på att se vad analysen av makrofossilen kan berätta om huset. Kanske kan vi få veta vad byggnaden använts till. Och som svar på frågan i rubriken. Ja, vi har hittat medeltid i Rodgagatan, men nej, den hör inte hemma där.

Ann-Charlott Feldt
Arkeolog

onsdag 15 april 2015

Dendrodatering i Kumla kyrka.

Under onsdagen 15 april besökte Östergötlands Museum genom byggnadsantikvarie Anita Löfgren Ek och undertecknad Kumla kyrka för att närvara vid datering av kyrkans taklag som utfördes genom provtagning för dendrokronologisk åldersbestämning.

Kumla är en medeltida socken och finns omnämnd 1332 som Kumbla vilket syftar på de i socknen rikligt förekommande stenkummel, dvs ättehögar. Den är en av Östergötlands minsta socknar, belägen i västra Östergötland mellan Mjölby och Ödeshög. Kumla kyrka ligger ca 15 km väster om Mjölby på en svag höjd nära Tåkern med utblick över slätten.

Kumla kyrka

Kyrkan uppfördes under 1100- eller 1200-talet med rektangulärt långhus och smalare absidkor under branta sadeltak. Kyrkorummet har från början haft blottad takstol. Den romanska takstolen finns bevarad och delar av sadeltakets undertak (taktron) är sannolikt medeltida. På vinden har också fragment av medeltida takmålningar påträffats.

Draperimålning från 1700-talet på den södra korväggen. Till höger i 
bilden skymtar även den underliggande medeltida målningen.

Under 1400-talet slogs kryssvalv i långhuset. Under medeltidens senare del uppfördes också ett torn av samma bredd som långhuset. På tecknaren Elias Brenners avbildning från 1669-70 visas ett torn försett med trappstegsgavlar och på långhusets södra sida finns ett vapenhus av trä.

1696 skedde stora förändringar då den befintliga sakristian byggdes, triumfbågen revs och fönstren förstorades. Vid 1700-talets början skänker moderförsamlingen i Svanshals det altarskåp från 1400-talet tillverkat i Lübeck som än idag pryder altaret. Kyrkorummet vitkalkades i mitten av 1700-talet. År 1806 revs långhusets senmedeltida valv och ersattes av trätunnvalv. Några år senare, 1818 eller 1828, ansåg man sig nödsakad att riva tornets övre del. Den nedre delen, vapenhuset, lades under samma takfall som långhuset. Klockorna hade redan 1807 flyttats till en nybyggd klockbod på kyrkans norrsida. I samband med rivningen borttogs vapenhuset på södra långhusväggen och ingången förlades till västgaveln.

Taklaget i Kumla kyrka

Under 1800-talet tillkom stora delar av den inredning som ännu idag brukas, såsom den öppna bänkinredningen och predikstolen från 1877. Orgeln byggdes 1864-66 av August Rosenborg, orgelbyggare bosatt i Vadstena och fasaden ritades av Ludvig Hawerman, förste arkitekt vid Överintendentsämbetet.

1934 utfördes renovering som arkitekten Johannes Dahl ansvarade för. Under senare år har även omputsning av fasaden genomförts, takarbeten samt inre renovering och konserveringsåtgärder.






Den dendrokronologiska analysen är ett led i ett nytt kyrkobeskrivningsprojekt. Kyrkans taklag anses vara original och bör således kunna ge ytterligare kunskap om årtal för kyrkans ursprungliga uppförande.

Dendrokronologisk datering bygger på studier av årsringar som avsätts i träd. Träd som växer i områden med tydlig årstidvariation anlägger nya årsringar bestående av sommarved och höstved under varje växtsäsong. Under varma och fuktiga somrar avsätts bredare årsringar än om det är kallt eller torrt. Andra klimat- och miljöfaktorer kan också påverka årsringarnas bredd såsom ljusförhållanden, vindexponering och snödjup under vintern. De flesta individer av samma art inom samma geografiska region uppvisar likartade serier av breda och tunna årsringar. Överlappande årsringsserier från träd som har levt under olika tidperioder kan bindas samman till långa kontinuerliga kronologier vilket ger referenskurvor som kan sträcka sig flera tusen år tillbaka i tiden. De svenska dendrokronologierna är främst baserade på ek, tall, bok och gran. 

Schematisk beskrivning av dendrokronologi. Bild från Nationella 
laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologis hemsida.

Den resulterande staven vid provtagning.
För dateringen av Kumla kyrka hade Hans Linderson, forskare vid Nationella laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi vid Lunds Universitet, anlitats. På plats i kyrkan vid besöket fanns även stiftsantikvarien Gunnar Nordanskog samt Robin Gullbrandsson, byggnadsantikvarie vid Jönköpings Läns Museum., som dokumenterade kyrkans taklag.

Efter att Hans noggrant valt ut de takbjälkar som han ansåg hade högst potential för att säkerställa datering genomfördes själva provtagningen. Stavar borrades ut vilket krävde extra manstyrka för de massiva bjälkarna, något som Östergötlands Museum kunde bidra med (Se bilden nedan). Dessa stavar ska sedan analyseras och jämföras mot referenskurvor för att få fram dateringen.

Hans Linderson vid borren, assisterad av
Gunnar Nordanskog i bakgrunden och 
Marcus Asserstam i förgrunden.
Nu väntar vi spänt på resultatet och vi återkommer med dateringarna när vi fått ta del av resultatet.


Marcus Asserstam, mastersstudent i arkeologi och praktikant på museet



onsdag 11 februari 2015

Skänninges byggnader inventeras

Många hus i Skänninge är lika fina som i Vadstena och Söderköping.
Nu börjar en kulturhistorisk byggnadsinventering i Skänninge. På uppdrag av Mjölby kommun sätter vi igång med att fotografera och beskriva bebyggelsen i Skänninge. Inventeringen innefattar byggelsen i den medeltida stadskärnan. Här finns spännande hus på de långsmala tomerna. Tomter som går genom hela kvarteret och har samma form sedan medeltiden. Vi lägger stor vikt vid de gårdshus och uthus som trängs på de smala tomterna. Bebyggelsen i Skänninge är ju på många sätt lika välbevarad som i Vadstena och Söderköping men av olika anledningar inte lika uppmärksammad.

De smala tomterna går genom kvarteret till Skenaån.
Här finns spännande uthus som är värda att bevara
Inventeringen omfattar även byggnader med anknytning till spannmålshanteringen i Odalområdet öster om järnvägen. I västra delen av staden finns ett villaområde från 1900-talets början och ytterligare västerut villor från 1950-1960-talen som också ska dokumenteras.

Ett fint uthus.
Ser du en sådan jacka är det Marie 
eller Anita som inventerar.
Inventeringen är ett kunskapsunderlag som kommunen kan använda i sin bygglovs-handläggning och i framtida översiktsplaner och detaljplaner. För Östergötlands museum innebär det att vi kommer att ha bättre kunskap om den äldre bebyggelsen när vi ska svara på remisser från kommunen.

Vi kommer att ha en informationskväll i Skänninge där vi berättar om bebyggelsens särdrag. Då har vi också möjlighet att få mer kunskap om industrier och bostadshus i Skänninge.  Vi som ska jobba med detta är museets byggnadsantikvarier Anita Löfgren Ek och Marie Hagsten.

Vi ses i Skänninge!
Marie Hagsten
Byggnadsantikvarie



onsdag 31 december 2014

Vad hände hos oss 2014?

Keramikskärva från kv Mässingen  Norrköping.
Så är man där igen. Ett nytt årsskifte är strax här och man funderar över vad vi gjorde under året. Det hände en hel del och vi gjorde en massa olika saker. Nu ska jag försöka skaka fram något ur minnet så här på nyårsafton. Det blir mest arkeologi så jag får nog be våra byggnadsantikvarier om en komplettering nästa år.

Året inleddes med ett chefsbyte. Marie Ohlsén slutade som vår avdelningschef för att istället bli chef för avdelningen Besöksmål och kulturarv. Mats Magnusson blev vår nye avdelningschef. Han har nu styrt oss arkeologer och byggnadsantikvarier i ett år och det har gått riktigt bra. Tack Mats för det här året.

Besiktning av ommurning av bogårdsmuren runt Törnevalla kyrka.
Arkeologin i stora delar av landet tycks gå och vänta på en viktig sak – Ostlänken. Detta infrastrukturprojekt kommer att påverka hela branschen med många och stora uppdrag under några år. Men när kommer de igång? Det har varit den ständiga frågan. I år startade faktiskt arbetet. Inventeringar längs den utvalda korridoren drogs igång i Östergötland och Sörmland. Vi på museet fick oss tilldelad sträckan från Linköping till Göta kanal. Inventeringen gjordes under hösten och rapporten ska vara klar strax efter årsskiftet. Sedan får vi se vad som händer med fortsatta utredningar och förundersökningar av de fornlämningar som ligger i vägen för järnvägen.

Röjningsröse vid ett jordfast block

När det gäller utgrävningar har dessa varit av blandad karaktär. På Farbror Mellins torg undersökte vi kulturlager och byggnadslämningar som huvudsakligen var från 1600- och 1700-tal (läs mer här). Strax intill, i Repslagaregatan, hittades stora mängder keramik – avfall som kom från de krukmakarverkstäder som fanns i närheten under samma tid.

Keramikavfall från Repslagaregatan i Linköping.

Precis efter semestern inleddes en undersökning i kv Mässingen, Sveaparken och Rodgagatan på Saltängen i Norrköping. Där fanns flera lager med byggnadslämningar från 1600- och 1700-tal (läs mer här). Det arbetet gjorde vi tillsammans med arkeologer från Jönköpings länsmuseum. 

Skaft till en kritpipa från 1600-talet hittad i en avfallsgrop utanför ett 1600-talshus i kv Mässingen.

Samtidigt som ett gäng arkeologer grävde i Norrköping hade vi ett annat gäng vid Åby Västergård (inte så långt från Ö & B) i Linköping. Där fanns lämningar från yngre järnålder/tidig medeltid och som en överraskning hittades dessutom en källare som daterats till 1630-tal (läs mer här).

Källaren vid Åby Västergård.
Under året har vi deltagit i olika samarbeten med forskande kollegor. De två spännande borgundersökningarna på Landsjö borg och Stensö kastal bör särskilt nämnas. De har letts Marin Rundqvist och en första avrapporteringen finns nu på länken. Vi har också haft många trevliga och lärorika besök i vårt arkeologiska magasin.

Uroxen i vårt arkeologiska magasin får besök av stenåldersarkeologen Patrik Gustafsson
Om några timmar är 2014 slut och vi ser fram emot ett nytt spännande år med fältarbeten, samarbeten, ett nytt intressant nummer av tidskriften Arkeologi i Östergötland är redan på gång och mycket annat. Arkeologer och byggnadsantikvarier på Östergötlands museum önskar alla ett Gott Nytt År

Ann-Charlott Feldt
arkeolog


onsdag 17 december 2014

Vinterbesök på Strand


I samband med Länsstyrelsens tillsyn på Strand den 8 december gjorde jag följande iakttagelser:


Jag vet inte om det finns något mer sönderfotograferat ställe än Strand. Nya böcker om detta stilbildande hem kommer i en jämn ström. Det är nästan alltid sommar och härligt grönt. Därför var det skönt att besöka Strand en gråmulen blåsig decemberdag med några minuters solglimt. Upplevelsen var ändå stark. Varje gång på Strand slås jag av beundran för tanten, 1910 var en kvinna i på 61 tant, för att hon byggde sitt hem på en så vacker men svårtillgänglig plats.

Man har två val som besökare. Att ta den långa serpentingången ner eller den hala trätrappan med handledare.  Här krävs bra knän. Väl framme går vågorna höga och man kan inte beträda den öppna men hala paviljongen. Men utsikten är bara fantastisk. 




Väl inne blir stela fingrar smidiga och kameran blixtrar.” Denna dag ett liv” och andra deviser på väggarna är ständigt lika aktuella.

Det är skönt och vardagligt att se Strand i dvala. Blomsterbordet gapar tomt, mattan skyddas av en väv, tavlorna är bortplockade och sittbänkarna är inplockade och trängs i hallen.

Lite funderingar och diskussioner uppstår om golvet på övervåningen. Kan Ellen verkligen ha lagt in ett lackat smalt grangolv a la 40-tal? Knappast.  Jugendtapeterna på baksidan av garderobsdörrar väcker ett stort intresse, i blekt gult slingrar rankor och ramar in solflickan och karyatider.





Vinden rymmer som så ofta spännande fynd. Förutom rejäla bolstrar och täcken från Ellens tid, finns flera rullar strukturtapet i ljust grönt. Var kan dessa suttit? Bitar av korkmattor med ett regelbundet mönster i gråblått kan ha legat i köket.  Ytterligare en bit korkmatta, stänkmönstrad blir synlig.  



























Även en städhistorisk tyst föregångare till dammsugaren står troget kvar. Säkert var den populär. Det är de små detaljerna, omsorgen om det lilla som gör Strand till en upplevelse som symboler över handdukskrokarna och strömbrytaren i porslin.








































Marie Hagsten
Byggnadsantikvarie